Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Clara Lidström

Även 93-åriga mormor suckar över tv-utbudet

Clara Henry på Youtube – bättre än tv-kanalernas intelligensbefriade underhållning, tycker Underbara Clara.Foto: Deyan Georgiev / DEYAN GEORGIEV

När jag flyttade hemifrån för tolv år sedan ägde jag ingen tv och hade dåligt med pengar. Så i stället för att köpa en bestämde jag mig för att leva utan. På den tiden verkade det nästan suspekt. Vad skulle en människa utan tv roa sig med? 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hur tittar du på tv?

Det gick alldeles utmärkt att roa sig utan tv visade det sig. De första åren saknade jag den inte alls. Och snart kom tekniken ikapp så att jag kunde se allt jag ville via nätet. Då upptäckte jag att det inte var särskilt mycket som jag saknat.

Men för min nittiotreåriga mormor spelar tv:n en central roll. Som änka är det den som håller henne sällskap om kvällarna. Det är hennes kontaktlina med omvärlden. Och för mig som sällan ser tv har tittande blivit något nästan högtidligt. Som i televisionens begynnelse. När man samlades framför Bröderna Cartwright. Eller till och med testbilden. När inte bara familjen förenades – utan hela nationen.

 

Sist jag besökte mormor bestämde vi oss för att ha en riktig tv-kväll. Ansatsen var lika stor som om vi gått på bio. Vi köpte smågodis och poppade popcorn. Smälte till och med smör och strödde över parmesan. Tände ljus, släckte ner och dukade upp kring soffbordet. Slog förväntansfullt på tv:n. Bara för att upptäcka att det inte fanns någonting att se på. Vi klickade förvirrat runt mellan de olika kanalerna. Såg Loreen försöka vara svår på Renées brygga. Såg svenska mästerkockar tävla i såskunskap och Arga snickaren göra återbesök hos en missnöjd kändis.

Vi försökte förgäves hitta någonting med djup större än en vattenpöl. Det var omöjligt.

Och då mindes jag. Så här är det ju att se på tv! Under min uppväxt var tv-tittandet ett enda frustrerat zappande mellan kanaler och repriser. Att aldrig ha något bra att se på. Att välja mellan Sunset beach, Vita Lögner och Tjugofyra karat. Att se på tv var som att behöva äta en hink med skit för att komma åt godiset på botten. Ibland åt man sig till botten bara för att upptäcka att där inte fann något godis alls. Att tv-kvällen i själva verket peakat redan vid sjutiden. Att höjdpunkten i tablån var Runstenar i Mellansverige.

 

Kanalchefer panikar över vikande tittarsiffror. Och visst satsar man på streamingtjänster för att möta folks ändrade konsumtionsvanor. Samtidigt finns också ett stråk av irritation. Man ser publiken som lite bortskämd och drömmer sig tillbaka till den gamla goda tiden - när folk verkligen tittade på tv. När tittarsifforna var skyhöga. När ett helt land kunde samlas kring ett och samma program. Men att folk tittade har ju bara en enda förklaring: bristen på alternativ. Det fanns inget annat att göra!

En stor del av dagens tittarskaror är fortfarande sådana som min mormor. Som kollar bara för att hon inte har något alternativ. Men tro mig - även hon sitter och suckar över utbudet av lekprogram. Även hon irriteras av antalet ”stjärnor” som samlas och äter middag på slottet, Grötö eller Renées brygga. Hade hon kunnat använda en dator hade jag visat henne SVT Play och Netflix. Så att hon haft möjlighet att sålla i skiten.

Vuxna älskar att raljera över ungdomskulturen. När superpopulära youtubern Tova Helgesson gjorde en film om när hon städade sitt rum slog hon tittarrekord. Det är svårt att förstå för många. Men ärligt talat ser jag hellre på Tovas rumsstädning än på Rent hus i TV4. Är det lättsam, intelligensbefriad underhållning jag vill ha så är ju youtubers i regel bättre på det. Däremot kan inga youtubers konkurrera med kvalitetsjournalistik som nyheter, gräv och dokumentärer. Seriösa, trovärdiga program. Ändå envisas kanalerna med att försöka konkurrera genom att producera ännu mer trams.

Jag tycker kanske inte att det är fel att våra licenspengar går till Gift vid första ögonkastet. Men jag tycker att det är korkat. SVT ska inte försöka nå fler tittare genom att vara bäst på trams. Det kommer bara få motsatt effekt. Och för TV3 väntar en säker död om de inte förmår ändra sitt koncept. Varför ska någon betala abonnemangsavgift för att se lättsam, intelligensbefriad underhållning på tv:n – när de kan se det gratis på Youtube? Problemet är inte att vi ändrat sättet vi konsumerar underhållning. Problemet är att tv helt enkelt inte är så underhållande som sitt rykte. 

 

Det var aldrig så att alla älskade Hylands Hörna. Det fanns bara inget annat att se på.

I dag är det ett fåtal program som fortfarande lyckas locka miljonpublik. Som Melodifestivalen med strax över tre miljoner tittare. Det må låta som en imponerande siffra - men betänk att Tova Helgessons städklipp från sitt rum nått över två miljoner visningar. Det är inte förvånande att Mellos programledare de senaste åren varit Youtubestjärnor. Tyvärr är profilerna ingen garant för bra tv. Jag gillar Clara Henrys Youtubekanal – men det får mig inte att vilja kolla på Mello.

I går kväll när jag var sugen på lite lagom lättsam underhållning stod valet mellan att kolla delfinalen från Växjö - eller se Keyyos Youtubefilm ”Vore jag en banan”. Det slutade med den senare för mig. Och underhållningsvärdet blev ungefär detsamma.

#killgissa

Veckans dummaste uttalande kommer från Danny Saucedo som menar att cannabis är bra för anorektiker. Att röka på hjälper dem att ”få tillbaka aptiten”. Är bristen på aptit verkligen det avgörande problemet för de som lider av anorexi? Sällan har hashtagen #killgissa känts mer aktuell.

Ofattbar ondska

Vissa nyheter är för otäcka för att riktigt kunna ta till sig. Som den svenska pedofilring som sprängdes av polisen i veckan. Sju män med ett gemensamt intresse: att våldta, förnedra, tortera och döda barn. Det är nästan ofattbart att det finns sådan ondska i vårt samhälle.

Trump-kollen

Det första jag gör varje morgon är att surfa in på Huffington Post och kolla vad Trump gjort för dumt medan jag sov. Det sista jag gör på kvällen är att surfa in på Huffington Post och kolla vad han gjort för dumt medan jag varit vaken. Detta är början på en fyra år lång ovana.