Fredrik Sjöshult
Dödspatrullen fick under fredagen på punkt efter punkt smaka på de hårda tag som gäller i danska domstolar. De skrattade och flamsade trots de hårda beskeden och påstod att de ”snart skulle vara ute”, men när celldörren slås igen på häktet är jag säker på att fasaden rämnar för de unga männen.
De straffas oerhört hårt av Danmark och bland åhörarna fanns gråtande anhöriga.
Skillnaden mellan svensk bullerbytillvaro i domstolarna och den danska rättvisans behandling av gängkriminella blev uppenbar när domen lästes upp.
De fem mordåtalade tvingades resa på sig och stående ta emot domarens besked direkt i rättssalen: Ni är skyldiga till mord.
Och några timmar senare, efter en ny överläggning, fick de resa sig igen: Livstidsdomar meddelades för de tre äldre i gänget – Mohamed Ali, Benjamin Owusu Afriyie och Mansor Ismail.
Dödspatrullen har satt det i system att använda sig av ungdomar eftersom de inte straffas så hårt. I Sverige hade Ismail kunnat räkna med en rejäl ungdomsrabatt eftersom han var under 21 år förra sommaren, men i Danmark döms personer över 18 år som vuxna.
Men kanske mest chockerande jämfört med Sverige: 20 års fängelse blev de extremt hårda straffen för de två mördarna som var 17 år gamla i juni förra året.
– I Sverige hade han fått fyra år, konstaterade en av de yngre dubbelmördarnas försvarsadvokat när han förgäves vädjade om ett mildare straff.
I Danmark får bara dömda under 18 år ungdomsrabatt och därför kunde de två yngsta inte dömas till livstids fängelse.
Men eftersom rätten slog fast att dubbelmordet var en del av Rinkebykonflikten mellan gängen Dödspatrullen och Shottaz skärptes straffen till max för de två yngsta. Så fungerar den speciella danska gänglagstiftningen.
För de tre äldre hade det blivit livstid oavsett den särskilda gänglagen.
Rättens ordförande var stenhård i sitt tal till de dömda och talade om en ”ovanligt rå och hänsynslös handling”.
I Sverige har kriminella lärt sig att det kan löna sig att tiga under polisutredningen och sen komma med en tillrättalagd berättelse när det är dags för rättegång.
Före en svensk rättegång kan de anpassa sina förklaringar till det som kommit fram under polisutredningen.
I Sverige gäller ”omedelbarhetsprincipen” som innebär att det som sägs under rättegången är det som är viktigast.
I Danmark togs ledaren för Dödspatrullen på sängen när åklagaren i förhöret med honom drog upp bevisning som ledaren inte hade koll på, och som inte ens var med i åklagarens presentation av bevisen under inledningen av rättegången.
– Varför säger du det nu, utbrast han.
I den danska domen mot Dödspatrullen återkommer rätten nu flera gånger till att de dömda mördarna valde att tiga under polisutredningen och kom med sina förklaringar först vid rättegången efter att de fått ta del av utredningen.
Det gjorde bland annat att ledaren Mohamed Alis förklaring avfärdades som ”osannolik och konstruerad”.
De hårda straffen motiverades också med att ingen av mördarna ”bidragit med upplysningar” som gjorde att de kunde straffas olika.
Tigandet straffade sig dubbelt för Dödspatrullen.
Domen blir nu en brandfackla i den svenska kriminalpolitiska debatten om ungdomsrabatter, kriminella som belönas när de tiger fram till rättegången och extra hårda straff för gängkriminella.
De dömda har också fått lära sig att övervakning i form av vägkameror är betydligt mer effektiv i Danmark än i Sverige. En del av bevisningen byggde på att åklagaren kunde slå fast hur de rört sig i Danmark vid tiden för dubbelmordet.
Men det är fel att säga att svensk polis inte hade klarat upp dubbelmordet.
Med all sannolikhet hade mördarna dömts även i Sverige eftersom de lämnade massvis med DNA-spår efter sig i flyktbilen som de misslyckades med att bränna upp.
De fem dömda mördarna överklagade direkt domarna till dansk hovrätt men om domarna fastställs innebär det att straffen börjar avtjänas i Danmark.
Om de vill kan de efter ett tag begära att bli flyttade till ett svenskt fängelse, men det innebär inte att en dom på 20 års fängelse för de yngsta mildras till svensk rättspraxis. De kan först bli villkorligt frigivna efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet i Sverige och det är inte mildare än i Danmark.
För den som tar med sig en livstidsdom till ett svenskt fängelse gäller samma regler som för svenska fångar. Efter tio år kan den livstidsdömda ansöka om att få straffet tidsbestämt i Sverige, i Danmark är det möjligt först efter tolv år.
Och då gäller svensk rättspraxis för längden på ett livstidsstraff, danska livstidsstraff är generellt något kortare även om det nu finns en livstidsfånge som suttit inlåst i 35 år.