Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Frida Boisen

Där backade Sverige 200 år i utvecklingen

Sverige ska få sin första mansfria musikfestival. Och just där backade Sverige 200 år i utvecklingen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Snälla. Det är inte mer segregering vi behöver. Vi behöver inte en festival för tjejer, och en för killar. Vi behöver inte en badhustid för tjejer, och en för killar. Vi behöver inte diskriminering.

Vi behöver omtanke, respekt och kommunikation.

Vi behöver män som kan umgås med kvinnor utan att tafsa på dem. Svårare är det inte.

Jag förstår att Emma Knyckare, radioprofilen, som står bakom initiativet med en mansfri musikfestival, så klart bara menar väl. Vi är många som är vansinniga över alla dessa män som våldtar och tafsar på kvinnor på festivaler. Det är sjukt att vi inte har kommit längre år 2017. Hur Bråvalla i sommar drabbades av 24 anmälda fall av sexuella ofredanden, ett fall av sexuellt tvång och fem våldtäkter. Det är vidrigt att läsa om tonårstjejen som enligt anmälan ska ha blivit fasthållen och våldtagen i publikhavet under Håkan Hellström-konserten. Det är vidrigt att läsa om hur ingen reagerade.

Så vi kan alla inspireras av Emma Knyckare, som twittrade ”Vad tror ni om att vi styr ihop en asfet festival dit bara icke män är välkomna som vi kör tills ALLA män har lärt sig hur en beter sig?” och med den tweeten blev festivalgeneral.

Det är underbart med personer som reagerar mot kvinnoförtryck. Likgiltighet är den största faran mot demokratin och jämställdheten i vårt samhälle.

Men med samma envishet menar jag att det är fel väg att gå, att bygga murar mellan könen.

Vi kommer inte att få ett mer tolerant land, genom att stänga in pojkarna i pojkgrupper på förskolorna, att låta lågstadietjejerna gå på ett disco, att låta killarna gå på en festival, och låta unga kvinnor går på en annan, sätta upp olika tider i badhusen efter kön.

Det är inte 2017. Att använda könssegregation är att gå rätt in i en återvändsgränd.

Det är att låta sexbrottslingarna sätta agendan för hur vårt land ska se ut.

Låt dem inte få det mandatet.

Det är inte det landet vi vill bygga för våra döttrar och söner.

Jag vill se ett land där vi lär oss leva tillsammans.

Men omtanke och respekt för varandra.

Det finns inga genvägar.

Vi måste alla ta ansvar nu – för en jämställd värld.

Utan staket, utan murar.

Tillsammans.