Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

SVT visar helikopterrånarens idolporträtt av Clark Olofsson

”Jag har alltid varit hederlig” – Se klippet ur SVT-dokumentären ”Clark - en rövarhistoria”.
”Jag har alltid varit hederlig, sen att det varit olagligt är en helt annan sak”, säger Clark Olofsson i SVT:s dokumentär.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Övervakningskameror fångade helikopterrånet i Västberga som producenten av SVT:s dokumentär dömts för.Foto: POLISEN / POLISEN

SVT-dokumentären om Clark Olofsson har producerats av en av Sveriges värsta rånare.

Resultatet: Ett idolporträtt som undviker frågor till Olofsson om de grova narkotikabrotten, rånoffer och polismordförsöket.

Olofsson får i stället berätta om framgångarna som kvinnokarl och trivialisera brottslighet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

”Jag har alltid varit hederlig, sen att det varit olagligt är en helt annan sak.”

SVT-dokumentären om Clark Olofsson är en show med oneliners utan rimliga motfrågor. Han får konstatera att han inte stulit från folk, bara banker, och att Norrmalmstorgsdramat var en ”happening”.

Det är en motbjudande trivialisering men låt mig först krossa några myter om Olofsson:

1. Han är ingen framgångsrik brottsling. Hans brott har varit så klantigt utförda att polis gång på gång har kunnat avslöja honom och sammanlagt har han suttit 45 år i fängelse. Domarna ger bilden av en extremt misslyckad brottsling som gjort sig skyldig till grova brott utan att komma undan.

Clark Olofssons brott

1966: Clark Olofssons kumpan vid ett inbrott skjuter ihjäl en polisman i Nyköping. När Olofsson senare grips skjuter han mot en polis och döms därför för mordförsök till åtta års internering.

1975: Olofsson döms för ett bankrån i Danmark och när han grips skjuter han på nytt mot polis.

1976: Olofsson rånar en bank i Göteborg och tar två bankanställda som gisslan. Han döms till åtta års fängelse.

1980: Olofsson misshandlar en fiskare på Möja i Stockholms skärgård och döms till 2,5 års fängelse.

1984: Döms för att ha smugglat 25 kilo amfetamin till Sverige till tio års fängelse.

1999: Olofsson döms till 14 års fängelse i Danmark i en stor amfetaminhärva.

2009: Döms åter för grovt narkotikabrott till nio års fängelse samt att sitta av fem år av gamla straff som han tidigare frigivits villkorligt från.

2. SVT lanserar honom som ”Sveriges mest kända rånare” men i mina ögon är han främst en grov narkotikabrottsling. Han har dömts för att ha fört in stora mängder amfetamin i Sverige – narkotika som förstört människoliv, narkotika som gjort att missbrukare begått inbrott för att finansiera missbruk. De tre senaste domarna handlar om grova narkotikabrott men det är uppenbart att Olofsson skäms för det smutsiga knarket och hellre vill kallas för rånare.

I SVT-dokumentären får inte Olofsson några frågor om narkotikahärvorna.

Och han får återigen dra storyn om hur godhjärtad han var under Norrmalmstorgsdramat 1973 men frågorna om andra rånoffer lyser med sin frånvaro.

Det finns inget coolt med grova rån.

Jag har pratat med tillräckligt många traumatiserade rånoffer för att det ska vända sig i magen varje gång grova rån görs till underhållning.

Producent för SVT-dokumentären ”Clark - en rövarhistoria”, som köpts in från det externa produktionsbolaget Scandinavian Content Group är Alexander Eriksson, som är en av Sveriges värsta rånare. Han flög helikoptern till G4S värdedepå i Västberga i Stockholm i september 2009 och dömdes till åtta års fängelse för grovt rån.

Rånarna som tog sig in i värdedepån var grovt beväpnade och sprängde sig in i valvet. Personalen flydde in i en trång sluss och under 40 minuter satt de instängda där. Luften började ta slut för de fjorton personerna och de fruktade att de skulle dö om rånarna sprängde slussdörren.

Alexander Eriksson frigavs från fängelset 2015 efter att ha suttit på anstalter av högsta säkerhetsklass. Clark Olofsson avtjänade samtidigt straff på svenska klass 1-anstalter. Fram till i september 2017 var Eriksson villkorligt frigiven.

Hur kan SVT låta en av Sveriges värsta rånare producera en dokumentär om Clark Olofsson där inspelningarna började 2018?

Ansvarig utgivare för dokumentären på SVT är Ingemar Persson och han ser inget problem med att Alexander Eriksson har varit producent.

Lise Bergvall på produktionsbolaget Scandinavian Content Group säger:

– Alexander Eriksson har suttit av sitt straff och är tillbaka i sitt gamla yrkesliv.

Hon vill också hävda att Eriksson ”stått för det tekniska genomförandet” trots att han tituleras producent.

Från SVT-dokumentären om Clark Olofsson där Alexander Eriksson i eftertexten tituleras producent.Foto: SVT
Från SVT-dokumentären om Clark Olofsson där Alexander Eriksson i eftertexten tituleras producent.Foto: SVT
Foto: SVT

Dokumentären släpper i några korta sekvenser fram kritiska röster mot Olofsson men han behöver inte själv förklara sig.

Efter polismordet i Nyköping, som hans kumpan dömdes för, sköt Olofsson också mot polis när han greps och han döms för mordförsök.

I dokumentären görs ett nummer av att en kvinna var med när han greps och porträttet av Clark Olofsson glider snabbt vidare från polisskott till att berätta om hans framgångar som kvinnokarl.

Clark Olofsson vid gripandet 2008 och Alexander Eriksson vid rånrättegången.Foto: PRIVAT / ROGER VIKSTRÖM

Han får skryta om att en tjej ”var snygg som fan” och visar i dokumentären upp ett fotoalbum med olika erövringar. Kvinnorna tar betydligt större plats än hans offer i dokumentären och ett ex som intervjuas intygar att Olofsson var ”lång och vacker”.

I princip har jag inget emot att kriminella intervjuas. Det har jag gjort flera gånger själv och om det ger en ökad kunskap om brott eller kriminella nätverk kan det finnas ett allmänintresse. Expressen har också flera gånger intervjuat Clark Olofsson men att SVT nu gör en dokumentär som sänds på bästa sändningstid och liknar ett idolporträtt är något annat i mina ögon.

Och det är märkligt att SVT sänder en dokumentär som producerats av en dömd rånare utan att hans bakgrund redovisas. Jag har inga invändningar mot att han fortsatt jobba i tv-branschen med nöjesprogram men en dokumentär om en grov brottsling är en helt annan sak.

Resultatet liknar närmast ett porträtt där Clark Olofsson inte får svara på frågorna som han lämnat efter sig under åren som skildras i dokumentären:

Hur ser han på narkotikans offer?

Vad tänker han om de rånoffer som han utsatt?

Polisen som han skjutit mot?