Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Frida Boisen

Takk Skam! Ni har gjort skillnad

Skam.
Sana i Skam. Foto: NRK

”Skam” är slut. Och det värker i halsen av tårar, tacksamhet, kärlek och saknad. Tack "Skam" för Eva, Jonas, Noora, William, Isak, Even, Vilde, Chris, William och Sana.

Tack ”Skam” för att du påminde oss om det viktigaste i vår kaotiska värld. Att rädsla sprider sig. Men som tur är gör även kärlek det. Men att vänskap vinner. Kärlek vinner.

Alt är love. Och det viktigaste: det börjar med dig och mig.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

59 minuter senare är allt över. Det sista avsnittet av ”Skam” är slut. De gula versalerna säger det tydligt:

"TAKK FÖR ALLT"

Såklart är det vi som säger tack. Tack, Julie Andem, för att du gav oss miljoner tittare världen över minnen och historier vi bär med oss resten av livet.

Tack för ett stycke tv-historia vi som sett, aldrig kommer att glömma.

Det kan låta som stora ord. Men det känns sant i varje lite atom i kroppen min.

Själv är jag så oändligt tacksam, för alla positiva fjärilsslag serien ”Skam” satt i gång i vår värld.

Som i andra säsongen, när Noora vaknar upp och tror sig ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp. Hur berättelsen om hur hon till slut vågar polisanmäla allt, genererade en 26-procentig ökning av antalet människor som vågade söka hjälp på en mottagning i Oslo som hjälper personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Det är vad ”Skam” gjort. Skillnad på riktigt.

”Skam” som nobbade pekpinnarna och strök bort föräldrakaraktärer som något slags facit på vad som är rätt och fel i vår värld.

Istället fick vi komma in i tonåringarna Eva, Isaks och Sana liv, in i deras messengerflöden. Andas deras ångest. Gråta med dem, chatta med dem. Höra dem formulera de stora frågorna, som Jonas gör avslutningsvis i talet till Sana:

”Varför måste några fly medan andra är trygga?

Varför blir människor spottade på, på gatan?

Och varför är det så att när man försöker göra något bra så får man hat tillbaka?”

Jag är tacksam för att ”Skam” inte blev ytterligare en serie där unga blir puckade sterotyper som tuggar tuggummi och försöker vara coola. Det är ju precis tvärtom. Bakom varje ung individ bor så många timmars tvivel, kamp, sökande. Ångest blandat med förälskelsepirr. ”Skam” blandat med jubel. Så många starka känslor, så många första gången, så mycket att bestämma vilken människa man vill vara.

Frågor vi vuxna kanske ibland glömmer bort att påminna oss själva om. Kanske att världen skulle bli bättre, om vi sökte oss själva lika aktivt som tonåringar i ”Skam”.

Jag är också tacksam att ”Skam” vågar adressera allt det fula i vår samtid. Homofobin, kvinnohatet, rasimen.

”Det är inte konstigt att folk ger upp och sluta tro på det goda.”

Jag är enormt tacksam att en tv-serie trycker på att vi inte är några offer för omständigheter.

Utan att vi alla har ett ansvar att forma våra liv. 

Det är ingen annan som styr. Det är du som håller rodret över ditt liv.

Och det är skönt att ”Skam” påminner om hur mycket lättare det blir att styra, om vi skulle bli lite bättre på att ta hand om varandra. Hjälpa. Bli lite bättre på att stötta och ge.

”För även om det ibland känns så, står ingen människa ensam.

Varenda en är en viktig del av det stora kaoset.

Och det du gör idag påverkar morgondagen.

Det kan vara svårt att säga exakt hur…

Men effekten av dina handlingar, finns där alltid, någonstans i kaoset.”

Såklart känns det fullt rimligt att ”Skam” lämnar oss med tankar om just detta. Tack för en serie som inte frossade i mord (någon gång kanske någon kan forska i hur det påverkar våra hjärnor att uppleva tusentals svek, hatattacker och mord i ändlösa tv-serier, kväll efter kväll). Istället blev vi påminda om att man faktiskt precis gärna kan välja kärlek.

”Men till dess är det ett som är säkert:

Rädsla sprider sig.

Men som tur är gör även kärlek det.”

Takk ”Skam”, för alt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!