Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Diamant Salihu

Historien kommer att hedra Sverige

Vad är ett liv värt?

Senaste prognosen visar att vi kan räkna med 95 000 ytterligare asylsökanden kommande år.

Vi måste gå tillbaka 20 år i tiden för att jämföra när Sverige stod inför en liknande utmaning.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

1992 var året Bosnien och Hercegovina sattes i lågor. Det var då min kompis Nermin, hans bror Emir och deras fina föräldrar övergav allt de hade för att fly till Sverige. Tre år senare mördades omkring 8 000 bosniska muslimer vid den gamla batterifabriken Potocari, dit de kommit för att ta skydd.

Under ledning av bosnienserbiske generalen Ratko Mladic sorterades alla män och pojkar ut och avrättades. När kriget var slut hade hundra tusen människor dödats. De som hade tur lyckades fly kriget och började så småningom nya liv långt hemifrån.

1992 var året då Nermin kom till Sverige tillsammans med 84 000 asylsökande. Nästan 70 000 var från Balkanländerna.

Nermin är i dag mäklare i Stockholms innerstad.

Flyktingbarnet har blivit stor.

Jag ser de här barnen överallt, i alla färger. En av dem, Aida Hadzialic, är vår gymnasie - och kunskapslyftsminister. Före det hann hon vara kommunalråd i Halmstad som 23-åring och före det tog hon sin juridikexamen.

Som fyraåring fick hon lämna sitt hem, släkt, vänner när hon flydde kriget i Bosnien.

Varenda svensk borde känna en djup stolthet för alla liv som räddades.

Nu, tjugo år senare, står vi inför en ännu större utmaning.

Skillnaden är att människorna flyr ett ännu större, blodigare, krig. Sedan den arabiska våren startade i Tunisien i december 2010 har vi sett revolutioner, regimskiften och inbördeskrig. Drygt 200 000 personer har sedan dess sökt asyl i Sverige, många från Syrien och Irak. Nästa år blir det som nämnt ännu fler.

Det sker i en tid då Sverigedemokraterna fortsätter att gå framåt och ledarskribenter anser att vi ska se över vår kapacitet att ta emot flyktingar. Man kräver svar på varför andelen beviljade asylansökningar är så mycket högre i Sverige än i andra EU-länder. Sverige tar emot fler än både Storbritannien och Frankrike.

Det är uselt, rentav skamligt och bör påminnas om i historieböckerna, att våra EU-grannar inte tar emot fler människor i nöd. Detta faktum innebär inte att vi svenskar måste dela skammen genom att vara lika dåliga.

Det kanske innebär en belastning för vår ekonomi att rädda liv, om en människas liv överhuvudtaget ska likställas som en kostnad.

Historien kommer att hedra Sverige. Vi kommer att känna stolthet för att vi sträckte ut en hand, när andra byggde murar och tvingade barn och kvinnor att ta farligare vägar - över hav där de nu ligger på en lerig botten eller genom gränser där de fått betala för sin frihet med tortyr och våldtäkt.

Jag vill inte tillhöra generationen som lät detta ske.

Jag och min familj tillhör dem som fick chansen till ett bättre liv i Sverige. Därför kan jag omöjligen anse att andra inte ska få samma möjlighet.

Nermin, jag, Aida och hundratusentals andra är resultatet av Sveriges humana flyktingpolitik.

Det är något för Sverige att vara stolt över.