Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Cissi Wallin

Hela intervjun är en trött suck från en svunnen tid

Krigskorrespondentens ilska mot andra journalister: ”Sköter inte sitt jobb”.
Anna Hedenmo intervjuade Magda Gad i SVT:s ”Min sanning”

”Jag upplevde det som en lång rad fördomsfulla frågor som hör hemma på 80-talet.” Så skriver krigskorrespondenten Magda Gad på sin Twitter.

Nej, hon har inte ställt upp i ”Miss World”, hon har blivit intervjuad av en av SVT:s mest namnkunniga programledare, i ett av kanalens tyngsta program – om sin prisade karriär och sitt liv med ett av världens viktigaste och farligaste jobb.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi var nog många som satt med gapande mun medan vi tittade på hundrade avsnittet av ”Min Sanning” i helgen, med SVT-veteranen Anna Hedenmo som intervjuare. För den en timma långa intervjun med Magda Gad är ett skolboksexempel på sexism. På ett sätt är jag nästan glad, inte för stackars Magda Gads skull, men för att vi ”gnälliga feminister” nu har ett pinfärskt och klockrent exempel att visa upp på hur olika kvinnor och män behandlas och bemöts.

Intervjun med Gad – en som sagt prisbelönt och internationellt erkänd krigskorrespondent – handlar till exempel om att Hedenmo visar upp en Instagram-bild på en flexad överarm. Det är ett flera år gammalt foto Magda Gad lagt upp på sina armmuskler. Anna Hedenmo vill veta mer om den där armen, om Magda tränar mycket, om hon är stark. Såvitt jag sett har hon aldrig frågat en manlig gäst, som inte är elitidrottare, detsamma.

Har Anna Hedenmo någonsin ställt frågor till en manlig intervjuperson om hans kropps utseende?

En annan passage i intervjun handlar om Magda Gads livmoder. Eller ja, Hedenmo tycker det känns fräscht och relevant att ta upp det faktum att en 46-årig kvinna som lever för sitt jobb valt att inte skaffa barn. Hon leder oss in på frågan genom att prata om ett utsatt barn Magda Gad hjälpte i ett land hon rapporterade ifrån. Brukar Anna Hedenmo fråga manliga krigskorrespondenter, läkare i fattiga länder eller andra hjälparbetare med penis om deras barnlöshet eller barnlängtan, bara för att de någon gång hjälpt barn?

Hela intervjun är som en trött suck från en svunnen tid, som att bevittna en hopplöst mossig gammal släkting börja prata jämställdhet under julmiddagen. När Anna Hedenmo kallar den unga och ambitiösa studenten Magda Gad för ”duktig flicka” är det som att hela SVT:s illa dolda unkenhet sipprar ut från betongbunkern på Gärdet och genom min skärm.

Jag minns plötsligt Skavlans kritiserade intervjuer med Gina Dirawi, Sarah Sjöström och Marie Agerhäll, där han mest av allt undrade om vad män i deras liv tyckte om olika saker de gör och inte gör.

Magda Gad själv verkar inte vara så värst nöjd med intervjun hon heller, milt sagt. Något dygn efter att den lagts ut på SVT Play går hon ut på Twitter och hävdar att Hedenmo två gånger under intervjun insisterar på att prata om hur hon ”identifierar sig”. Denna fråga ska enligt henne ha klippts bort, men tydligt ställts under inspelningen. Anna Hedenmo däremot hävdar bestämt att detta är lögn, men vad Magda Gad skulle ha att vinna på att hitta på något sådant är oklart.

Något som däremot är klart är SVT:s haveri kring sin hundrade intervju i sitt stora flaggskeppsprogram där vi ska få möta mäktiga och inspirerande gäster. Hur många av oss tittare ville veta mer om en krigskorrespondents biceps och barnlöshet, och mindre om hennes karriär, kunskap och mål? Ganska få, är min kvalificerade tjejgissning. Men vad vet jag, är ju mest en emotionell småbarnsmorsa med taniga överarmar.