Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

Hur vi beter oss är sjukt – åtta nya offer för homohat i timmen

Den fria kärleken behöver ditt stöd. Inte minst nu, när hatet på nytt marscherar i Sverige, skriver Frida Boisen. Foto: VILHELM STOKSTAD/TT

Den fria kärleken behöver ditt stöd. Inte minst nu, när hatet på nytt marscherar i Sverige.

Varje år utsätts 45 000 människor i vårt land för homofobiska hatbrott. 123 personer varje dag. För att du älskar den du älskar.

Själv har jag flytt nazisters hat med stenar vinande runt mina öron. Bara för att jag visade mitt stöd för kärlek.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi firar Pride! Regnbågsparadens färgfest pulserar fram på gatan och mamma och jag viftar med var sin flagga till vänner som dansar fram. Men alldeles bredvid formar sig ett mörker. Svartklädda nassar, med ansiktena insvepta i svarta halsdukar. De står på Slottsbacken, alldeles vid Stockholms Slott, bara ett trettiotal meter bort.

Mamma sneglar nervöst på mig. Ögonen fyllda av oro.

– Ska vi inte gå? Jag tycker det känns otäckt, vädjar hon.

– Det är ingen fara mamma, vi står kvar, svarar jag.

Inte en chans att vi låter dårarna skrämma bort oss från kärleksfesten mitt i vår huvudstad, tänker jag.

Då händer det. Skrik, rörelse. Maskerade män rusar ner för backen rätt mot oss i publiken. Deras armar höjda. Flaskor och stenar i luften. Jag hinner bara tänka en sak: Rädda mamma!

Jag sveper min högra arm om hennes huvud, böjer ner henne och så springer vi, hukade, allt vad vi kan, med stenar vinande så nära att jag känner vinddraget alldeles bredvid örat. Någon blir träffad. Någon skriker till av smärta. Någon gråter.

– Spring mamma! SPRING!

Vi springer för livet, flyr från maskerade nazister. Mitt i hjärtat av vårt land, när vi firar kärlek, frihet och demokrati. Vi klarar oss med blotta förskräckelsen då. Andra blev förda till sjukhus. Det är 15 år sedan i dag. Men senast för bara några veckor sedan, i Almedalen, var nazisterna där igen. Slog ner en av mina vänner, en kvinnlig journalist. Helt utan anledning. En regnbågsflagga och det smäller till.

 

LÄS ÄVEN: Frida Boisen: Vi blir galna i hettan – men det här är bara för sjukt 

 

Jag hade hoppats att en så vidrig ideologi som nazism för länge sedan skulle vara borta från våra gator. Jag hade hoppats att vi hade kommit längre än vad vi har, för HBTQ-människors rättigheter i vår värld. På fredag firar vi Europride i Stockholm och Göteborg.

Pride behövs. För i världen dödas människor fortfarande för att de älskar den de älskar.

Varje år publicerar globala organisationen Ilga för homo- och bisexuellas, trans- och intersexpersoners rättigheter, rapporten ”Statligt sponrad homofobi”. I 2017 års upplaga konstateras följande verklighet:

I 71 länder kan HBTQ-personer dömas till fängelse på grund av vem de älskar.

I 8 länder kan du dömas till döden för att du älskar en människa av samma kön.

I 19 länder finns moral- och propagrandalagar som förbjuder människor att uttrycka åsikter om fri sexualitet. 

I bara 12 länder i världen av FN:s 193 är äktenskap mellan personer med samma kön tillåtet.

I 167 länder i världen av FN:s 193, är det förbjudet för homosexuella att adoptera barn.

Dessutom: År 2016 instiftade Tanzania en lag mot glidmedel då det anses uppmuntra till homosexualitet. I höstas greps 57 personer under bara några veckor i Egypten, med syftet att bekämpa homosexualitet. Sju personer i samband med att en regnbågsflagga hissades på en konsert i Kairo.

Under hösten utförde Egypten också tvångsundersökningar av ändtarmen av fem personer, något som Amnesty klassar som tortyr.

Och i vårt land, som sagt: Enligt Nationella trygghetsundersökningen i Sverige utsattes 45 000 personer för ett homofobiskt hatbrott under 2016. Hur vi beter oss är sjukt. Åtta nya offer för homohatbrott, varje vaken timme.

I vår familj vajar Regnbågsfanan varje dag året runt på balkongen.

Tid för förändring. Vi ses på Pride!

 

LÄS FLER krönikor av Frida Boisen här