Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Clara Lidström

Sveriges koloni heter inte Indien – den heter Norrland

Missnöjet mullrar som åska i norr, skriver Clara Lidström. Foto: Christian Örnberg
Hur skulle Stockholm klara sig utan Norrland? Foto: Colourbox

Jag finner det rörande med människor som bor i stora städer, åker kollektivtrafik, handlar ekogrönt på Ica Nära och betraktar sig själva som miljöhjältar för att de inte äger en bil. Kanske moraliserar de över folk som tar inrikesflyg och säkert har de ibland självgott kläckt ut sig att ”det är ju faktiskt mer klimatsmart att bo i stan än på landet!”.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dags att frukta jättemammutar?

Foto: Kurita Kaku / AP

Som om det inte räckte med att oroa sig för zikaviruset – nu kommer jättemammutviruset vi bör frukta. När permafrosten i Sibirien tinar till följd av klimatförändringar tinar också gamla mjältbrandsdöda djur fram. Minst 25 människor har insjuknat på Jamalhalvön i västra Sibirien i Ryssland och 1 200 renar dog också i mjältbrandsutbrottet. Ingen kunde väl tro att vi skulle behöva frukta jättemammutar i dessa dagar?

 

Foto: Alastair Grant / AP

Augusti – det riktiga nyåret

Glöm nyår – augusti är det riktiga nyåret när arbetsplatser och skolor drar i gång. Det är nu vi shoppar oss en ny klädstil, gör storartade löften om att från och med nu alltid uträtta viktiga uppgifter i tid - och ta cykeln i stället för bilen till jobbet. Precis som med nyårslöften är vi duktiga på att hålla dem. Ibland under en hel månad!

 

Foto: Chris Mcgrath / GETTY IMAGES

I spåren efter OS

Medan OS i Rio lider mot sitt slut skänker jag en tanke till alla fattiga som drabbas av spektaklet. I Rio precis som i Peking vräks fattiga människor från sina hem för att göra plats för OS-byar och motorvägar. När tävlingarna är över ekar områdena tomma medan människorna som förlorat sina hus får söka sig någon annanstans.

Det är lätt att sitta på höga hästar och vara klimatsmart när du bor i en stad. Men det är ingen hjälteinsats du håller på med. Det är minimikrav.

Tro fan du ska åka tåg! Du bor ju mitt i smeten. Ska du från Stockholm till Göteborg är det inte ens ett byte bort. Men testa att ta tåget till Berlin nästa gång du ska på viktigt möte och upplev i realtid hur det är för en Kirunabo att ta sig till huvudstaden utan att flyga.

Och anledningen till att du kan bo i stan och välja på tretton sorters smör i butiken är att någon annan bor i glesbygd och håller kossor och kärnar detta smör. Någon som själv får färdas tre mil till närmsta samhälle för att eventuellt få tag i en ekologisk banan och självklart köra bil för att bussturerna är indragna. Någon vars byaskola är nedläggningshotad och vars närmsta vårdcentral befolkas av stafettläkare. Någon vars vackra utsikt förstörs av en vindkraftsspark och som betalar lika mycket i skatt som resten av Sveriges befolkning men inte får tillgång till samma service. Utan i stället moraliserande från "klimathjältar” till stadsbor som minsann åker buss till jobbet och köper KRAV-märkt mat.

 

De kommuner i Sverige som bidrar mest till landets välfärd är också de fattigaste. Det är i Norrland dessa kommuner finns. Det är här man skövlar skog, bryter malm och dämmer våra vatten. Och trots att Norrland har ett energiöverskott satsas stora pengar på att bygga vindkraftverk. Vår natur är en lekstuga för statliga bolag – där de likt själviska, självsvåldiga femåringar går in och möblerar om lite som de vill.

Sverige har precis som det Brittiska Imperiet byggt sin rikedom på att hålla kolonier. Men vår koloni heter inte Indien eller Rhodesia – den kallas för Norrland. Det är de norrländska naturresurserna som är anledningen till Sveriges hela rikedom. Och precis som i kolonierna tas rikedomen därifrån och pumpas in i de regioner där de styrande sitter.

När Expressenkrönikören Lotta Gröning menar att Norrland borde göra som Skottland och kräva självständighet, väcker det upprörda känslor men också roat förakt från kolonialmaktens företrädare. Vad vill de där vildarna från norr? Vad är 40 arbetstillfällen på Vattenfall i Jokkmokk att bråka om? Deras svar visar på okunskap. Det handlar inte om fyrtio arbetstillfällen utan om århundraden av plundring. Och ett Norrland som befolkas av människor som är trötta på att ses som en belastning, när de i själva verket är en tillgång.

Men ilskan riktas inte bara mot företagspampar och politiker i storstaden. Det handlar också om okunskapen hos gemene stadsbo. Som vill köpa svenskt, ekomärkt och grön el. Men som inte värdesätter de regioner och människor som möjliggör allt detta. Och inte själva vill vara med och producera det. Och definitivt inte vill drabbas av baksidorna som följer. Ve den som monterar vindkraftsverk vid deras sommarhus i skärgården eller förvandla deras strövområde till en gruvbrytning.

 

Med rötterna i Jokkmokk har jag på nära håll känt det jäsande missnöjet. Tålamodet har prövats länge nog och människor har tröttnat. Sverige kommer på sikt att få betala dyrt för denna segregation mellan landsbygd och stad. Mellan norr och söder.

”Man kan inte förvänta sig att man ska kunna bo precis vart som helst i Sverige”, menar skribenter och makthavare. Och tänk att precis så tycker jag också! Man kan inte förvänta sig att man ska kunna bo överallt. Det finns områden i landet som är direkt olämpliga att befolka. Allra orimligast är att tro att man kan bo i Stockholmsregionen. En stad som varken kan försörja sig själv på energi eller mat. Som är helt beroende av att landsbygden och framför allt Norrland betjänar den. Stan har ju inte ens bostäder till sina invånare! Förklara för mig varför vi satsar på en region där man varken kan bo eller äta sig mätt? Varför vi flyttar resurser och arbetstillfällen dit?

Stockholm skulle inte klara sig mer än någon dag utan pålitliga leveranser från kolonin. Människor vill befrielse från kolonialmakten. Missnöjet mullrar som åska i norr. Winter is coming.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!