Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

Hemligheten med den isländska urkraften

Vi har alla sett vad den isländska vulkankraften kan göra. Hur den lilla ö-nationen med en befolkning lika stor som Malmö, knäcker fotbollsnationen England och nu får fransoserna att darra av fruktan för vikingarna från norr.

Det är dags att vi alla lär av Islands hemliga vinnarkoncept: VI är alltid är större än jag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sagan om det isländska landslaget, levande sporthistoria, ögonblick vi aldrig kommer att glömma. Miljoner svenskar satt framför åttondelsfinalen mot England och skrek oss hesa för våra nordiska bröder. Och nu samlar vi oss för kvartsfinalen.

Mina ungar ritade isländska flaggor redan i gruppspelet och nu lär vi växla upp till ansiktsmålningar. Givetvis gör vi vulkanen tillsammans med de isländska fansen på palts, och njuter av hur vulkanens stöt rullar ut ur tv-skärmen och runt arenan i Frankrike.

Det bästa med hela den isländska sagan är att vi blivit påminda om något vi helt verkar ha glömt bort i vår till vardags så kalla egovärld. Det där med styrkan och magin, i ett urstarkt VI. Hur enormt mycket ett VI är värt.

När värdesatte vi senast det i vårt land?

I dag har allt blivit en fråga om jaget. Miljoner av oss lägger dyrbara minuter varje dag på att posta den perfekta selfien (ja, jag är precis lika upptagen av mitt eget fejs som du). Var och varannan 10-åring startar Youtubekanaler i hopp om att bli nästa Jockiboi och Jonna – ja, stjärnorna som i veckan fick hela TV3:s webbsajt att krascha, när premiärprogrammet ”Jockiboi och Jonna i nöd och lust” skulle sändas på TV3 play.

Våra barn är besatta, ja helt besatta, av att följa sina Youtubestjärnor. Inget konstigt med det. Vi har i alla tider haft ikoner, gudar eller kungar som vi sett upp till. Oavsett om de varit kungar av rock ’n’ roll eller att prata med videokameror.

Vi har också självklart haft fotbollskungar vi älskat och älskar. Som Zlatan och Messi. Men de senaste veckorna är det de största ikonerna som rasat från sina troner. Messi gav sig själv sparken från Argentinas landslag i veckan, efter att ha bränt en straff och bidragit till Argentinas förlust mot Chile i Copa América-final. Zlatan valde också att sluta i landslaget, efter att Sverige blivit historiskt i antal minuter i ett EM utan att få till ett enda skott på mål…

Fixstjärnorna faller. Medan det där Italienlaget som alla räknade ut, för att de inte hade några ”namn”, har levererat och underdog-laget från lilla Island fått hela Frankrike att darra. Inte för Islands stjärnor. De darrar inför något mycket mäktigare: Laget.

Så vet ni. Oavsett vad som händer i kvartsfinalen mot Frankrike: Låt Island bli allas vår personliga ledstjärna i stunder när allt känns omöjligt. När vi jonglerar skrikande barn och försöker få upp tre matkassar samtidigt uppför en trapp, när vi inte orkar springa den där löprundan och chokladkakan och soffan frestar i stället, i ALLA stunder fortsatt i livet kan vi alltid plocka fram Island framöver.

Det går! Om man aldrig ger sig! Alltid jobbar som ett lag! Alltid ställer upp för varandra! Håller upp dörren för småbarnsföräldern med kassarna. Peppar hon eller han som behöver. Tar en tackling för kollegan, när hen behöver stöd. Ger 100 procent när det verkligen gäller.

Det handlar inte bara om att hitta en Lagerbäck som ska frälsa oss alla. Det handlar om personligt ledarskap, att vi alla bestämmer oss för att hitta tillbaka till VI:et i vårt land. Gör vi det har vi vunnit enormt mycket. Min gissning: Att vi inte bara vinner bättre hälsa, utan mer stolthet för varandra, att vi vinner mer glädje, att vi vinner en minskad kriminalitet, ett minskat utanförskap och ett varmare land.

Det är när vi upptäcker att vinnarkonceptet ligger dolt i början av själva ordet – vi som i vinnare – det är då vi släpper loss vulkankrafter även i Sverige.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!