Fredrik Sjöshult
En skjutning i ett pågående gängkrig är på sätt och vis enklare att förstå: Mordet bottnar ofta i en konflikt som pågått under en tid, gängen har sedan länge tillgång till vapen och de unga männen har ofta en lång kriminell karriär med våldsbrott bakom sig. På förhand går det att konstatera att de är farliga eftersom de saknar normala spärrar.
Det gör inte morden försvarbara – jag är den första att fördöma cyniker som talar om självsanering – men en gängskjutning har större möjligheter att stoppas. Tidiga sociala insatser kan fånga upp de som är på fel spår, fler poliser betyder fler ögon på de potentiella mördarna och skärpta vapenlagar gör att de kan plockas bort från gatan.
Men hur förhindrar samhället det brutala öde som drabbade Peter Plax?
Frågan är lika obehaglig som svår att svara på.
Av uppgifterna som framkommit hittills att döma hade den mordmisstänkte tonårspojken med sig en yxa till platsen. Före mordet var de ute på en cykeltur och såg ut att ha kul ihop och enligt Aftonbladet ringde den misstänkta mördaren före dådet en annan kompis som inte svarade.
Yxan talar för att mordet inte var slumpens infall. En kniv, en sten eller ett hårt knytnävsslag hade kunnat förklaras med att det var ett gräl som urartade.
Cykelturen och att en annan kompis kontaktades först talar för att Peter var ett slumpvis utvalt offer.
Båda beskrivs som toppstudenter och hittills har inget framkommit som tyder på att den misstänkta mördarens bakgrund kan förklara dådet. Det enda som är udda är hans påstådda intresse för filmer med riktiga mord.
Fantasier om mord och morbida tankar var talande för mördarna Johan Fallqvist och Edvin Gyllensvaan.
Fallqvist knivmördade och våldtog småbarnsmamman Nella Olander vid en gångtunnel i Fagersta förra sommaren. Han hade fantiserat om att mörda en kvinna men Nella var slumpvis utvald av Fallqvist och hans tonårskompis som var med.
Gyllensvaan tog sig till Mantorp sommaren 2017 och knivmördade Tor och Anne-Christine Lekander. Han hade länge fantiserat om det ”perfekta mordet” men Lekanders var slumpvis utvalda och inga han kände sen tidigare.
Fantasier om mord, ett brutalt våld och slumpvis utvalda offer tycks förena yxmordet i Sollentuna med Fallqvist och Gyllensvaan.
Mördare som osynliga rört sig i samhället utan att visa sitt riktiga ansikte.
Fallqvist och Gyllensvaan dömdes till livstids fängelse efter noggranna rättspsykiatriska undersökningar. Kraven för att dömas till rättspsykiatrisk vård är högt ställda av dagens rättsväsende och även de mest vansinniga dåd kan straffas med fängelse i stället för psykvård.
Två viktiga faktorer i det avgörandet:
Båda levde under socialt ordnade former – Fallqvist något mer ensam men Gyllensvaan hade både arbete och familj – och båda var tillräckligt kapabla för att planera morden.
Det är två faktorer som även talar emot att den misstänkte yxmördaren i Sollentuna döms till psykvård även om undersökningarna så klart kan avslöja mer djupgående psykiska störningar som kanske väger över.