Cissi Wallin

Vad händer om man visar upp själen i stället för röven?

”Vad händer om man börjar visa upp själen mer än röven? Och vad händer när kroppens yttre inte längre blir ens främsta källa till bekräftelse?” frågar Cissi Wallin. På bilden: Kim Kardashian.
Foto: O. DURAN/WCP/FAMEFLYNET PICTURES / STELLA PICTURES

Är det inte mest vi kvinnor själva som fortsätter upprätthålla den totala fixeringen vid våra kroppars utseende? Samtidigt som vi klagar på dess effekter.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För några år sedan skrev jag ett kritiskt inlägg om den rekordsnabbt växande så kallade kroppsaktivismen och kroppspositivismen. Många blev väldigt upprörda, för hur hade jag (platt) mage att ”skambelägga” en ”viktig kvinnlig frigörelse”? Jag fick så mycket hat att jag backade, sa förlåt och rättade mig i ledet som lovordar den påstådda aktivismen i att klä av sig på nätet. Men min åsikt i frågan har ju faktiskt inte förändrats; för hur kan det vara frigörande att låsa in sig ännu mer i fixering vid kroppens yttre?

Mellan 2015 och 2019 ökade den livsfarliga skönhetsoperationen ”brazilian butt lift” med nästan 80 procent bland kvinnor globalt. Skönhetsingrepp överlag har ökat explosionsartat, i takt med att kvinnliga influencers klivit fram som samtidens främsta makthavare för tjejer och kvinnor. Inte sällan är deras viktigaste verktyg för att sälja sin livsstil och sin konsumtion den egna kroppen. Och den har absolut fått utrymme att vara annat än enbart pinnsmal, men den är givetvis ”tjock” på rätt sätt.

Kvinnliga influencers världen över skanderar ”älska och hylla din kropp!”, samtidigt som de blir sponsrande av skönhetskliniker för möblera om fettet så det sitter på rätt plats.

Om kroppsaktivismen hade haft en övervägande del medelålders kvinnor och tanter som barskt, eller åtminstone neutralt stod med armarna i kors och visade upp valkar, ärr och kroppshår så hade jag älskat den. Men hur kan jag som feminist älska och hylla ett samtida fenomen som till synes bara fortsätter ultra-sexualisera och objektifiera kvinnokroppen?

Evighetsmaskineriet fortsätter

För kroppsaktivismen har blivit big business. Mestadels vita och det man kallar normsnygga unga kvinnor får betalt, bra betalt av storföretag för att visa upp sina kroppar och proklamera vikten av självkärlek. Gärna med en rabattkod på spets-bh eller smink och hudvård för ”mera empowerment och glow”! Och folk köper det.

Kvinnor i hela världen fortsätter intala sig att kroppen är ett livsviktigt objekt att få bekräftelse för. Kanske det viktigaste vi har. Evighetsmaskineriet fortsätter.

Vi vet via flera studier att de kvinnor som fokuserar mycket på sina kroppars utseenden mår sämre psykiskt. Och främst unga kvinnor som rör sig mycket på sociala medier verkar må sämre än någon generation innan. Nyligen läckta dokument från Facebooks egna undersökningar visar bland annat att över 30 procent av tonårsflickorna uppgav att de mådde dåligt över sina kroppar, och att Instagram fick dem att må sämre. Flera kvinnor jag pratat med genom åren, som varit kroppsaktivister men inte längre är det, berättar om hur det ständiga fokuset på kroppens yttre skadat mer än det hjälpt.

Och de berättar också om hur det är vi, kvinnor själva som envist fortsätter mata maskineriet, den där evighetsmaskinen av kroppsfixering. Vi skyller på storföretagen och medierna för dess baksidor, men i dag när så pass många enskilda personer är och kan bli stora influencers kan man lättare lägga om hela spelplanen på egen hand.

Vad händer om man börjar visa upp själen mer än röven? Och vad händer när kroppens yttre inte längre blir ens främsta källa till bekräftelse?


LÄS MER: Cissi Wallin: Dags att sluta dalta med rättshaverister 

LÄS MER: Cissi Wallin: Debatten om hårdare straff bör handla om brottsoffren