Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cissi Wallin

Den unga svarta kvinnans ord väcker primitiva känslor

Black lives matter-demonstration i New Jersey, USA.Foto: SHAHAR AZRAN/SHUTTERSTOCK / SHAHAR AZRAN/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK

En ung svart kvinnas ord i sociala medier greppar tag om mig extra mycket.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Hon skriver om en händelse som utspelade sig för bara några dagar sedan, när hon åkte buss i sin hemstad i södra Sverige. ”Jag blev idag utsatt för grov rasism av en vit kvinna på bussen i den stad jag bor i. Hon trodde att jag inte hade stämplat, men det gjorde jag ... Det sorgliga var att ingen sa något. Bussen var ändå halvfull, alla hade inte hörlurarna på, många hörde och såg.”

Under senaste veckorna har vi, den vita delen av befolkningen i många av världens länder tvingats till en slags akut självrannsakan av våra så kallade vithetsprivilegier. Många har inte ens hört ordet innan. Vithets-vadå? Jo, privilegier vi åtnjuter på grund av vår ljusa hudfärg. Vadå åtNJUTER, tänker du kanske. Du som likt mig också mest blir grisrosa i solen och under senaste tiden haft det annat än härligt i livet. Du är fortfarande vit. Du slipper fortfarande rasism. Du löper betydligt mindre risk att råka ut för det den unga svarta kvinnan råkade ut för på bussen häromdan. En attack med verbala kränkningar utifrån din hudfärg, för att någon misstänker att du plankar i kollektivtrafiken. 

Den strukturella rasismen är på många sätt så normaliserad att vi vägrar se den. Vi vägrar också se, och erkänna att vi själva är en del av att upprätthålla den.

Den strukturella rasismen är svarta personers verklighet, och har varit det genom hela deras liv, i vardagens olika situationer. Under senaste veckorna när svarta personers samlade vrede och uppgivenhet exploderat i ett vrål under parollen ”Black Lives Matter” har många av oss vita stått patetiskt oförstående. ”Oj vad arga dom är”, säger någon yrvaket. Andra är oerhört snabba med att korrigera. ”ALL lives matter!”, skanderar de på sociala medier.

Att vita svenskar har mage att moralisera över svartas protester samtidigt som det svenska civilkuraget verkar utrotningshotat.

En hel hord framför allt vita män med namn som för tankarna till fornnordiska dagar pratar i olika debattinlägg och tweets om orimligheten att vi vita nu ”tvingas knäböja för svarta”. Det är så genant på så många nivåer. Att vita svenskar har mage att moralisera över svartas protester samtidigt som det svenska civilkuraget verkar utrotningshotat.

Jag har tappat räkningen på alla vittnesmål jag läst senaste veckorna, från svarta svenskar som likt den unga kvinnan på bussen beskriver sina medmänniskors totala passivitet när de utsätts för rasism helt öppet.

För ja, svarta diskrimineras även i Sverige. Min krönikörskollega Patrik Lundberg skrev tidigare i veckan om att länsstyrelsen i Stockholm för ett och ett halvt år sen fastslog diskriminering mot svarta på arbetsmarknaden. Och även i en annan rapport från Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet som kom 2018 framgår bland annat att afrosvenskar med en treårig eftergymnasial utbildning har betydligt lägre lön än den övriga befolkningen med samma utbildning. För afrosvenskar födda i Sverige är inkomsten i snitt nästan 50 procent lägre än för den övriga befolkningen.

Jag tänker på den unga kvinnan på bussen. Det hon var med om händer troligtvis varje dag och svarta människor överallt. Men hennes ord väcker så primitiva känslor.

Hur kan man inte sätta sig in i det hon upplevde där på bussen? Hur kan man vara så usel på att ens försöka sätta sig in i det så man börjar prata om ”rasism mot vita”, eller gapar om att alla liv minsann spelar roll, när ljuset äntligen på allvar riktas mot strukturell, ibland rentav dödlig rasism... ?

Hur är det ens möjligt att vara så mycket arketypen av en yrvaken och ignorant vit bromskloss?

 

LÄS MER: Jesse, 26, demonstrerar för George Floyd 

LÄS MER: Murphy, 40, hyllas – stoppade vandalerna