Cissi Wallin

Hyllningarna av Dadgostar visar hur lågt ribban ligger

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar under en partiledardebatt i riksdagen.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Tänk att vi hamnat på en plats där en politiker som följer sina ideologiska principer, och håller sina löften till väljarna, ses på som något sensationellt, skriver Cissi Wallin.
Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Kära regering, jag drar mig gärna för att framstå som någon som hyser politikerförakt. Det är snarare så att jag närt en naiv tro på att ni, våra folkvalda kan sin sak, och kan leda landet såsom behövs. Därför smärtar det extra mycket att så här lagom till att nystartens höstvindar drar in känna den politiska uppgivenhet jag känner just nu.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är som att bli vuxen och inse att andra vuxna, de i ens föräldrageneration, inte alls var de där ståtliga förebilderna man trodde. De satt visst inte på den där handfasta handlingskraften man hört talas om skulle komma med vuxenskapet. De var mest som stundvis trotsiga ungar som bråkade och skyllde ifrån sig sinsemellan, i stället för att ta ansvar för vad de lovat.

Kära regering, ni har misslyckats med jämställdheten och att tjejer och kvinnor ska kunna leva i trygghet och rättssäkerhet. Ni har misslyckats med klimatpolitiken. Ni har misslyckats med att bekämpa gängkriminaliteten. Ni har misslyckats med att minska klyftorna i samhället. Ni har misslyckats med bostads-, vård- och skolpolitiken. Och ni misslyckades kapitalt med att skydda de äldre från den värsta pandemin på decennier.

Det är som att handlingskraft, insikt om preventiva åtgärder som fungerar och överlag funktionellt ledarskap inte bor i den svenska toppolitiken. Och mitt i alltihop står en rådvill stackars talman och försöker ösa vatten ur den håliga skutan, och få alla att jobba mer än att tuppas internt.

I Novus senaste opinionsundersökning om svenskars förtroende för riksdagspartierna och dess ledare fastslog man att: ”Värt att fortsatt notera är att förtroendet är lågt för de flesta partiledarna och orsaken är främst en ökad polarisering som skett de senaste 10 åren”. Och under senaste riksdagsvalet (2018) visade SVT:s undersökning att förtroendet för politiker sjunkit sedan 2010. Samtidigt vill allt färre bli politiker. Fler unga tycks vilja bli influencers och hellre dela ut rabattkoder på energidryck eller fillers än bidra till att bygga landet såsom man vill att vi ska ha det.

Jag hyllade henne också för detta – så lågt ligger ribban och förväntningarna på svenska politiker.

När vänsterledaren Nooshi Dadgostar under våren visade sig ha tydliga politiska principer, knutna till sitt partis ideologi, blev hon hyllad som en hjälte, eller hatad för att vara ”extrem”. Tänk att vi hamnat på en plats där en politiker som följer sina ideologiska principer, och håller sina löften till väljarna, ses på som något sensationellt. Jag hyllade henne också för detta – så lågt ligger ribban och förväntningarna på svenska politiker.

Såpass lite tror vi på att de faktiskt kan se till så mammor slipper dela vårdnaden med våldsamma pappor, att införa rejäl flygskatt eller skapa förutsättningar för fattigpensionären Gunilla att kunna bo kvar i sin hyresrätt.

När jag var barn och ung vuxen trodde jag att bara hyperintelligenta typer med stort patos och stark beslutsamhet kunde leda landet. Nu har jag insett att det uppdraget kan hamna hos vilken medioker mellanchefstyp som helst. Bara man kan konsten att släta över vartenda misslyckande och brustet löfte med rätt luftslottslingo.

Kära regering, ni har misslyckats och det värsta är att jag tror ni vet om det, men samtidigt är medvetet ignoranta inför hur illa det får er att se ut inför oss som röstat på er.


LÄS MER: Cissi Wallin: Publiken kräver raseri, jag föll för pressen 

LÄS MER: Cissi Wallin: I det nya debattklimatet är du antingen renlärig eller farlig 

LÄS MER: Cissi Wallin: Tyvärr, Lasse och Tommy – det blir inte som ni vill