Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cissi Wallin

Foliehattarna spelar rysk roulett med våra liv

Minidokumentär: Tre grupper med historiskt låg vaccinationsgrad.
Expressens kolumnist efterfrågar källkritik i diskussioner om vaccination. Bilden är tagen i samband med vaccination mot säsongsinfluensa på Stortorget i Trelleborg i november.
Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

När jag skriver detta är jag mer orolig än jag varit på länge. Hela familjen är coronasmittad, även min pappa som var här och hälsade på när ingen hade symptom.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vi är inne på vår femte dag i hemkarantän och barnen har till och med tröttnat på sina Ipads. Jag är 35 år och frisk i övrigt. Ändå känns det som att det här viruset bryskt och obarmhärtig tagit min kropp som gisslan.

Det går inte att jämföra med en vanlig säsongsinfluensa, eller elak förkylning ungarna släpat hem från förskolan. Det är som att viruset härjar runt i blodomloppet och siktar in sig på nya kroppsdelar och kroppsfunktioner att sätta i gungning, timme för timme.

Jag har ändå tur, ingen här hemma har behövt åka in till den redan överbelastade sjukhusvården. Men medan huvudvärken slår till igen i takt med att yrseln och kramperna i magen ökar, så tänker jag på alla de vaccinationskritiker som nu letar sig in i till synes varenda grupp och kommentarsfält i sociala medier.

Låt oss prata klarspråk om vaccin: Innan man började vaccinera svenska barn mot mässling och röda hund på 70- och 80-talen drabbades över tiotusen barn av båda dessa farliga sjukdomar årligen. Under 2000-talet hittills är vi årligen nere på i stort sett noll fall.

Globalt räddar olika vaccinationsprogram liv varje minut. Ändå visar en färsk studie där forskare analyserat över 3 miljarder Facebook-användare (där runt 100 miljoner är engagerade i vaccinfrågor) att vaccinationsmotståndet i världen kommer att vara större än den positiva inställningen till vaccinationer, någon gång mellan år 2030 och 2035. I alla fall om man inte på bred front utbildar människor effektivare i att vara mer källkritiska än konspiratoriska i frågan.

Det är lätt att bli konspiratorisk och okritisk när man är uttråkad.

Den mest skrattretande avigheten jag tycker mig se i sociala medier är mot att vaccin inte skulle vara ”naturligt”. Det är naturligt att dö i barnsäng, ändå vill inte särskilt många mammor utsätta sig för risken genom att föda ensamma i ett stall. Det är också naturligt med pandemier som tar många offer. Och hur ”naturligt” lever vi generellt? Din kropp är redan full av mikroplast, hur mycket ”giftfritt” du än försöker fylla din oroade medelklasstillvaro med.

En vaccinspruta lär varken göra till eller från, ur det perspektivet.

Är det något det här året lärt oss är det att coronaviruset är förrädiskt, att det kan slå hårt även mot den som trodde hen skulle klara sig lindrigt. I Sverige finns numera tusentals långtidssjuka i covid-19, och de samhälleliga effekterna kommer märkas i många år framöver. Ändå finns det otaliga i detta nu som sprider rena fabler om ”den stora faran” med covidvaccin. De anser alltså att vi i nuläget har råd att konspirera.

Dessa foliehattar har uppenbarligen inte mått som vi gjort i det här hushållet under den senaste veckan, då hade de nämligen snabbt tagit av sig den glänsande hatten och i stället omfamnat ett vaccin med öppna armar. De har uppenbart inte heller jobbat ett nattskift på närmsta sjukhus eller äldreboende under de senaste månaderna.

Det är lätt att bli konspiratorisk och okritisk när man är uttråkad. Men det är svårare att motivera just denna infama nonchalans när man spelar rysk roulett med miljontals andras liv. 

Se också:

Forskaren: ”Ovanliga biverkningar är undantag snarare än regel”.