Fredrik Sjöshult
Lördag morgon på yttre Södermalm i Stockholm: Morgonflanörer stannar upp vid den stora Tengdahlsparken och begrundar förödelsen längst ned i ett av de stora husen som ligger vid parken.
Alla inser vilken enorm sprängkraft det handlade om när bomben exploderade klockan 00.04 på lördagen.
Återigen tyder allt på att den organiserade brottsligheten gjort ett besök i innerstaden. Fågelvägen är det bara en kilometer mellan bombdådet och platsen där rapparen Nils ”Einár” Grönberg mördades.
Bombdådet och mordet är exempel på att innerstadsmänniskor inte kan blunda för det besinningslösa gängvåldet i tron att det handlar om uppgörelser långt ute i förorterna som bara drabbar de som är involverade i konflikterna.
Det finns fler exempel:
Sprängattentatet på Östermalm i Stockholm januari 2020 har beskrivits som ett av de värsta någonsin och där satt länge en man med kopplingar till Bandidos och Bredängsnätverket häktad men polisen lyckades till slut aldrig klara upp brottet.
I år har också två barnligor avslöjats med skarpa bomber i Stockholms innerstad.
På Tegelbacken i närheten av Stockholms centralstation greps tre tonåringar med en sprängladdning som misstänks ha varit avsedd att användas i en pågående konflikt som också resulterat i mordet på Delta gym i Vasastan.
Tre barn misstänks också ha placerat ut en skarp bomb vid Operakällaren i Kungsträdgården i slutet av augusti.
Och tidigare i veckan har Solna drabbats av en explosion som liknar den på Södermalm. Mindre känt är att en handgranat hittades i närheten av en bostad med koppling till en gängmedlems flickvän på Kungsholmen i onsdags.
Efter den senaste tidens bombvåg i Stockholm är jag övertygad om att det finns en röd tråd mellan flera av händelserna.
Det kan inte vara en slump att Stockholm på några dagar drabbas av tre allvarliga händelser och jag utgår från att polisen nu jobbar intensivt med att identifiera den bakomliggande konflikten och kyla ned den.
Annars kommer det fortsätta smälla.
Senast Sverige drabbades av en bombvåg var mellan 2018 och början av 2020. Toppåret 2019 noterade polisen 133 kriminella detonationer och det kan jämföras med 79 under förra året.
Statistiken för årets tre första kvartal pekar dock mot att bombdåden ökar på nytt och fram till mitten av september handlade det om 68 fullbordade dåd. Stockholm och Skåne är värst drabbat.
Två saker slår mig ofta vid den här typen av brottslighet: Bomberna placeras ofta ut närmast på måfå. Det händer att tänkta måltavlor inte ens bor kvar på adressen och sprängladdningarna lämnas i trapphus eller till och med utanför flerfamiljshus.
Det vittnar om en total hänsynslöshet.
Veckans explosioner i Solna och på Södermalm är två exempel men även dåden på Östermalm 2020 och i Linköping året före.
I Linköpingsattentatet handlade det om 25 kilo dynamit som exploderade i ett cykelförråd och det är också typiskt för brotten. Allt pekar på att gemene gärningsman bakom dåden saknar kompetens på området och överdimensionerar bomberna med allt vad det innebär för ökade risker i den omgivning där pjäserna placeras ut.
Tidigare i veckan exploderade en bomb i ett hyreshus i Åstorp och där skadades en man, som inte tros ha varit måltavla för dådet, svårt.
Han tillhör ändå lyckligtvis undantagen. Med tanke på hur bomber placeras ut i blindo av hänsynslösa kriminella som inte har koll på sprängkraft är det ett under att fler inte dör eller lemlästas svårt.
Vad händer om ett barn plockar upp en handgranat som lämnats på en plats för att skrämma en gängkriminell?
De som placerade ut bomberna utanför festlokalen på Södermalm eller i cykelförrådet i Linköping kunde inte vara säkra på att någon inte var i närheten när det small.
Det är totalt vansinne.