Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Diamant Salihu

Personer som Khalid och Ibrahim är ofta religiösa analfabeter

Människor samlades i Bryssel för att hedra de döda efter terrorattackerna. Foto: Olivier Hoslet / Epa / Tt / EPA TT NYHETSBYRÅN
Förödelse efter terroristernas framfart i Bryssel. Foto: Credit No / CREDIT NO STELLA PICTURES
Min erfarenhet är att personer som bröderna Khalid och Ibrahim el-Bakroui ofta är religiösa analfabeter, skriver Diamant Salihu. Foto: Ap / AP TT NYHETSBYRÅN

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nadia letar efter sin vän. Ansiktet är ungt, men trött. Nadia har ägnat hela dagen åt att ringa till fjorton sjukhus och besöka fyra av dem. Loubnas namn finns ingenstans, varken som död eller skadad.

Tidigt samma morgon har tre självmordsbombare utfört tre terrordåd på Zaventems flygplats och t-banestationen Maalbeek. Nadias nära vän och lärarkollega Loubna befann sig på tunnelbanan.

Loubna, en ung trebarnsmamma som jobbade på en islamisk skola i Bryssel, har sedan explosionen inte hörts av. På samma plats finns också svenskan My Atlegrim, 30, som dödas när sprängladdningen packad med skruvar och bultar exploderar.

Under veckan då jag är på plats i Bryssel reflekterar jag många gånger över den tragiska slumpen som gjort att just Loubna Lafquiri, My och hundratals andra var där just då.


Terroristen som spränger sig själv i tunnelbanan heter Khalid el-Bakroui. Född och uppvuxen i Belgien, son till marockanska föräldrar. En tystlåten, asocial biltjuv. Besökare i den lokala moskén. Vi träffar vänner som umgåtts med honom och hans bror Ibrahim, som sprängde sig på flygplatsen. Samhället har släppt ut dem från långa fängelsestraff i förtid, gett dem en ny chans att börja om sina liv. I stället ger de sina liv åt sekten Daesh, också kallat Islamiska staten, som skulle ha straffat dem med halshuggning för deras tidigare brott.

Men det här förlåtande samhället vill de dränka i blod.

Något hände dem i fängelset, upprepar grannar och vänner där de växte upp. De blev hjärntvättade. Men att mörda så många oskyldiga som möjligt? Vad motiverar dem? Jag har skrivit om extremister som bröderna el-Bakroui under några år och gör mitt bästa för att försöka förstå vad som driver unga män som Khalid att förvandlas från misslyckad tjuv till massmördare. De måste lida av brist på kärlek till sina anhöriga som efteråt får ställas till svars för deras mord: Varför lät ni det här hända? Tar du avstånd från din sons handling? Älskar du fortfarande ditt barn, terroristen?

 

Religionen blir ständigt beskylld. Min erfarenhet är att personer som bröderna Khalid och Ibrahim ofta är religiösa analfabeter, som många andra. Hur många har egentligen läst de religiösa skrifterna? Vilka kan tolka innehållet?

I Bryssel och Paris kommer offren från alla möjliga länder och religioner. I Irak spränger sig en självmordsbombare på en fotbollsarena. I Pakistan på en lekplats.

Fyra dagar efter attacken får jag ett meddelande från Loubnas vän Nadia: ”Hon är död”.

Loubna var en djupt troende muslim, född i Marocko, uppvuxen i Bryssel. En bakgrund lik terrorbröderna el-Bakroui. Det hade lika kunnat vara brödernas egen familjemedlem som råkade vara på tunnelbanan eller flygplatsen. Eleverna har förlorat sin uppskattade lärare. Tre barn måste växa upp utan kärleken från sin älskade mor. Medan vi letar efter en adress till en av de terrormisstänkta, inser vi att Loubnas anhöriga har minnesstund längre ner på samma gata. Grupper av människor avlöser varandra för att beklaga sorgen.

I en annan stadsdel har självmordsbrödernas föräldrar isolerat sig. De går inte längre ut, ens för att be i moskén femtio meter bort. Vi är i kvarteret i flera timmar. Vi ser två anhöriga bära in nio liter vatten, och en metallrullgardin sänkas ner över fönstret mot gatan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!