Fredrik Sjöshult
Sveriges säkerhet utmanas och är satt under tryck – det var budskapet från Säkerhetspolisen när de högsta cheferna tog till orda i kvarteret Ingenting i Solna där den hemliga polisen nu huserar.
Förra året sammanfattades av Säpocheferna som en tid av ökat hot från rysk sida och att det nu är extra tydligt att hela samhället måste bidra till svensk säkerhet.
Säkerhetspolisen vädjar i sin årsrapport:
”Ett samhälle med ett robust säkerhetsskydd är nödvändigt för att Sverige ska vara möjligt att försvara. Om det civila samhället brister i säkerhetsskyddet kan en angripare lamslå landet genom sabotage och då får de militära försvarsinsatserna ett betydligt sämre utgångsläge.”
”För att minska säkerhetshotet från främmande makt och våldsbejakande extremism måste hela samhället, inom alla berörda politikområden, vara med och bidra. Myndigheter, näringsliv och samhället i stort behöver arbeta tillsammans för att öka motståndskraften.”
I klartext:
Larma Säpo eller Försvarsmakten om du ser något märkligt under en utflykt i skärgården.
Om du är företagare måste du fundera på hur du skyddar din verksamhet om den är utsatt.
Och så vidare.
Då undrar jag i mitt stilla sinne: Varför hade inte Säkerhetspolisen koll på vilka som städade hemma hos statsminister Magdalena Andersson?
Med Expressens avslöjande att en städerska utan arbetstillstånd frihetsberövades vid statsministerns villa före jul i minne: Hur ska medborgarna ta uppmaningen om ökad vaksamhet på allvar mot bakgrund av det?
Säpo har efter händelsen uppdaterat sina rutiner för ”säkerhetskyddsanalys” och därmed är det uppenbart att det fanns brister tidigare.
När jag ställer frågan till Säpo-chefen Charlotte von Essen om paradoxen upprepar hon behovet av allas vaksamhet men poängterar också att händelsen hemma hos statsministern har analyserats och att åtgärder vidtagits.
– Ökad vaksamhet och att alla ska bidra är det vi vill förmedla här i dag, poängterar Charlotte von Essen.
En annan motsättning i Säpos förväntningar på hjälp från andra och agerandet från högkvarteret är att hemliga polisen blivit mer hemlig, och den information som kommer ut från kvarteret Ingenting närmar sig just ingenting.
Säkerhetspolisen arbetade under flera år med ökad öppenhet. Ett syfte var att få medborgarna mer uppmärksamma och bidra till att avvärja säkerhetshot.
Och det borde vara aktuellt fortfarande – i årsrapporten sammanfattar Säpo flera hot mot Sverige:
Tre länder – Ryssland, Kina och Iran – pekas fortfarande ut som de största hoten utifrån.
Terrorhotet är fortfarande förhöjt och det är fortsatt svårt att utvisa terrorstämplade personer, och det gör att de blir kvar. Totalt handlar det om 250 personer.
Fler barn radikaliseras på nätet och bedöms både ha avsikt och förmåga att utföra terror.
Den sista punkten var en något skarpare varning än tidigare, annars känns det mesta igen och årsrapporterna har blivit allt mer urvattnade.
Inte ens i en tid av ett ökat säkerhetshot höjer Säpo tonen och blir mer konkret i sin vädjan om ökad vaksamhet och att alla ska bidra.
På en punkt noterade jag en märkligt defensiv verklighetsbeskrivning: FRA gick under onsdagen ut och uppgav att signalspaning som lämnats vidare från FRA till Säpo avvärjt flera konkreta terrorhot.
På torsdagen ville Säpo dock ”inte kommentera” om attentat avvärjts eller inte.
Om Säkerhetspolisen menar allvar med att kräva ökad vaksamhet måste det också talas klartext om vad medborgarna ska vara uppmärksamma på. Det går inte att begära att någon ska hålla koll i blindo.
Charlotte von Essens svar på det är:
– Vi försöker vara så öppna vi kan sen är det hela tiden en balansgång. Vissa saker kan vi inte prata om eftersom det kan skada våra arbetsmetoder eller påverkar det vi ska skydda.