Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Nyqvists hemlighet om dubbelmordet

Fredrik Sjöshult om förhöret med Daniel Nyqvist
Daniel Nyqvist i skolkatalogen från gymnasiet.Foto: FOTOGRAF JFALK/SKOLKATALOG
Daniel Nyqvist tidigare i år.

Daniel Nyqvist talar med extremt korta meningar och ursäktar sig med tvångstankar, slumpen och grovt våld ”per automatik”.

Han berättar också om hur han lyckades hålla sin hemlighet och hur han följde med strömmen när kamraterna heilade.

Samtidigt går han i flera fällor.

Hans sista ord blev en halvkväden ursäkt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Daniel Nyqvist svarar på de flesta av frågorna i rättegången med ett, två eller tre ord. För att ens kunna tala i rätten kräver han att skärmar sätts upp så att åhörarna i salen inte ska kunna se honom.

Han syns ändå på en tv-skärm och ger ett plågat intryck: Nyqvist blinkar hårt, kliar sig på halsen och sväljer flera gånger och tuggar på sidan av kinden.

När frågorna blir för svåra om det besinningslösa våldet på mordplatsen dröjer han länge med svaren och upprepar gång på gång sina mantran:

– Det var automatik.

– Jag var tvungen att döda två människor.

– Slump.

Daniel Nyqvist är helt förändrad jämfört med klassfotot strax före dubbelmordet 2004.

Då ser han pigg ut och söker kontakt med kameran – nu tycks han helt ha tappat fotfästet.

Och hans berättelse om tvångstankarna som tvingade honom att mörda då skär sig mot klassfotot.

Daniel Nyqvist under rättegången.Foto: JOHAN HALLNÄS/TT

Daniel Nyqvist vill slippa att bli stämplad som mördare. Hans försvarsadvokat gör i rättegången ett försök att mildra rubriceringen till dråp eftersom en allvarlig psykisk störning låg bakom Nyqvists tvångstankar att mörda två personer.

Han såg en bild med tre prickar: Två offer och han själv i rollen som gärningsman.

Men under förhöret går han i flera fällor och nu är jag än mer övertygad om att det är kört för honom att komma undan ansvar för mord:

• Han hade planerat att mörda i en vecka och tog med sig en kniv in till Linköping den ödesdigra morgonen i oktober 2004.

• Han valde ut Mohamad eftersom han var ett barn. De vuxna på platsen såg ”för stora” ut, enligt Nyqvist. De kunde slå tillbaka, säger han, och då hade han ”misslyckats”.

• Under flykten gjorde han sig av med sin mössa för att ”ändra sitt utseende” och han tvättade bort blodet från dubbelmordet för att kunna ta bussen hem.

Hans ord vittnar om en sinnesnärvaro som kommer göra det svårt för advokaten att hävda att det bara handlade om två dråp.

Daniel Nyqvist, Anna-Lena Svenson och Mohammad Ammouri.Foto: Polisen

Daniel Nyqvist tänkte gå till polisen en gång när han var på väg att bli vräkt eftersom han tänkte att ”fängelse skulle vara bättre än sova på gatan”.

Så blev det inte. Han gick i stället till pantbanken med sin tv.

Han berättade aldrig för sina föräldrar och levde i en ensamhet som gjorde det enklare att behålla hemligheten. 

Samtidigt säger han att han inte ville avslöja sin hemlighet under de 16 år som gått eftersom han ”ville vara fri”.

I förhöret nekade han först till rasistiska åsikter men vacklade senare när familjen Ammouris målsägandebiträde Elisabeth Massi Fritz pressade honom på uppgifter om att han heilat i pojkrummet.

Ett vittne som ska höras senare i rättegången har berättat om hur Nyqvist gjorde Hitlerhälsningar men när han pressades på det nekade han först till att ha heilat men lade till:

– Jag följde bara med strömmen.

– Vad menar du med det, undrade Massi Fritz.

– Jag gjorde som de andra.

– Vad gjorde de andra?

– Heilade på skoj.

Hans ord är viktiga eftersom familjen Ammouri misstänkt att Mohamad attackerades eftersom han var en invandrarpojke men Nyqvist tillbakavisade att så var fallet.

Daniel Nyqvist fick också sista ordet i förhöret och han fick till slut fram några ord till brottsoffren i salen.

– Jag är ledsen att det här behövde hända.

Hans sista ord på väg mot sluten rättspsykiatrisk vård blev en halvkväden ursäkt där han lägger ansvaret på sina tvångstankar. Dubbelmordet var ”någon annans fel”.

Kammaråklagaren Britt-Louise Viklund och försvarsadvokaten Johan Ritzer om dagens förhör.
Allia Ammouri om Daniel Nyqvists ord i rätten.