Clara Lidström

Ernst vill renovera sönder vårt kulturarv

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Bonderöven visar respekt

Vill du se ett hemmafixprogram med respekt för husets själ och gamla byggtekniker? Det finns faktiskt ett par riktigt bra och inspirerande sådana. Själv kikar jag gärna på Bonderöven ("100 procent bonde") och "Det sitter i väggarna på SVT". Det senare programmet kommer med en helt ny säsong i höst.

Melania Trumps tal - en pr-kupp?

Världen må skratta åt Melania Trumps tal på det republikanska konventet, som till stora delar var ett plagiat på ett tal av Michelle Obama från 2008. Själv funderar jag på strategin bakom? En skickligt sjösatt pr-kupp, designad för att dra uppmärksamheten från det faktum att Donald själv inte lyckades sätta ner foten i en enda politisk fråga under konventets första dag? Vem vet med den mannen.

Slutet på civilisationen-varning

Tony Schwartz, mannen som spökskrev Trumps bästsäljande bok "The art of the deal" har uttalat sig om presidentvalet. Han konstaterar krasst att "I genuinely believe that if Trump wins and gets the nuclear codes there is an excellent possibility it will lead to the end of civilization." Schwartz följde Trumps varje steg under arton månader på 80-talet, och lärde känna honom bättre än de flesta. Vi får be till gud att världens mäktigaste man kommer bli en kvinna.

För alla som äger en tv-apparat och är människa innebär juli månad en himla massa "Sommar med Ernst". Mycket har skrivits och många är de som retar sig på hans nakna fötter, flitiga pyntande och självförnöjda småprat.

Men jag tillhör inte den skaran. Jag kan faktiskt knappt tänka mig något mindre provocerande än nakna mansfötter. Tvärtom är jag övertygad om att jorden vore en bättre plats om fler män fållade gardiner och byggde mysbelysning av rundstavar.

Det skulle lämna mindre ledig tid till att kriga, plundra och våldta.

Det betyder dock inte att jag tycker om "Sommar med Ernst". I själva verket framkallar programmet både kalla kårar och förtvivlade utrop där jag sitter i min tv-soffa. Ernst tar sig an gårdar och torp, vårt kulturarv, med kraft och förändringlusta. Med betoning på förändring. Drastiska sådana gör sig ju nämligen bäst i tv.

I ett avsnitt planslipar han ett vackert, kullrigt trägolv och dödar i samma stund husets själ. En otroligt välbevarad och fin bröstpanel i original dömer han ut som diarréfärgad och målar i stället vit. Och ett köksskåp med slitningar och tumavtryck som rörande hälsningar från tidigare generationer blir med ett lager vit färg något som skulle kunnat köpas i ett platt paket från det stora varuhuset.

 

Alla kök Ernst har satt klorna i genom åren har blivit så vita, generiska och moderna att de skulle kunna vara byggda i en reklamstudio i Södertälje. Agera kuliss i en Mio-katalog. Men folk gapar, beundrar och förälskar sig i detta sätt att renovera och vårda gamla hus. Och visst - ibland målar Ernst med linoljefärg precis som byggnadsvårdare förespråkar.

Men lite linolja är ingen garant för byggnadsvård. Det krävs faktiskt bara en enda liter vit sådan för att renovera sönder det mest värdefulla kulturarv. Jag vet byggnadsvårdare som gråter när "Sommar med Ernst" sänds. Dels för vad han gör med husen – men framför allt för det han uppviglar andra att göra. Ernstifieringen av hemmen. Genomslagskraften. Och han är ingalunda ensam om att driva denna utveckling.

När Sverige under det nationalromantiska 1800-talet led stora nederlag i världen behövde vi en ärevördig historia att samlas kring. Finland var förlorat - vi blev av med halva vårt territorium. Då föddes myten om vikingarna. Detta släkte av sjöfolk, plundrare och krigare med hornprydda hjälmar och stora skatter.

En felaktig, snedvriden bild som lever kvar och reproduceras än i dag.

 

På samma sätt skapas nu bilden av det röda lilla torpet med vita knutar i både tv-program och inredningstidningar. Vi är besatta av loppade prylar och att renovera och inreda äldre hus. Men få vet något om vad det egentligen är för stil de försöker återskapa.

Och i stället för att vårda och sköta om det vi har så förstör vi det. Målar vitt. Byter ut originalfönster. River bort ett genuint fyrtiotalskök ur ett hundraårigt hus, till förmån för ett nybyggt kök som ska imitera en hundra år gammal fransk lantstil. Med vita och gråa nyanser och och industrichica inslag. En stil som aldrig någonsin har funnits i Sverige.

Vi längtar tillbaka till tryggare tider, till det Sverige vi föreställer oss var bättre än i dag. Och längtan löper genom samhället. Vi söker desperat det äkta - men nöjer oss med imitationer. Laminatgolven ska likna riktigt trägolv, rödfärgade betongpannor ska imitera tegel. Halvfabrikat i butiken döps till Gårdsbakat, Mor Annas eller Fäbodkorv. Industribrödet är tillverkat av surdeg och de köpta konserverna är mjölksyrade. Vi längtar efter äkthet och genuinitet, men vet inte längre hur det ser ut.

Och det enda sättet vi kan nå fram är att försöka konsumera oss dit. Att vårda, ta hand om och restaurera i stället för att slänga ut och köpa nytt - det är dåligt för ett samhälle byggt på konsumtion.

I backspegeln kommer vi i bästa fall tänka på Ernst bravader som ett stolleprov. På samma sätt som vi tänker på de avlutade allmogemöblerna som blev trendiga på 80-talet.

Ett mode som förstörde tusentals värdefulla föremål.

I värsta fall har vi fortsatt i samma anda och renoverat bort hela vårt kulturarv. Och våra barnbarn kommer vara övertygade om att fransk shabby chic, vita väggar och planslipade trägolv fanns i var mans torp i slutet av 1800-talet.

Nästa artikel

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!