Fredrik Sjöshult

Rapporten är en spegel av av misslyckad integration

Brå: Svenskar med utrikesfödda föräldrar oftare brottsmisstänkta
Det handlar om att Sverige misslyckats med integrationen och skapat segregerade förorter – det som i polisens rapporter kallas för utsatta områden, skriver Fredrik Sjöshult. På bilden Tensta.
Foto: ALI LORESTANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Bild från ett mord på Gärdet 2020.
Foto: ALEX LJUNGDAHL

Brå-rapporten är en spegel av misslyckad integration i Sverige när andra generationens invandrare pekas ut som värst.

15,3 procent av männen i den gruppen var misstänkta för brott under en fyraårsperiod.

De hade inte stoppats av hårdare utvisningsregler och stängda gränser.

Tack vare rapporten kommer fakta på bordet i diskussionen om invandrare och brott men en svaghet är att Brå bara redovisar ursprung för tjuvar och våldsmän – inte sexualbrottslingar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Till slut kom den försenade rapporten från Brottsförebyggande rådet, Brå, om ”Misstänkta för brott bland personer med inrikes respektive utrikes bakgrund”. Egentligen skulle den varit klar i början av året.

Det är en uppföljning på en liknande rapport som kom för 16 år sedan och då handlade om brottsmisstänkta personer mellan åren 1997 och 2001.

I en tid av politisk debatt om invandringens betydelse för brottsutvecklingen med förslag om stängda gränser, hårdare utvisningsregler och insatser mot segregation hade det varit önskvärt med något tätare rapporter.

Men när siffrorna nu ligger på bordet är det en politisk bomb som kommer att leda till att diskussionen kan utgå från fakta.

Låt mig återkomma till frågan om slutsatser kring segregation och integration, utvisningar och stängda gränser för att först lägga fokus på det mest intressanta i rapporten.

I sammanställningen av brottsmisstänkta mellan åren 2015 och 2018 är det personer som är födda i Sverige men har två invandrade föräldrar som sticker ut.

Bild från Brå-rapporten som släpptes på onsdagen.
Foto: Brottsförebyggande rådet

Det märks extra tydligt i staplarna i bilden ovan som handlar om dödligt våld, våldtäkter och rån.

Men det handlar inte bara om de brotten.

10,2 procent av de ”inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar” har varit misstänkta för brott under fyraårsperioden. Det handlar då om allt från trafikbrott till mord.

Motsvarande siffra för inrikesfödda med föräldrar födda här är 3,2 procent och för de som invandrat till Sverige efter att ha fötts utomlands 8,0 procent.

I samtliga grupper är männen överrepresenterade. Bland de svenskfödda med utländska föräldrar – andra generationens invandrare – hade 15,3 procent av männen varit brottsmisstänkta under de aktuella åren.

Siffrorna återspeglas också i gängens ledarskikt.

Förra året undersökte jag bakgrunden hos de 32 gängledare i Stockholm som då var i polisens fokus och noterade att 15 av dem var födda i Sverige. Bara en av dem hade en svensk förälder.

Resten av gängledarna var födda utomlands men 14 av 17 invandrade för mer än 17 år sedan.

Förklaringen till gängkonflikterna som plågat Sverige med skjutningar och bombdåd är således inte det senaste decenniets flyktingströmmar.

Det handlar om att Sverige misslyckats med integrationen och skapat segregerade förorter – det som i polisens rapporter kallas för utsatta områden.

Det handlar om nedgångna skolor och föräldrar som haft svårt att hjälpa till med läxläsning.

Alltför tama insatser från socialtjänsten där pengar sparats genom billiga vårdformer som ”LVU i hemmet”.

Kriminella nätverk som ofta bundits samman av personer från samma länder där ungdomar snabbt skolats in i brott.

Det är i den verklighet som den andra generationens invandrare har vuxit upp – de som nu pekas ut i Brå-rapporten. Många av dem är nu i den brottsaktiva åldern 15 till 30 år, har låg eller ingen inkomst och låg utbildningsnivå.

Brottsligheten bland andra generationens invandrare hade inte lösts med hårdare utvisningsregler eftersom de har fötts som svenska medborgare och inte kan utvisas.

Det hade inte heller hjälpt att stänga gränserna även om invandringen självklart gjort utsatta områden än mer utsatta.

Brå-rapporten är en spegelbild av segregationen i Sverige.

Den pekar också ut invandrare från några delar av världen som mer brottsaktiva och det handlar om följande regioner:

• Västasien med länder som Syrien, Iran och Irak.

• Centralasien där Afghanistan och Uzbekistan räknas in.

• Nordafrika som bland annat utgörs av Marocko, Egypten och Sudan.

• Östafrika med Somalia, Etiopien och Eritrea.

• Övriga Afrika med en rad länder i den centrala, västra och södra delen av världsdelen.

Statistiken visar också att invandrare och andra generationens invandrare från samma ursprungsregioner är mer aktuella än andra när det handlar om våldsbrott och stöldbrott.

Brå har dock valt att inte göra samma redovisning för misstänkta för sexualbrott. Eftersom frågan ofta är uppe för diskussion hade det varit önskvärt med samma tydlighet.

Att det nu bara blev en redovisning av ursprung i samband med våldsbrott och stölder motiveras av Brå med att det handlar om ”stora brottskategorier”. Antalet sexualbrott under samma period är inte lika många och därmed blir det statistiska underlaget för svagt.

För att även få klarhet i frågan om sexualbrottslingars ursprung – och inte stanna vid tjuvar och våldsmän – hade det varit möjligt att utvidga perioden till att handla om misstänkta under en tioårsperiod.

När så mycket annan fakta kommer upp på bordet och gör diskussionen enklare borde även det steget ha tagits.

”Måste föra en stram migrationspolitik under överskådlig framtid”

Johan Forssell (M) efter Brås uppmärksammade utredning.