Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Fredrik Sjöshult

Rättvisan svek ”Lilla hjärtat” – men kom ikapp mamman

Treåringen hittades död – mamman dömdes till fängelse: ”Ett kapitalt misslyckande från samhällets sida”.
”Lilla hjärtat”
Foto: PRIVAT
Mamman döms till åtta års fängelse.
Foto: Polisen

”Lilla hjärtat” dog efter att ha blivit sviken av rättsväsendet.

Men i rättsprocessens elfte timme hinner rättvisan till slut ikapp hennes mamma som nu döms för dråp till åtta års fängelse.

Domen är en tydlig markering: Föräldrar kan dömas hårt om de sviker sitt barn.

Det är bakgrunden till mammans straff.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Göta hovrätts dom i målet om ”Lilla hjärtats” död var befriande läsning. Det är ett tydligt avgörande som inte viker en tum från föräldraskapets ansvar.

Jag har följt det här fallet sedan januari förra året och kunde redan några dagar efter flickans död berätta om kammarrättsdomen som gjorde att hon tvingades flytta hem till sina biologiska föräldrar.

Redan då stod det klart att föräldrahemmet präglades av psykisk ohälsa, substansberoende och pappans kriminalitet.

Trots det tvingades inte föräldrarna till drogtester inför flickans hemkomst.

Det var fel och ett svek mot barnet.

Lika fel var socialtjänstens slappa uppföljning efter att ”Lilla hjärtat” tvingats lämna det trygga familjehemmet hos fostermamman Melinda Jacobs och hamnat i de biologiska föräldrarnas otrygga hem.

Norrköpings tingsrätts dom på 1,5 års fängelse (plus tre månader för narkotikabrott) var också fel.

När hovrättens utmärkta genomgång av fallet ligger på bordet framstår tingsrättens dom som ett hafsverk med dåligt motiverade slutsatser. En bidragande orsak till det var en relativt svag åklagarinsats.

I hovrätten var det en helt annan stringens i presentationen av bevisningen efter att kammaråklagare Helene Gestrin tagit över det viktiga målet.

Ett mycket enkelt grepp som åklagaren använde sig av var att visa lägenheten där ”Lilla hjärtat” skadades och senare avled med hjälp av bilder från en 360-fotografering.

Fostermamman Melinda Jacobs och den biologiska mamman i tingsrätten.
Foto: Fredrik Sjöshult

Det gjorde att hovrättens ledamöter förstod hur bostaden såg ut genom att åklagaren i en virtuell rundvandring i lägenheten kunde visa hur nära rummen låg. 

”Efter att ha tagit del av en s.k. 360-fotografering av lägenheten framstår det för hovrätten som uteslutet att X (mamman) inte skulle ha märkt av när Y (flickan) skadade sig även för det fall att hon inte hade befunnit sig i badrummet”, skriver hovrätten i domen mot mamman.

Fallet "Lilla hjärtat" – detta har hänt

• I slutet av januari 2020 hittas flickan död i sitt hem i Norrköping.

• Polisen fattar direkt misstankar om att föräldrarna orsakat flickans död och de häktas.

• Pappan dör i häktet men mamman åtalas senare för mord, narkotikabrott och brott mot griftefriden.

• Hon döms bara för grovt vållande till annans död eftersom hon inte kallat på hjälp när flickan var döende.

I de första poliskontakterna efter att flickan hittats död berättade mamman att flickan skadats.

Men efter att pappan dog på häktet hävdade hon att hon inte längre mindes något av händelsen.

I hovrätten blir det avgörande att hon var medveten om flickan var skadad – och att hon inte gjorde något för att kalla på hjälp under de kommande timmarna. Flickan avled först 2-15 timmar efter skadan, enligt rättsläkaren.

Om mamman kallat på hjälp hade flickans liv räddats, slår hovrätten fast, och fortsätter med befriande tydlighet:

”En förälder till ett barn som drabbas av en sådan här skada vidtar normalt sett alla till buds stående medel för att se till att barnet får vård.”

En del av den nya bevisningen i hovrätten handlade om att mamman misstänks ha handlat narkotika på darknet – och drogerna får också betydelse i domen.

Hovrätten konstaterar att flickan fått i sig narkotikaklassade läkemedel efter att hon skadats. Även om det inte varit föräldrarnas avsikt bidrog det till hennes död genom sänkt andningsförmåga.

Göta hovrätts dom är också befriande eftersom den utgår från mamman och pappans egna ord till polisen direkt efter dödsfallet och det faktum att de berättade att de gav flickan hjärt- och lungräddning.

I det här fallet spelade en tillrättalagd berättelse senare i rättsprocessen mindre roll.

Och berättelsen vänds nu också emot mamman.

I den fällande domen för dråp konstateras att drogmedicineringen och återupplivningsförsöken är bevis för att mamman var medveten om att flickan var livshotande skadad – och att hon i egenskap av förälder med garantställning då borde sökt hjälp.

Att föräldrarna inte sökte hjälp beror, enligt hovrättens slutsats, på deras misstro mot myndigheter.

Och eftersom hon inte sökte hjälp trots de livshotande skadorna var hon likgiltig inför det faktum att flickan skulle dö och därför döms hon för dråp.

Straffskalan för dråp sträcker sig från sex till tio års fängelse.

Efter dråpet på ”Lilla hjärtat” motiveras det åttaåriga straffet med flickans ”låga ålder och mycket utsatta situation efter att hon hade fått skadan i huvudet”.

Jag utesluter inte att det här fallet kommer att tas upp av Högsta domstolen. Även om det är en tydlig dom och föräldrars garantställning har prövats av HD 2013 handlar detta om ett mycket speciellt fall.

Mamman som hela tiden krävt att bli helt frikänd kommer med all sannolikhet att överklaga och då skulle det inte förvåna mig om även åklagaren, som krävt att mamman ska dömas till 14 års fängelse för mord, vill att HD även prövar ett hårdare straff.

Fler krönikor om ”Lilla hjärtats” öde