Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cissi Wallin

Pendeln har svängt – att må skit har blivit en identitet

”Det har blivit normalt att må skit”, skriver Cissi Wallin.Foto: Shutterstock

Det har blivit normalt att må skit. För tio år sedan när folk, inklusive jag själv skrev öppet om psykisk ohälsa var det väldigt stigmatiserat. Nu har pendeln svängt, vilket ju egentligen är bra. Men när pendeln svänger med full kraft kan dåliga saker ske. Som att det nu blivit en identitet att må dåligt. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Och sällan har så många mått så dåligt, främst unga vuxna. Främst kvinnor. Hundratusentals svenska kvinnor är sjukskrivna på grund av psykiska besvär. Och kvinnor är nästan dubbelt så mycket sjukskrivna som män. Klyftan mellan könen har växt sen 80-talet, det visade en granskning från Riksrevisionen förra året. Det får och kommer fortsätta få förödande konsekvenser.

Vad menar jag då med att det blivit en identitet att må dåligt? Inom psykologin kallas det även ”sjukdomsvinst”. Man vinner helt enkelt på att fortsätta må dåligt. 

Låter det provocerande? Tänk dig att du söker hjälp inom vården men hamnar i ett evighetsmaskineri av väntan. Du söker därför stöd och hjälp på eget håll, på olika forum på nätet. I grupper på bland annat Facebook där tusentals andra med samma problem samlas. Tanken är god, dessa forum och grupper ska fungera som stöd och samhörighet. Men vad händer när tusentals personer med samma problematik möts på nätet? Kan man verkligen hjälpa varann mot målet - att må bättre? Det verkar inte så, bara man dyker in i olika självhjälps- och stödgrupper. Jag har varit med i många av dessa i flera år och ett mönster jag sett som bara växer är det man inom psykologin kallar just sjukdomsvinst. 

Genom att bygga i stort sett hela din identitet kring att vara hen som mår dåligt, får du snabb bekräftelse och gemenskap. Du vinner på att skriva öppet om att du mår dåligt, för då kommer andra som mår dåligt se och bekräfta dig. 

De säger att allt är normalt, att gå runt i livet och vara utmattad, deprimerad och allmänt ångestfylld är normalt. Och om någon i samhörigheten tillslut bara kommer med ett konstruktivt inspel om hur man kan må bättre, ses detta som ett angrepp. Som att man ”skammar” alla som mår dåligt.  Man lindar in varann i mental bubbelplast och stänger ute det som psykologer kallar ”den funktionella miljön”. Man vinner på att må dåligt och alla som berättar att de mår dåligt ska enbart hyllas som modiga hjältar.

Vi kan inte fortsätta försöka bota och läka oss själva med hjälp av andra som mår skit i olika nätforum.

Det är modigt att berätta om att man mår dåligt i dagens lyckoposerande samhälle. Men hur ska alla framför allt unga kvinnor någonsin kunna må bättre, när självhjälpsgrupper på nätet ersätter och täcker upp där vården fallerar? Jag pratar med min psykolog-kompis Martin. Han säger att det ofta inte finns något som man kallar ”funktionellt motstånd” i dessa forum. Det saknas helt enkelt en sund och någorlunda kritisk motkraft mot det dåliga måendet, vilket ger skitdåliga förutsättningar för att kunna må bättre.

Våra politiker måste satsa ännu mer på snabbare och effektivare öppenpsykiatrisk vård, inte minst för kvinnor. Vi kan inte fortsätta försöka bota och läka oss själva med hjälp av andra som mår skit i olika nätforum. Det skapar uppenbart inte mer välmående, tvärtom. 

Och ingen av oss vill nog ha ett samhälle med ännu fler kvinnliga fattigpensionärer som nästan aldrig kunnat jobba, för att de inte fått den hjälp de förtjänar.