Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

Boisen: En havererad ruin till skolväsende

– Ja, du menar utantillkunskaper? Det är ju inte utantillkunskaper vi fokuserar på nu för tiden. Det är ju inte riktigt som när du och jag gick i skolan, säger läraren med en förklarande ton och nickar menande.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nä tack. Vi har märkt det. Svenska skolan är i total kris. Haveriet är ett faktum. Våra elevers kunskaper rasar fortare än i något annat OECD-land.

Jag ställer frågan igen till läraren mitt emot mig. Varför får elever som går i tredje klass och läser engelska för tredje året i rad inte glosor i läxa? Hur ska man lära sig ett språk om man inte har själva byggklossarna i språket, orden, att bygga sitt språk med? Man kan ju inte direkt googla upp orden när man ska konversera på ett annat språk. Då måste man kunna orden just utantill.

Läraren går i väg och bläddrar i läroplanen medan jag envisas med nästa mossiga fråga.

 

Nu undrar jag över det här med att eleverna inte får några riktiga prov? För i den här skolan får tredjeklassarna förvisso ett gäng frågor om solsystemet när det är dags för prov. Men bredvid sig när de gör ”provet” får de också en bok om solsystemet där de kan läsa sig till svaren.

I min värld är inte det något riktigt prov där man lär sig sakkunskaper om naturvetenskap. Det är möjligtvis en övning i läsförståelse. Alltid något. Men vad jag inte förstår: när blev det så livsfarligt att lära sig något på riktigt. Besitta en kunskap. Kunna resonera, kritisera, debattera. Med kunskap i ryggen. Utan att behöva googla svaret innan man öppnar munnen.

 

Vi vuxna i det här landet borde skämmas. Att vi inte kämpat mer för skolan. För såväl barnens rättighet att lära sig något vettigt som för deras skyldigheter. För svenska elever har minst respekt av alla OECD-länders elever för skolan. Våra elever är bäst i OECD-klassen på att just komma för sent. Mer än var femte svensk elev har sen ankomst tre eller fler gånger den senaste tvåveckorsperioden. Noll respekt. De två orden är återkommande när jag mejlat med lärare som hört av sig när jag skrivit om skolan.

 

Många lärare från hela Sverige mejlade mig när jag skrev om problemet med hörselkåpor i klassrummen. De flesta skriver att det allvarligaste problemet inte är hörselkåporna. Utan att föräldrarna till barnen som stör klassen mest, inte inser problemet när läraren ber föräldrarna om hjälp. Barnet visar noll respekt för läraren. Föräldrarna rycker på axlarna. Och lärarna står maktlösa, utan mer medel att tillgå, än att kapitulera och köpa in hörselkåpor till de elever som blir störda. Grattis till arbetsmiljön kids! Vem av oss skulle lära oss att läsa om vi samtidigt satt i ett rum fullt med barn som pratade högljutt och konstant?

 

Så skolkaoset är något vi alla måste ta ansvar för. Utbildningsminister Jan Björlund också, i högsta grad. För lärarna får allt sämre möjlighet att göra ett vettigt jobb. Allt mer läggs på administration, mindre på att faktiskt vara med eleverna. Ministern som skulle vända flumskolan till en kunskapsskola har ju gjort precis tvärtom. För inte nog med att barnen inte visar något respekt för skolan. Skolan visar ingen respekt för barnen. Borta är kunskapsskolan. Kvar står en havererad ruin till skolväsende. Ett tomt, skränigt, historielöst Google-palats. Där fokus ligger på att barnen får lära sig att söka information.

 

Jag förstår faktiskt ingenting. När blev ordet utantillskunskaper något svenska skolan pratar om som något lika modernt som tja, en LP eller skrivmaskin?

Sanningen är att Sverige är på väg att bli ett kunskapsmässigt U-land bestående av unga som får allt svårare att läsa och förstå böcker. Det är otroligt allvarligt. Sverige är på väg att bli ett land där unga bara kan uttrycka sig i 140 teckentweets med massor av förkortningar. I förlängningen är den här utvecklingen ett hot mot demokratin.

Om vi inte längre orkar ta till oss texter, nyheter och information om vad som händer i Sverige. Då är risken stor att vi i förlängningen ser ett minskat valdeltagande. Ett Sverige där ingen längre bryr sig. För ingen orkar längre läsa en text. Så kan vi inte ha det.

Hur löser vi det? Hur vänder vi raset? Det enkla svaret: Tillsammans. Från två fronter. Föräldrar och skola tillsammans. Där föräldrarna lovar att lära barnen respekt igen. För sig själv. För andra. Och där skolan samtidigt lovar att slutar fåneriet med att tro att googletänk är svaret på allt. Tro mig. Barnen vet hur man söker information på nätet. Det skulle de kunna utbilda de flesta vuxna i. Men däremot törstar de efter riktig, äkta kunskap. Sluta tramsa bort den hungern. För att lära sig prata och skriva engelska flytande måste man kunna stava engelska utan att tjuvkolla på Google. Så sluta se ”utantillkunskap” som något fult.

 

Kunskap är aldrig någon börda. Kunskap är vackert. Kunskap är grunden till såväl frihet som demokrati. Nu tar vi tag i skolan tillsammans. Se dig själv i spegeln. Fråga dig själv om du gjort vad du kunnat för att förbättra den skola du har nära. Det är våra barns framtid det handlar om. Vårt problem. Nu löser vi den här frågan tillsammans.