Fredrik Sjöshult
Micael Bindefelds bjudresa med deltagare som de tre partiledarna Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni och Ebba Busch Thor har upprört verklighetens folk och från experthåll kommer redan krav på att mutåklagare ska granska fallet.
Därför var det förvånansvärt att riksenheten mot korruption vid 14.30-tiden på torsdagen fortfarande inte fått in en anmälan. Jag utgår från att den kommer och i värsta fall kommer det att sluta med att åklagare känner sig nödgad att fundera några dagar innan beslut fattas om att förundersökning inte ska inledas.
I mina ögon är hanteringen av anmälningar, som alla kan göra, ofta ganska motbjudande. Åklagarens betänketid smetar av sig på den anklagade även om tröskeln för en så kallad ”förutredning” är mycket låg. Egentligen betyder det ingenting att en åklagare under några dagar funderar på ett massmedialt uppmärksammat fall men konsekvenserna för en politiker eller företagsledare kan bli katastrofala.
Det är nämligen skillnad på folkets dom och en liberal rättspraxis kring mutbrott.
En fällande dom kräver för det första ett ”tjänstesamband” mellan den som bjuder och den som blir bjuden – och redan där faller en anklagelse om brott mot Bindefeld och partiledarna. Han kan inte räkna med att politikerna åker hem och fattar beslut som gynnar honom.
Men även om det skulle finnas ett tjänstesamband kan mottagaren av gåvan frias om den bottnar i att det finns ett vänskapsförhållande mellan givare och mottagare.
Värdet av gåvan spelar mindre roll. I ett rättsfall ansågs ett värde på 298 kronor vara en muta eftersom det fanns en direkt koppling mellan gåva och beslut. I ett annat fall blev det friande dom efter att ett företag bjudit på biljetter och hotell eftersom det handlade om en studieresa.
Två friande domar för mutbrott visar hur svårt det är för åklagare att få någon dömd för mutbrott:
Högsta domstolen friade för tio år sedan landshövdingen Maggi Mikaelsson i Jämtland från mutbrott efter att hon bjudits på älgjakt i flera dagar, övernattning och middagar av skogsbolaget SCA. I rollen som landshövding hade hon möjlighet att påverka älgjakten i länet och hon var också regeringens skogsutredare, men det räckte inte för att hon skulle dömas.
HD ansåg att det var rimligt att landshövdingen deltog i älgjakter även om skogsbolaget bjöd henne. Den domen är vägledande för rättspraxis.
Teliacheferna Marie Ehrling och Anders Igel friades samtidigt i en annan muträttegång i Stockholms tingsrätt. De hade bjudit in ett hundratal chefer från offentlig sektor och näringslivet på middag och musikalen ”Mamma Mia”.
Det var två korruptionsmål med ett tydligare tjänstesamband än i det nu aktuella Bindefeld-fallet men som ändå inte slutade med fällande domar.
Ett fall på senare tid har resulterat i fällande dom:
Flera höga chefer på myndigheterna Kulturrådet och Musikverket hade bjudits på exklusiva middagar av tonsättarna och kompositörernas föreningar. Eftersom det var höga chefer på myndigheter som delar ut stora bidrag dömdes de av en oenig hovrätt men nu ska Högsta domstolen pröva fallet efter att de dömda överklagat.
Svensk mutlagstiftning kan anklagas för att vara tandlös men rättspraxis visar tydligt att Micael Bindefeld och partiledarna kan festa vidare i lugn och ro i Tel Aviv.