Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cissi Wallin

Vad vill alla mästrande Ullor och Gunillor?

”För inför varje högtid är det dessa Ullor och Gunillor som kvinnor i min ålder bävar mest för... de som kan få vilken 35-årig, annars stentuff chefskvinna som helst att bryta ihop”, skriver Cissi Wallin.
Foto: AaronAmat / iStockphoto

”Du måste ju trösta ditt barn!”

”Du kanske ska skyla dig lite när du ammar.”

”Är inte bäbisen lite för tunt klädd?”

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vad är det med en hel drös kvinnor i det äldre spannet? Har de som livsuppgift att söka upp enskilda yngre kvinnor för att meddela sin oönskade visdom? Jag skulle våga mig på att påstå att den både socialt inkompetenta och även elaka tanten är den nya mansplainande gubben.

För några år sedan rasade debatten om det ondsinta fenomenet män som ständigt berättar för alla andra (mest kvinnor) hur allting ligger till. Men det var längesedan jag upplevde det nu, alltså hur en främmande karl staplade fram och oombett berättade hur en ”datamaskin” eller parkeringsautomat fungerar.

Däremot har både jag och mina väninnor under senare år i princip bombarderats, både i verkliga livet och på nätet, av kvinnor födda under efterkrigstiden med upplysningar om att våra ungar är för tunt klädda, för varmt klädda, att vi hellre ska amma än flaskmata våra bäbisar, att vi kanske ska tänka på att skyla oss när vi ammar, att vi måste vara bättre på att få tyst på låtande barn, att vi borde lägga bort telefonen och leka med ungarna nonstop på lekplatsen (när de själva passar barnbarn lugnt sittande bakom en korsordsbilaga)…

Vad vill alla dessa mästrande tanter? Har jag missat någon social kod som 40-talisternas damer fått lära sig via livets hårda skola? Och varför tycks de aldrig vända sig till män, i synnerhet pappor med sina allsmäktiga livsråd?

Jag vet inte. Vet bara att de gör det förbannat mycket svårare att vara kvinna. De är en del av allt det där vi ältat i decennier; att kvinnor kan vara riktiga ragator mot varann och därmed ger de omöjliga patriarkala spelreglerna ständig konstgjord andning.

De kan få vilken 35-årig, annars stentuff chefskvinna som helst att bryta ihop

Nu när jag skriver den här texten inser jag att det inte bara handlar om främmande tanter. Det handlar om efterkrigstidskvinnor, även kallade boomers (efter dåtidens stora babyboom) som familjemedlemmar, släktingar och svärmödrar. För inför varje högtid är det dessa Ullor och Gunillor som kvinnor i min ålder bävar mest för. De som grabbar tag i ens kärlekshandtag innan man knappt hunnit innanför dörren och skrockande konstaterar att ”ojoj, här har vi ätit lite mycket bullar ser jag”. Och de som kan få vilken 35-årig, annars stentuff chefskvinna som helst att bryta ihop, efter en hel helgs passivt aggressiva bombardemang om ens tydligen bristfälliga föräldraskap.

Bara för att ni bantat bort halva livet och livsglädjen, och imploderat i bitterhet över att era gubbar aldrig bytt en bajsblöja så måste ni ju inte projicera det på yngre generationers kvinnor som försöker bryta mönster och normer ingen människa kan nå upp till. Och det är helt okej att ha glömt hur det är att ha en trotsig treårig eller en bäbis med kolik, men erbjud då hellre er ovärderliga handfasta hjälp än att dra fram stora skuldsågen.

Först då kan vi med handen på hjärtat börja avliva snacket om kvinnors elakhet mot varandra som en myt.


LÄS MER: Cissi Wallin: Fel att utsätta barn för medicinska experiment