Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Boisen

Gör kvinnors liv värda lika mycket som mäns

GÖTEBORG. Susanne, 45, var desperat. Hon ansökte om kontaktförbud mot en man - eftersom hon var livrädd för honom.

Men åklagarmyndigheten i Göteborg sa nej:

- Förutsättningarna är inte uppfyllda, formulerades svaret på pappret från åklagarmyndigheten. Och så blev det inget kontaktförbud.

En månad senare, tidigt i går morse, förstår vi alla att åklagarmyndigheten hade fel i sin bedömning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För igår, den första mars, den första riktiga vårdagen. När solens strålar för första gången i år på riktigtvärmde Göteborg, när Susanne bestämde sig för att gå en morgonpromenad med sin pojkvän vid Pennygången uppe på Högsbohöjd. Då står han där, han som plågat henne. Han har hittat henne. Han som hotat henne, skrämt henne, har nu greppat ett avsågat hagelgevär, siktar och skjuter. Han skjuter Susanne rätt i ansiktet. Han mördar henne, mitt på öppen gata.

Det här är fakta.

Och förstås obegripligt och fruktansvärt för Susannes mamma, vars dotter i går blev mördad, efter att hon hade bett Göteborgs åklagarmyndighet om hjälp:

- Det är klart att man inte kan förstå det när så många kvinnor i Sverige begär hjälp från polisen och inte får det. Och så blir de dödade. Man kan nästan inte förlåta det, säger Susannes mamma, till GT:s Diamant Salihu och Roland Johansson

Hon vädjar:

- Någon måste göra någonting åt det här. Det är hemska män som är där ute och skjuter. Det är oansvarigt.

Susannes mamma har rätt. Någon måste göra något åt det här.

Den någon är du. Och jag. Vi måste säga att det här är fel.

För det är det. Och den som agerar fel här är inte bara männen som skjuter. Felet ligger också hos åklagarmyndigheten i Göteborg.

Stiftelsen Tryggare Sverige har granskat de fall av dödligt våld mot kvinnor i nära relation som skedde under åren 2010 till 2011. Enligt rapporten har det "funnits stora möjligheter att förhindra en betydande del" av morden.

Rapporten kommer fram till att i hälften av de fall om dödligt våld mot kvinnor i nära relation som granskats, så fanns det stora möjligheter att förhindra en betydande del av morden. Att myndigheterna genom "ett annorlunda agerade", hade kunna förhindra det inträffade.

Det är otäck läsning.

Och ett kraftfullt underkännande mot myndigheter som åklagare, polis och socialtjänst.

Kanske tydligast är kritiken just i fallen som är precis som Susannes. I de fallen när en kvinna känner sig så hotad av en man att hon vill ha ett kontaktförbud mot en man. På vissa orter i landet får hälften av kvinnorna hjälp. I andra delar av landet, bedömer myndigheten att bara var femte kvinna i själva verket har rätt i sin oro.

Det är en myndighetsutövning som i praktiken innebär att myndigheterna spelar rysk roulette med kvinnors liv.

Det är en myndighetsutövning som i många fall, är förkastlig.

Varför är en kvinnas liv värd så lite i Sverige idag? Så lite att det är värt att chansa? Värt att ta risken? Värt att snurra på hjulet och se vad som händer. Om hon överlever eller inte.

Det är dags att vi uppgraderar värdet av en kvinnas liv.

Inte imorgon. Men idag.

Jag hoppas att ansvariga för åklagarmyndigheter runt om i Sverige, inte bara rannsakar sig själva, utan tillsätter en utredning, som den Tryggare Sverige genomförde. Och sen snabbt lär av de dyrköpta misstag som redan begåtts. Och sen. Tänker om. Tänker rätt.

Gör kvinnors liv värda lika mycket som mäns.

För hur kan idag en mans frihet att kontakta en hotad kvinna, väga tyngre, än möjligheten att rädda en kvinnas liv?

Det feltänket måste bort. Dags att kalibrera värdevågen.

En dödshotad kvinna som vädjar om hjälp är ett rop som måste väga mycket tungt. Det är ett rop som måste höras. Och en röst vi måste skydda.