Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Pappan misshandlade sina barn – får ensam vårdnad

Bilden är en genrebild.
Foto: HANNA TELEMAN
Svea Hovrätt
Foto: TT NYHETSBYRÅN

Är det rimligt att en pappa får ensam vårdnad av sina barn efter att han dömts för att ha misshandlat dem?

Det tycker Svea hovrätt i en komplicerad och kritiserad dom.

Barnen har bott hos mamman de senaste fem åren men eftersom hon anses ha saboterat det begränsade umgänge som pappan fått rätt till tidigare i vårdnadstvisten förlorar hon nu helt vårdnaden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vårdnadstvisten som avgjorts av Svea hovrätt handlar inte om föräldrar med sociala problem. Tvisten handlar om två föräldrar som inte kan komma överens och två små barn som nu därför ska flytta från mamman till pappan.

Något som Dagens Juridik och Aftonbladet rapporterat om. 

Hovrättsdomen om den misshandelsdömda pappan som får ensam vårdnad om barnen har rört upp starka känslor i sociala medier och har kommenterats med ord som ”sjukaste någonsin”, ”hatar män” och ”ren panik”.


Bakgrunden till hovrättens dom i vårdnadstvisten är att pappan dömts för misshandel av de två barnen. Det äldsta barnet misshandlades med ett slag i huvudet, det yngre barnet slogs flera gånger med en leksaksbatong.

Det hände 2013 och barnen var då sex respektive tre år gamla.

Det var hans före detta flickvän, inte barnens mamma, som anmälde mannen och han dömdes även för misshandel av henne. Straffet blev tre månaders fängelse. Att det blev fängelse och inte villkorlig dom motiverades med att han tidigare dömts för misshandel av en pojke i nedre tonåren.

Fängelsedomen fastställdes av Svea hovrätt år 2014.

I vårdnadstvisten efter domen fick mamman vårdnaden om barnen som också skulle bo hemma hos henne. I domen fick pappan rätt till begränsat umgänge med barnen och domstolen var tydlig med att det var mammans ansvar att barnen skulle träffa sin pappa.


I en ny vårdnadstvist har hon anklagats för ”umgängessabotage”. Barnen har inte träffat sin pappa sedan 2014 och det beror enligt mamman på att barnen inte vill träffa sin pappa.

Svea hovrätt har nu avgjort vårdnadstvisten i en process som utgår från ”barnets bästa” och vägt två risker mot varandra:

• Risken för att barnen ska utsättas för våld eller kränkningar från pappan.

• Risken för att mamman exkluderar pappan från barnens liv.

Hovrätten drar slutsatsen att risken för att pappan ska utsätta barnen för våld eller kränkningar är så liten att den inte har någon ”avgörande betydelse” och därför är han inte olämplig som vårdnadshavare, enligt domen i vårdnadstvisten.

Gemensam vårdnad kräver att föräldrarna kan ”samarbeta någorlunda konfliktfritt”, enligt hovrätten, och eftersom så inte var fallet ger domen pappan ensam vårdnad av barnen.

Hovrätten konstaterar att kvinnan ”är en kärleksfull och omhändertagande mamma” men också att det är ”tydligt att hon inte verkar för att barnen ska ha en god och nära relation” med sin pappa. Om hon skulle få vårdnaden bedömer hovrätten att det finns en ”överhängande risk för att NN (pappan) skulle uteslutas helt ur barnens liv”.

Det gör sammantaget att hovrätten ”ifrågasätter om hon är lämplig att vara barnens vårdnadshavare och boendeförälder”.

Svea hovrätt konstaterar också att socialens utredning visar att barnen själva uttryckt att de inte vill träffa pappan.

”Barnen har dock ännu inte uppnått sådan ålder och mognad att deras vilja kan tillmätas en avgörande betydelse i frågan”, skriver hovrätten i domen.

Barnen är nu elva respektive åtta år gamla.

Pappan har förklarat att han vill att barnen framöver ska bo växelvis hos sina föräldrar men eftersom mamman bara krävt ensam vårdnad i vårdnadstvisten får hon nu ingen umgängesrätt alls efter Svea hovrätts dom.

Hovrätten konstaterar att det kortsiktigt kommer vara negativt för barnen att flytta men att det ”på sikt kommer att ge barnen förutsättningar till en god och nära relation till båda sina föräldrar”.

Efter att ha läst domarna i detta djupt sorgliga fall avstår jag från att ha en uppfattning om rätt eller fel. Jag hoppas bara att barnen till slut får en bra uppväxt.