Fredrik Sjöshult
I början av 2020 kom rapporter om flera ungdomsrån med inslag av förnedring – brutala maktdemonstrationer som trasade sönder ungas trygghet.
För oss som läst domar och polisutredningar under flera år, och har varit öppna för att gå till botten med problemet, var det uppenbart att utvecklingen var skrämmande:
En rånarliga körde runt med en pojke i södra Stockholm och tvingade honom att ta ut pengar. De urinerade också i hans mun och filmade överfallet.
I flera andra fall tvingade rånarna också sina offer att kyssa deras fötter och filmerna spreds i sociala medier.
En annan liga tvingade sitt offer att ”krypa som en gris” samtidigt som de filmade.
Polisens statistik visade också att fallen med barn som rånats fördubblats på tre år.
Men andra förde i debatten fram andra siffror och ifrågasatte om rapporterande stämde.
Nu kommer Brottsförebyggande rådet, Brå, med en gedigen rapport som bekräftar en ”oroande” utveckling.
I rapporten konstateras att en majoritet av de ungdomsrånarna har utländsk bakgrund och offren har svensk bakgrund – men lägger också fokus ökningen av flickrånare och deras mer brutala metoder.
Hårda fakta i rapporten konfirmerar en fördubbling av ungdomsrån mellan åren 2015 och 2019. Allvarligare är att det också sprids en oro bland ungdomar för att utsättas för rån och att det påverkar deras liv.
Dyra jackor, ännu dyrare mobiler och trådlösa hörlurar är populära rånbyten men ungdomar som utsatts för rån berättar också om de påverkats psykiskt efteråt: De få svårt att sova, vågar inte gå ut eller drar sig för att gå till vissa platser.
Fyra röster från unga rånoffer
’’Vi skulle ju bara hem, killarna gick på mig direkt, kaxiga, hotfulla. Hotade min familj, och de slogs mycket. De gav mig örfilar, sparkar, boxades och puttade. Jobbigt, jag tänkte, när ska det ta slut, jag blev rädd och orolig.’’
’’Adrenalinet pumpade, jag tänkte inte så mycket alls, jag bara tänkte att nu måste jag härifrån, nu måste jag ringa polisen. Jag kände ingenting, jag var nog chockad.’’
’’De ville att vi skulle stå med ansiktet mot väggen i tio minuter. När tiden gått kunde vi lämna, de försvann under den tiden. Min kompis som fått tillbaka sin mobil satte på en timer. Kompisen viskade böner, den stora rånaren sa ’’håll käften annars skjuter jag er alla tre’’. Jag skakade, jag frös och jag var livrädd och trodde att jag skulle bli skjuten. Mitt liv låg i någon annans händer. En bisarr känsla.’’
’’… killen bara fortsatte, den andra ville avsluta. Han säger i mitt öra, ställ dig upp, skriker i mitt öra att jag ska ställa mig upp, och viskar sedan att jag ska springa. Jag står ändå stilla. Spring din horunge! Då springer jag och han skrattar.’’
Källa: Brå-rapporten ”Ungdomsrån”
Tidigare har Brå fått kritik för att mörka gärningsmäns utländska bakgrund.
Rapporten om ungdomsrånen är tydlig på den här punkten och slår fast att 66 procent av de som varit misstänkta för ungdomsrån under 2015-2019 har utländsk bakgrund – och en majoritet av dem kommer från Afrika och Asien.
Av de misstänkta med utländsk bakgrund är 37 procent födda utomlands och 29 procent är andra generationens invandrare med två utrikesfödda föräldrar.
I gruppen rånare som, enligt Brå, har svensk bakgrund finns ytterligare tolv procent som har en förälder som är född utomlands.
Det innebär att bara 22 procent av ungdomsrånarna har svensk bakgrund i form av två svenska föräldrar.
Totalt handlar det om 3 274 personer som varit misstänkta för ungdomsrån under perioden och flera av dem har varit misstänkta för flera rån.
7 909 ungdomar har anmält att de utsatts för ett rån och där har 77 procent svensk bakgrund, enligt Brå.
Brottsoffren bor inte i samma socialt utsatta områden som gärningsmännen. De bor i mer välbärgade områden men det är varken där eller i gärningsmännens hemtrakter som rånen begås. Det handlar om mer neutrala platser som i närheten av skolor, köpcentrum eller andra mötesplatser, visar Brå-rapporten.
Tre röster från ungdomsrånare
’’Jag känner att jag har förstört för min pappa och min mamma. Kronofogden har 130 000 i skadestånd i min mammas namn. Jag känner att jag inte har gjort något bra alls.’’
’’Pappa är med på möten och så, men jag känner att jag sviker honom. Vi har en mycket fin relation. Man kan inte sluta bry sig. Jag skäms inför min pappa, styvsystrar, farmor… Du vet, polisen kom med hundar, vi har varit genomsökt i vårt hus.’’
’’Jag kände mig inte dålig direkt efter, men det är barnsligt och dumt som människa att göra så. Man känner sig liten för att behöva råna.’’
Källa: Brå-rapporten ”Ungdomsrån”.
Flickrånare har blivit vanligare under senare år och utvecklingen har varit extra tydlig i Stockholmsområdet. Totalt har andelen flickor som varit misstänkta för rån ökat från fyra till åtta procent.
I rån med enbart misstänkta pojkar känner gärningsmännen och offren för det mesta inte varandra men när flickor är inblandade är det mer vanligt att det är en ytlig bekant som rånas.
Brå ägnar ett särskilt kapitel åt flickrånarna och beskriver rån av mer brutal förnedringskaraktär där offren luras till en plats för att rånas.
Flickor rånar främst andra flickor. I polisutredningar där enbart flickor varit misstänkta har offren varit av samma kön i 92 procent av fallen.
När pojkar och flickor rånar tillsammans är det främst pojkar som är brottsoffer.
Brå kommer också med flera uppseendeväckande slutsatser efter att ha detaljgranskat polisutredningar med flickrånare.
Flickor använder ofta mycket våld i samband med rånen. I fyra av fem utredningar förekommer våld som, enligt Brå, är relativt grovt.
Makt och förnedring karaktäriserar flickornas rån.
Flickornas offer har i en tredjedel utsatts för övergrepp i rättssak efter brotten där misstänkta bland annat hotat med att ”skicka sina bröder” om de anmäler, enligt Brå, som också noterar ett ”överdrivet våld” och ett starkt kontrollbehov under ett överfall när flickor är inblandade.
Maktdemonstrationer med förnedringsinslag är också vanligare när enbart flickor rånar.
Det handlar om offer som tvingas kyssa rånarens skor eller be om ursäkt för en ”bitch-blick” men också om flickor som tvångsklipps, sminkas fult eller tvingas klä av sig.
Rånen blir också ett tillfälle där offret sätts på plats och får betala för något som rånaren anser sig ha varit utsatt för. I Brå-rapporten citeras en flickrånare som säger:
”Klart jag böta fittan, hon har ju legat med min bästa kompis kille, så gör man fan inte.”
När flickor är inblandade är det också vanligare att förnedringsrånen filmas.
Det händer i tolv procent av fallen med flickrånare jämfört med fem procent när enbart pojkar är inblandade.
Förhoppningsvis leder Brå-rapporten till en fortsatt diskussion om socialtjänstens ansvar för att rädda ungdomar undan kriminalitet.
Den sätter också fokus på straffen för unga, straffrabatter och den ungdomsvård som ofta visar sig vara tandlös.
I Stockholm får också polis och socialtjänst en extra uppgift att slå tillbaka mot flickrånarna.