Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Obegripligt att Tony Olsson släpps efter all misskötsel

Malexandermördaren får sitt straff tidsbestämt.
Rymningen från Hall.

Beslutet att släppa ut polismördaren Tony Olsson är obegripligt av flera skäl.

Han har misskött sig å det grövsta i fängelset men får ändå sin livstidsdom tidsbestämd tidigt jämfört med andra liknande fall.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I slutet av maj varje år brukar jag lyssna på Annelie Ljungbergs tal i rättegången mot polismördarna Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Flera av oss som var på plats hade svårt att hålla tillbaka tårarna när hon som förlorat sin älskade i ett dike i Malexander tog till orda.

Talet är tveklöst det mest gripande jag lyssnat på i en svensk rättssal.

Nu har jag svårt att acceptera att Tony Olsson ska släppas från livstidsstraffet efter onsdagens tingsrättsavgörande. Jag tycker att beslutet är obegripligt av flera skäl som jag ska återkomma till men framför allt påminns jag om Annelie Ljungbergs ord i slutet av rättegångstalet:

”Att ni skall ha lagens strängaste straff är för mig självklart. Allmänheten måste skyddas från sådana som er. Ni har gjort tillräckligt många människor illa. Enligt min uppfattning har ni försuttit era chanser att vistas ute bland folk. Därför hoppas jag att livstids fängelse, åtminstone i ert fall, innebär att någon verkligen kastar bort nyckeln.”

Olle Borén och Annelie Ljungberg samt Robert Karlström

Tony Olsson är ingen vanlig dubbelmördare. Han mördade poliserna Olle Borén och Robert Karlström tillsammans med Axelsson och Arklöv efter bankrånet i Kisa. Under flykten kastade rånartrion också handgranater mot polismannen Kenneth Eklund och försökte skjuta ihjäl honom med automateld.

Morden var ett angrepp på det samhälle som vi medborgare skickat ut Borén, Karlström och Eklund för att skydda.

Morden var också resultatet av tre nazisters kamp att genom väpnade rån bygga upp en ny högerextrem gruppering som de döpt till NRA.

Polismördarnas nazistbakgrund har tidigare varit ett viktigt skäl för tingsrätten att neka trion tidsbestämda straff. När Andreas Axelsson senast fick nej motiverades det bland annat med att ”våldet trappats upp till en extrem nivå där nationalsocialistiska tankegångar med våldsförhärligande och konspirationsteorier” under den serie av brott han dömdes för.

Tony Olsson var beväpnad med en pistol under gisslantagningen och rymningen från Hall – senare greps han i en höstack.

Tony Olssons har varit en av Sveriges värsta fångar under de senaste decennierna. Han tog en kvinnlig vårdare som gisslan när han rymde från Hallfängelset 2004 och har rapporterats för en rad fall av misskötsamhet.

Andreas Axelsson har varit hans motsats i fängelset efter polismorden. Axelsson har varit en mönsterfånge och återfallsrisken ansågs vara låg men han nekades ändå tidsbestämt straff förra året.

Det är obegripligt att det inte görs skillnad på livstidsfångar som sköter sig och de som missköter sig å det grövsta.

Olsson hade också dömts för flera grova våldsbrott före Malexander, Axelsson var i princip ostraffad.

Arklöv, Axelsson och Olsson.

Tony Olsson hävdar att han blev frälst när han isolerades i två år efter rymningen från Hall. Han säger också att han ångrar brotten och tar avstånd från nazismen.

Det gjorde att hans återfallsrisk, till skillnad från tidigare riskbedömningar, bedömdes vara låg i utredningen som låg till grund för tingsrättens beslut att tidsbestämma straffet. Bedömningen hade sänkts med ”liten marginal”, enligt utredningen.

I Andreas Axelssons fall har återfallsrisken under lång tid och med bred marginal bedömts vara låg och det är ytterligare ett skäl till att Olssonbeslutet är obegripligt. Kriminalvården kräver två års utslussning för livstidsfångar och det innebär att Axelssons straff blir minst lika långt som Olssons när hans fall avgörs.

Återfallsrisken har varit avgörande i tidigare livstidsfall – om den inte bedöms som låg släpps inte livstidsfångar.

Massmördaren Mattias Flink var precis som Axelsson en mönsterfånge med låg återfallsrisk och hans straff fastställdes till 30 år.

Stureplansmördaren Tommy Zethreaus dömdes för fler mord och mordförsök än Olsson men hans motiv var inte politiskt. Precis som Olsson gjorde han sig skyldig till grov brottslighet på Hallfängelset men när hans återfallsrisk ansågs vara låg omvandlades livstidsdomen till 39 års fängelse. Med automatisk frigivning efter två tredjedelar av strafftiden innebär det att han släpps nästa år.

Jag utgår från att åklagaren som motsatte sig att Tony Olsson skulle få straffet tidsbestämt nu överklagar till hovrätten för att måttstocken för livstidsstraffet ska bli begriplig.

Tony Byström, tidigare Olsson, är en av de som dömdes för Malexandermorden. Här är en sammanfattning av fallet.