Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Polisen agerade helt rätt – det här måste gå fort

Går inte att bevisa att kvinnan fysiskt hållit sin son instängd.
Polisen har haft en stor insats vid bostaden.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT / TT NYHETSBYRÅN
Polisen har haft en stor insats vid bostaden.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Det var föredömligt empatiskt av åklagaren att snabbt fria mamman från brottsmisstankar efter att hennes son hittats i en lägenhet och det kommit uppgifter om att han varit ”inlåst” och vanvårdats under lång tid.

Men det var inte fel av polis och åklagare att ta uppgifterna på allvar och utreda fallet.

Och medierna måste rapportera om ett så uppseendeväckande fall där svar fortfarande måste ges på om samhällets skyddsnät har svikit sonen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är inte konstigt att polis och åklagare tog uppgifterna om mannen som hittats av sin syster i en lägenhet i Stockholmsområdet i helgen på stort allvar. Han togs till sjukhus och läkaren gjorde en polisanmälan.

Systern har berättat att brodern, som hon inte träffat på 20 år, var svårt märkt både fysiskt och psykiskt när hon hittade honom. Hon har också berättat att deras mamma isolerat brodern i 28 år.

Han fick direkt sjukhusvård och mamman greps på måndagen misstänkt för olaga frihetsberövande, vållande till kroppsskada och vållande till sjukdom.

Jag förstår att det låter konstigt men jag måste ändå konstatera att det var en fördel för henne i rättsprocessen att hon blev anhållen.

Jag förstår att det måste varit fruktansvärt att sitta i en cell med den här typen av allvarliga anklagelser riktade mot sig men det resulterade i att utredningen hamnade i ett snabbspår.

Om hon varit på fri fot hade det inte varit ett prioriterat ärende och utredningen hade dragit ut på tiden. Utredningar med frihetsberövade är prioriterade av rättsväsendet och det innebar att polisen hade åklagarens uppdrag att snabbt förhöra de inblandade och samla in annan information.

För att någon ska dömas för att genom ett olaga frihetsberövande, och därmed ha orsakat en persons skador och sjukdom, ställs höga krav.

Tidigt framkom vittnesmål i medierna – och jag utgår från att de även kom till polis och åklagares kännedom – om att uppgifterna om att sonen varit inlåst av sin mamma var en ”bildlig” beskrivning.

Det handlade inte om att hon skulle låst en dörr om honom under alla dess år utan det syftade på att han levt isolerad.

Flera grannar berättade också för Expressen att de sett honom ute vid enstaka tillfällen.

Det är uppgifter som gör det begripligt att mamman inte kan dömas för ett brott.

Men med tanke på läkarens anmälan och uppgifterna från bland annat systern var utredningen motiverad. Att inte agera hade varit tjänstefel av polis och åklagare.

Mamman släpptes av kammaråklagare Emma Olsson på onsdagen men det var oroväckande att åklagaren samtidigt konstaterade att ”brottsmisstanken kvarstod”.

Jag har tidigare reagerat på att åklagare slentrianmässigt använder den formuleringen efter att en person som anklagats för ett allvarligt brott försatts på fri fot. Det har bland annat handlat om föräldrar som varit misstänkta för att ha dödat sitt barn och tvingats leva med misstankarna i månader efter att de släppts.

I det här fallet gjorde åklagaren snabbt en helhetsbedömning av allt utredningsmaterial och kunde därför redan på torsdagsmorgonen meddela att mamman frias från brottsmisstankarna.

Åklagarens agerande var föredömligt empatiskt. Det gör det enklare för familjen att förhoppningsvis komma vidare.

Medierapporteringen om fallet har varit omfattande och i efterhand kommer det säkert resas frågor om den varit motiverad.

Fallet har redan diskuterats i en rad olika tv- och radioprogram och nyhetsrapporteringen har varit intensiv med intervjuer där olika personer berättat om mamman och sonen. Nyheten har också fått internationell uppmärksamhet.

I rapporteringen om fallet har systerns berättelse fått stort utrymme i Expressen och andra medier.

Det har inte varit fel att låta henne komma till tals men vi i medierna har att fundera över hur hennes ord kunde balanserats upp bättre i ett tidigare skede.

Hennes kontakter med mamman och brodern har varit ytterst begränsade genom åren och i intervjuerna har det framkommit andra tvivel kring styrkan i brottsanklagelserna som kanske skulle lyfts fram mer.

Men här finns ett stort allmänintresse av att belysa fallet och inte enbart ge den bild som polis och åklagare kommunicerat.

Mediernas uppdrag i det här fallet har varit att lyfta fram uppgifter som talar för att mamman inte begått ett brott – exempelvis att sonen rört sig ute och inte varit inlåst på riktigt – men också sådant som inte är ett brott i juridisk mening.

I det här fallet finns flera frågor som fortsatt måste granskas och diskuteras:

Mannen ska ha slutat skolan redan i sjuan – varför fångades han inte upp av samhället redan på 1990-talet?

Han var då på väg in i ett utanförskap som gjorde att han inte kom att må bra – är det rimligt att samhällets skyddsnät är så ihåligt att ingen räddat honom undan ett sånt här liv?

Inom socialtjänsten och psykvården finns ett starkt skydd för individens frihet som också kan drabba de mest utsatta. Se bara på barnen som mördats av sina föräldrar i Bjärred, Västra Frölunda och Sala.

FLER KRÖNIKOR OM SAMHÄLLETS SKYDDSNÄT:

Följ senaste nytt i Expressen TV – vi sänder direkt mellan 07 och 23 varje vardag och mellan 11 och 20 på helger.