Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cissi Wallin

Swish-allmosor kan inte ersätta vårt skyddsnät

”Om alla andra i ditt flöde delar en insamling till en ensamstående mamma som sägs stå utan medel att betala räkningar så förväntas du göra samma sak. Annars är du hjärtlös”, skriver Cissi Wallin.Foto: NILS JAKOBSSON / BILDBYRÅN

Jag var med och gödde spelmissbruk, och fick andra att göra detsamma. Hur blev det så?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I flera år har jag i stort sett dagligen fått förfrågningar om att dela en insamling på mina konton i sociala medier. Eller det kan snarare klassas som krav. Dela, eller stämplas som hjärtlös. Aktivism bedrivs i dag mestadels på nätet och baksidorna med det går inte att förneka. Jag är själv en del av den här aktivismen och nätkulturen, och har under framför allt senaste året tvingats till självrannsakan. Vad har jag själv delat? Vad har mina uppmaningar till mina följare lett till?

Människor anklagar dig för att ”inte bry dig”.

Vi spelar mer och mer med känsloargument mot varann. Och på sociala medier tycks allting bara gå snabbare och snabbare. Den kritiska blicken premieras inte länge. Om du inte följer strömmen och snabbt delar ett inlägg många andra börjat sprida blir du väldigt fort ifrågasatt. Människor anklagar dig för att ”inte bry dig”.

Om alla andra i ditt flöde delar en insamling till en ensamstående mamma som sägs stå utan medel att betala räkningar så förväntas du göra samma sak. Annars är du som sagt hjärtlös. Jag har delat en hel del sådana insamlingar genom åren. De allra flesta som bett om pengar har säkert haft ärligt uppsåt, men i minst två av fallen visade det sig senare att Swish-mottagarna haft svåra spelmissbruk. Pengarna som kommit in för att täcka släpande räkningar har i stället gått till spelande. Och samma personer poppar upp under nya alias, med en ny historia om ett akut krisläge, där man gärna drar in sina barn för att vädja till främlingars välvilja.

”Hjälp mig betala månadens räkningar för mig och barnen”. Hur säger man nej till det, om man kan avvara en hundralapp eller två?

Under senare år har medias granskningar visat att flera insamlingar till cancersjuka personers behandlingar utomlands inte gått rätt till. En av insamlingarna polisanmäldes av över 100 personer. En annan liknande insamling anklagas av Kronofogdemyndigheten för att ha låtit pengar gå till privat lyxkonsumtion. Vem kan anklaga en för att man ville göra en god gärning? Verkligheten verkar vara att ganska många skrupelfria personer är beredda att gå nästan hur långt som helst för att utnyttja andras välvilja och okritiska blick som kommer med det.

Insamlingar har blivit vardagsmat.

Insamlingar och civilsamhällets stora hjärta missbrukas kanske mer än någonsin i och med att sociala medier dominerar våra liv allt mer. Corona har isolerat många och bidragit till att ännu fler samlats online. Och insamlingar har blivit vardagsmat. Berättelserna tycks aldrig ta slut om hur den instans som finns för att hjälpa, socialtjänsten, ständigt sviker. Och då blir normalläget att civila ska rycka in och täcka upp. Jag undrar bara: vem ställer ens en enda kritisk kontrollfråga? En person som redan har försörjningsstöd från socialtjänsten kan dessutom bli av med detta om hen plötsligt tar emot mängder av tillfälliga donationer via Swish. Något den som välvilligt swishar kanske inte reflekterar över.

Jag vill inte vara med och forma ett (klass)samhälle där mer välbeställdas välvilja ska avgöra om mer utsatta individer ska kunna betala hyran eller inte, eller kunna åka till andra sidan jorden för att få rätt vård. Istället bör vi swisha våra slantar till etablerade organisationer som kan rycka in när samhällsapparaten sviker.

 

LÄS MER: Svenskar skänker miljoner till kritiserad barncancerbehandling 

LÄS MER: Cissi Wallin: Jag förstår varför Ebba Buschs snack går hem