Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Han var bara 15 år – blev kurir åt ”Dödspatrullen”

Järvapojken var bara 15 år gammal när han blev ”Dödspatrullens” narkotikakurir och poserade med vapen.Foto: Polisen
Järvapojken var bara 15 år gammal när han blev ”Dödspatrullens” narkotikakurir och poserade med vapen.Foto: Polisen

Järvapojken var bara 15 år gammal när han blev ”Dödspatrullens” narkotikakurir och poserade med vapen.

Hans straff: ”Vård i hemmet.”

Socialtjänsten trodde att det skulle räcka för att pojken skulle sluta med brott och tingsrätten accepterade påföljden med viss tvekan.

Det visade sig snabbt att det var fel.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Pojken från Järvaområdet i västra Stockholm var bara elva år gammal när han träffade polisen och skröt om att alla hans vänner var kriminella och hävdade att lösningen på alla problem var våld. I fyra års tid utreddes han flera gånger av socialtjänsten men under tiden fortsatte han att begå brott.

Han rekryterades av den kriminella grupperingen ”Dödspatrullen” i Rinkeby och skickades till Göteborg för att leverera två kilo amfetamin samtidigt som socialens utredning pågick. Han var då 15 år gammal och när han greps hittade polisen flera bilder där han poserar med vapen.

Åklagare begärde honom häktad och då agerade socialen till slut. Järvapojken blev tvångsomhändertagen och placerades på ett LVU-hem i april förra året.

Beslutet motiverades med en larmrapport om pojken från polisen:

”Han vistas i mycket riskfyllda och destruktiva miljöer där han umgås med grovt kriminella personer som är kopplade till organiserad brottslighet. Enligt uppgifter från polisen rekryterar och utnyttjar dessa grupperingar ungdomar som far hantera vapen och narkotika.”

”Det finns fara för hans liv om han vistas i västra Stockholm.”

Polisen uppgav att situationen eskalerat och att Järvapojken ett halvår före gripandet kontrollerades tillsammans med andra kriminella flera gånger i veckan.

Järvapojken dömdes senare för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott av Solna tingsrätt. Straffet hade blivit 4,5 års fängelse om han varit vuxen.

Men själv tyckte Järvapojken och hans föräldrar att det räckte med ”LVU i hemmet”. Socialnämnden i Stockholms stad höll med och föreslog tingsrätten att vård i hemmet var en lämplig påföljd.

Konkret innebar det att socialtjänsten gjorde en vårdplan som gick ut på att Järvapojken i stället för att låsas in och vårdas på ett behandlingshem skulle ha kontakt med en ”social insatsgrupp” i västra Stockholm. Han skulle bo hemma som vanligt.

Tingsrätten gick på socialens linje och valde att inte ens döma Järvapojken till sluten ungdomsvård. Straffet blev bara ungdomsvård trots att domstolen också konstaterade:

”De åtgärder som framgår av socialnämndens vårdplaner kan visserligen framstå som vaga och något kravlösa.”

Järvapojken blev grovt kriminell under uppväxten i hemmet – hur kan man då tro att lösningen på hans problem skulle vara ”LVU i hemmet”?

Det blir extra svårt att förstå med tanke på att hans föräldrar under alla år hävdat att pojken inte har problem och tidigare motsatt sig LVU-vård.

Socialens vårdplan som tingsrätten accepterade – domen överklagades inte – var också luddig. Under punkten ”vårdens inriktning” sattes tre mål upp för Järvapojken: Han ska inte begå brott, han ska gå i skolan och han ska ha ”fungerande kost- och sömnrutiner”. Mer konkret än så var inte planen.

Efter drygt tre månaders ”LVU i hemmet” greps Järvapojken på nytt av polis och det blev slutet för hemvården. Efter polisgripandet placerades han på ett låst LVU-boende och senare döms han återigen för narkotikabrott.

Stockholms stad och andra kommuner får betala 7 000 kronor per dag för en plats på ett låst LVU-hem. Vård i hemmet är betydligt billigare.