Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Vansinnesföraren före dödskörningen: Vårdhaverier och ungdomsrabatter

Expressens Fredrik Sjöshult om straffrabatten: ”Ett system som uppenbarligen inte fungerar”.
Mannen är misstänkt för att ha kört ihjäl en familjefar i tisdags.Foto: Polisen

Vansinnesföraren som är misstänkt för att ha kört ihjäl en familjefar i tisdags blottar ett enormt misslyckande inom rättsväsendet och i vården av unga brottslingar.

Vårdhaveriet visar att dagens system med LVU-omhändertaganden och straff med sluten ungdomsvård inte fungerar.

Han har också fått ungdomsrabatt gång på gång – om han inte fått kraftig straffrabatt i senaste domen hade han fortfarande suttit i fängelse.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dödsoffret efter den unga mannens senaste vansinneskörning var en företagare och Hammarbysupporter, en omtyckt pappa som jag ser stråla på en kärleksfull Instagrambild med sambon en varm sensommarkväll i Stockholm.

Han kördes ihjäl i en korsning i Bandhagen i södra Stockholm strax efter midnatt på tisdagen. I bilen satt också hans sambo och hennes barn som skadades svårt.

Vansinnesföraren är ökänd från bland annat SVT:s ”Uppdrag granskning” där hans kriminella karriär med hundratals brottsmisstankar, brutala bilrån och tidigare vansinneskörningar uppmärksammats.

Efter dödskörningen har jag läst personutredningarna om den nu 20-årige mannen, domarna efter alla brott och besluten om tvångsvård enligt LVU.

Jag läser om föräldrar som strider för att han inte ska låsas in och i stället vårdas i hemmet, häpnar över all straffrabatt som han fått genom åren och noterar att en personutredning om hans kriminalitet redan för två år sedan konstaterade att han ”har tagit stora risker i samband med bilkörning”.

Bilen som blev påkörd i tisdags.Foto: Läsarbild

Det handlar om ett vårdhaveri och ett totalt misslyckande av rättsväsendet – och det här är bakgrunden år för år:

2012 är han 12 år gammal och omhändertas enligt lagen om vård av unga, LVU, och placeras på ett låst boende – ett hem som drivs av Statens institutionsstyrelse, SIS. Mamman motsätter sig inlåsning och vill ha frivillig vård av sonen.

Han säger själv att han började begå brott när han var nio år gammal och i LVU-domen står det att han gjort sig skyldig till rån, misshandel och stölder. Det noteras också att han driver runt på Sergels torg om nätterna.

2013 tas beslut om att han ska vara fortsatt inlåst på ett SIS-hem med hög säkerhetsklass efter flera rymningar trots att föräldrarna protesterar och hävdar att ”hans nuvarande förhållanden är stabila och han kommer inte att fortsätta att begå kriminella handlingar”. Året efter prövas tvångsvården igen efter föräldrarnas protester och den fortsätter.

En snabb bil som tjuvtankas av 20-åringen vid en tidigare brottsturné där han fångas på bild av en övervakningskamera.

2015 är han straffmyndig och döms för en rad brott som han begått som 15-åring. Straffet skulle blivit ett år och fyra månaders fängelse om han varit över 21 år gammal, men blir nu i stället två månaders sluten ungdomsvård – på samma typ av behandlingshem som används för LVU-placerade. Hemmen ska vara låsta men hindrar inte honom från att rymma gång på gång.

2016 döms han på nytt för en rad brott som enligt tingsrätten skulle gett en vuxen tre års fängelse, men han klarar sig undan med fem månaders sluten ungdomsvård.

Tingsrätten skriver i domen:

”Prognosen för honom är inte god med tanke på att han såvitt framgår av socialtjänstens yttrande inte synes vara mottaglig för behandling.”

”Självfallet är det angeläget att NN – som vid huvudförhandlingen gett intryck av att vara en intelligent ung man – kan förmås att fjärma sig från ett kriminellt tänkande och i stället börja bygga upp en framtid med studier och framtida arbete.”

Under de här åren gör också socialtjänsten försök med vård i hemmet och han placeras i en period hos en familj som han själv önskat. Enligt ”Uppdrag granskning” avslutas den vården när familjehemspappan grips för brott.

Bilder på vansinnesföraren från tidigare polisutredningar.

2017 döms han för nya brott till sex månaders ungdomsvård. När han släpps ut får han en ”träningslägenhet” av socialen. Den blir en bas för en liga som stjäl snabba bilar och han grips efter bara några veckor för nya brott, bland annat ett brutalt bilrån där ägaren misshandlas svårt.

Då hade vansinnesföraren fyllt 18 år och kunde för första gången dömas till fängelse. Hovrätten konstaterade att straffet för rånet och de andra brotten skulle blivit fem års fängelse men ungdomsrabatten för kriminella under 21 år gör att straffet bara blir 2,5 år. Han släpptes från fängelset i höstas.

Om han inte fått ungdomsrabatt hade han inte varit en fri man i tisdags.

Rättsväsendets påföljder har inte kunnat skydda hans offer och misslyckats totalt med att göra honom till en bättre människa.

Hans fall måste bli en tankeställare som fortfarande tycker att ungdomsrabatten ska vara kvar.

Vårdhaveriet visar också att dagens system inte fungerar. Det här är inget isolerat fall. Sluten ungdomsvård och LVU misslyckas alltför ofta med att hantera vår tids ungdomsbrottslingar och det kan inte bara fortsätta år efter år.