Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ethiopian Airlines fick alla etiopier att drömma

157 personer ska ha befunnit sig ombord på Ethiopian Airlines-planer som kraschade på söndagen. Ingen har överlevt. Foto: STR / EPA / TT NYHETSBYRÅN

Ett passagerarplan från Ethiopian Airlines på väg till Kenya kraschade i går. 157 personer ska ha befunnit sig ombord på planet och flygbolagets vd har bekräftat att ingen ombord har överlevt. Kraschen är mer än en krasch eftersom flygbolaget är alla etiopiers stolthet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Martin Schibbye Foto: ANNA-KARIN NILSSON

När flygplanen startar och landar från Bole Airport flyger de lågt över stadsdelen Kality där det ökända fängelset med samma namn också ligger.

Inlåst kunde man nattetid höra de vrålande motorerna och på dagarna se strimmorna av kondens på himlen. Flera av fångarna kunde höra och se skillnad på de olika flygplansmodellerna, en Airbus A350 låter annorlunda än en Boeing 777 för att inte tala om en Q400 Bombardier på väg till någon mindre flygplats i regionen.

På fängelsechefens kontor stod en modell av ett flygplan med Ethiopian Airlines logotyp och när nyheten kom hösten 2012 att landet skulle köpa in en Dreamliner 787, spanade hundratals ögon i skyn för att upptäckta det första planet.

Ett tecken på att landet var att räkna med och vågade tänka stort.

Med dess massiva vingspann och radie kunde Dreamlinern nå destinationer som Sao Paulo i Sydamerika och Kuala Lumpor i Malaysia utan att behöva mellanlanda.

I en tid då andra nationella flygbolag på kontinenten gick på knäna på grund av korruption och kortsiktighet stod Ethiopian Airlines för något annat: En dröm om ett enat Afrika.

Att se flygplanen lyfta gav alla ett tillfälle att glömma krigen, svälten, förtrycket och bara känna stolthet.

I ett läge där panafrikanismen misslyckats politiskt kunde bolaget också binda ihop kontinenten och ta över herraväldet i luften från kolonialmakternas British Airways och Air France.

Sedan dess har flygplanen för mig ändå varit en påminnelse om hotet från det land jag är dömd och utvisad ifrån. Jag har under åren lagt ut tiotusentals kronor på att flyga omvägar över Mellanöstern för att nå destinationer i Afrika och slippa passera etiopiskt luftrum. Och även om jag känt glädje när jag sett bolagets helkvinnliga besättningar varje år på 8 mars har det ändå varit ”diktaturens kärror”.

Men i fredags när jag passerade Arlanda och såg ett Ethiopian Airlines-plan stå i snöfallet för att få sina vingar avisade kände jag för första gången en stolthet: Reformprocessen i landet, de frigivna journalisterna och freden med Eritrea.

Med det i bakgrunden var det med glädje jag noterade att man nu inte bara flyger direkt från Stockholm till Addis Abeba utan även till Asmara. Flygbolaget är i dag marknadsledande på kontinenten och anses ha ett gott facit när det gäller säkerhet.

När nyheten så kom i går morse om att en Boeing 737 hade kraschat ett par minuter efter start, såg jag hur etiopier över hela världen sörjde och bytte ut sina avatarer till en svart vinge.

Ombord fanns inte mindre än 33 nationaliteter vilket visar bolagets roll som förstahandsval för hela kontinenten. I stort sett varje politisk ledare i östra Afrika har också under dagen erbjudit sina kondoleanser.

En del av passagerarna var på väg till FN:s stora miljökonferens som börjar på måndag. På flygplatsen i Nairobi väntar nu förtvivlade anhöriga på information och på de vänner och släktingar som aldrig kommer att komma fram. Telefoner ringer utan att någon svarar.

Sorgearbetet börjar för familjerna till de omkomna kenyanerna, kanadensarna, etiopierna, kineserna, italienarna, amerikanerna, fransmännen, engelsmännen, egyptierna, tyskarna, de indiska medborgarna, slovakierna, österrikarna, de tre ryssarna och svenskarna.

För alla etiopier är det ett nationellt trauma som kommer att ta tid att läka.

Men vrakdelarna kommer att plockas ihop, en haverikommission tillsättas som förhoppningsvis ger svar på hur det kunde hända. Blickarna riktas redan nu mer mot tillverkaren Boeing än mot det egna flygbolaget.

Silverfåglarna kommer att lyfta igen och få hjärtat att bulta av stolthet hos både fria och ofria etiopier när de med vrålande motorer stiger mot skyn över Addis Abeba på väg mot hem eller bort.