Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Mamman försökte bryta Daniel Nyqvists isolering

Kriminalkrönikör Fredrik Sjöshult berättar om Daniel Nyqvists förklaring till dubbelmordet i Linköping.
Daniel NyqvistFoto: Polisen
Mordplatsen 2004.Foto: SVEN LINDWALL

Daniel Nyqvist har varit enstöringen som självmedicinerat sin ångest med folköl.

Mamman var hans fasta punkt i tillvaron och hon kände sig tvungen att sent om dagarna stänga av sonens dator för att bryta hans självisolering.

Nyqvists ensamma liv är sannolikt förklaringen till att det tog 16 år för polisen att hitta honom.

Nu återstår att få svar på vad hans högerextrema dragning och vittnesmålet om ”Hitlerhälsningar” framför spegeln har haft för betydelse.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Daniel Nyqvist har levt ett liv i utanförskap. Han försvann in i ensamhet efter gymnasiet och kom inte tillbaka in i samhället förrän han i år kallades till polisförhör.

Då erkände han direkt dubbelmordet och bilden som nu målas upp av hans person är djupt tragisk men polisutredningen lämnar också obesvarade frågor efter sig.

Nyqvist gick i skolan Nya Munken i Linköping som hade så stora problem med främlingsfientlighet att polisen kallade den för ”en pesthärd”. I slutet av gymnasiet berättar en av hans närmaste vänner nu i polisförhör att Nyqvist förändrades och drogs åt ”det högerextrema hållet”.

Samtidigt hade Linköping stora problem med nazistgrupper som växte sig starkare. Nyqvist ska dock ha stannat hemma i pojkrummet och ”som en start på dagen heilade framför svenska flaggan”.

Vännen är kallad som ett av åklagarens nio vittnen till rättegången och även om åklagaren talar om slumpvis utvalda offer väcker vittnesmålet frågor om det fanns något underliggande motiv när han först knivmördade åttaårige Mohamad Ammouri.

Pojken var ett ”lätt offer”, enligt kammaråklagare Britt-Louise Viklund.

Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svensson mördades i Linköping 2004.Foto: Privat

Nyqvist var isolerad vid mordet och säger själv att han kände sig tvingad att mörda.

Vännen berättar om att kamraterna tog avstånd från honom eftersom ingen ville ”umgås med ett fyllo med högerextrema åsikter”.

Andra som förhörts minns inte detta, och det kanske man kan förstå på ett sätt, men vännens vittnesmål är för detaljerat och starkt för att viftas bort.

Daniel Nyqvists föräldrar är inte längre kvar i livet men i mordutredningen är det tydligt att han hade en nära relation till sin mamma.

Mamman ska ha försökt bryta hans isolerade liv genom att stänga av datorn hemma.

Sent om eftermiddagarna gick Nyqvist ut och köpte folköl för att dämpa sin ångest. I mordutredningen finns inget som pekar mot att han sökt hjälp för sin ångest utan åklagaren beskriver det i stället som att ”självmedicinerade med folköl”.

Nyqvist vid tiden för morden och nu när han fotograferades av mordutredarna.Foto: FOTOGRAF JFALK/SKOLKATALOG och POLISEN
Daniel Nyqvist.Foto: FOTOGRAF JFALK/SKOLKATALOG
Daniel Nyqvist.Foto: Polisen

Polisen missade Daniel Nyqvist under 16 års jakt efter dubbelmördaren. Han straffades aldrig för brott under de här åren.

Tusentals män i Nyqvists ålder har topsats för DNA-test men polisen säger nu att en stor del handlade om studenter vid Linköpings universitet.

Men också att mordutredarna stött på ”skrämmande många män i den aktuella åldern som mått väldigt, väldigt dåligt”.

Samtidigt medger polisen att Nyqvist stämmer väl in på den gärningsmannaprofil som togs fram direkt efter mordet.

Polisen har under utredningen avfärdat ett rasistmotiv och det kan ha varit ett misstag med tanke på vad som nu kommit fram från en barndomsvän om Nyqvists heilande.

Han fanns självklart inte med i Säpos nazistregister men kanske hade någon barndomsvän som också kom ihåg ”högerextrema drag” tidigare hört av sig till polisen om mordutredarna inte varit så kategoriska.

Det var en annan barndomsvän som till slut tipsade om Daniel Nyqvist i januari men polisen gjorde då inte mer än att skicka ut en kallelse till ett förhör med DNA-topsning.

Vännen uppgav i tipset att Nyqvist pratat mycket om våld, att han haft en mössa som liknade mördarens och att fantombilden av mördaren påminde om Nyqvist.

Det var tipsarens andra försök att kontakta polisen. Vid ett tidigare tillfälle hade han fastnat i polisens telefonkö.

Efter kallelsen i januari noterades bara ”KOM EJ!” på kallelsen till förhöret med Nyqvist och det var först i juni som han kunde gripas tack vare DNA-spårning via släktforskning.

Polis och åklagare säger nu att det var tur att det inte hände något annat och att de är lättade över att Nyqvist inte dödade fler.

När det kommit nyheter om andra grova våldsdåd som liknat Linköpingsmorden har mordutredarna känt av kalla kårar. Den oron bekräftas nu av att Nyqvists återfallsrisk bedöms som ”medelhög” i den rättspsykiatriska undersökningen.

När mordutredningen är klar måste polisen därför fundera över hur Daniel Nyqvist kunde gå under radarn i 16 år? Och varför det dröjde ett halvår innan han greps efter att tipset om honom kommit in? Det var månader med stor risk för att något fruktansvärt skulle hända.

Hör Elisabeth Massi Fritz som företräder Mohamads anhöriga.