Fredrik Sjöshult
Anders Thornberg har länge stått på stabil grund som rikspolischef. När det börjat storma har hans fotfolk varit snabba med att slå fast att ”Anders Thornberg är min rikspolischef”.
Hans bakgrund som polis har varit hans styrka i rollen som högsta chef. Han började patrullera Stockholms gator redan före Palmemordet och året för mordet började han som spanare på Säkerhetspolisen.
Det har gjort att han haft en grundmurad respekt inom poliskåren och klarat tidigare stormar.
Nu duckar han i den nya stormen där han egentligen borde svara på frågor.
Den här skandalen handlar inte om att Linda Staaf ska ha fått jobbet som underrättelsechef på polisens nationella operativa avdelning, Noa, på felaktiga grunder.
I den delen handlar det om att Anders Thornbergs närmaste man, den ställföreträdande rikspolischefen och dåvarande Noa-chefen Mats Löfving, kan ha gjort sig skyldig till tjänstefel vid utnämningen av Staaf som han haft en relation med.
Varför har inte Thornberg intresserat sig för det tidigare? Internt har det varit känt under lång tid.
Rikspolischefens hantering av den information som gjort att Mats Löfving anmälts för brott mot Linda Staaf ger också ett lamt intryck. Känslan är att han hoppats att detta aldrig skulle komma upp till ytan – och det ser ut som en mörkläggningsoperation.
Efter Expressens avslöjanden är det ingen tvekan om att han känt till anklagelserna mot Löfving – och uppenbarligen har Thornberg inte agerat tidigare.
Anders Thornberg duckar nu frågor om sitt agerande och har gjort en klassisk makthavarmanöver: Tillsätt en egen utredning och hoppas att stormen blåst över när den är klar om några månader.
Han använde samma metod efter påskupploppen när han utsåg en utredare och duckade frågor med hänvisning till den.
I sin roll som Säpo-chef kunde han också undvika frågor om hur Rakhmat Akilov missats av Säkerhetspolisen som fått in uppgifter om honom. Säpos utredning av Akilov avslutades tre månader före terrordådet.
Runar Viksten, före detta chefsrådman och ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen, utredde agerandet på uppdrag av justitiedepartementet och kom fram till att Säpo inte gjort något fel i fallet Akilov.
Nu är det åter Runar Viksten som på uppdrag av Anders Thornberg ska utreda om Anders Thornberg och andra inom polisledningen gjort fel i Mats Löfving-härvan.
Det känns inte som ett förtroendeingivande upplägg men om syftet är att begrava härvan och övervintra stormen har det i princip redan lyckats – politikerna går nu på Anders Thornbergs inslagna väg.
Justitieminister Gunnar Strömmar har berömt initiativet med egen utredning och en förkrossande majoritet med SD+M+KD+L+C+S i riksdagens justitieutskott avfärdade på tisdagen krav från MP+V om att Anders Thornberg ska tvingas till utskottet för att förklara sig.
Därmed ser han ut att ha klarat årets fjärde storm efter tidigare påskupplopp, rekord med dödsskjutningar och passkaos.
Under ytan finns fler frågor om Anders Thornbergs agerande:
Varför stöttade han inte Linda Staaf?
En person med god insyn som jag pratar med ger en bild av att Thornberg tog sin hand från henne efter att fokus hamnat på henne i rapporteringen om svensk polis framgångar i det internationella samarbetet med FBI-fällan Anom.
Det finns uppgifter om märkligt agerande av Anders Thornberg efter Anomframgångarna.
Linda Staaf sökte flera jobb internt inom polisen eftersom hennes förordnande som underrättelsechef var på väg att avslutas men fick ett iskallt bemötande. Det är märkligt med tanke på hennes framgångar som underrättelsechef.
Samtidigt som hennes relation med Mats Löfving avslutades verkade hon hamna i polisledningens kylskåp. Det går inte att blunda för sambandet.
Och det är mot bakgrund av det som det också måste ställas frågor om varför Anders Thornberg agerade som han gjorde när anklagelserna mot Mats Löfving blev kända för honom i december förra året.