Sveriges historielärare nummer ett kommer snart med en bok om kronprinsessan Victoria: "Hon var lite tveksam från början, tyckte inte att hon hade så mycket att säga, att hon var för ung. Jag fick övertala henne", berättar Herman Lindqvist för Expressens Cecilia Hagen. Foto: Jörgen Hildebrandt
Sveriges historielärare nummer ett kommer snart med en bok om kronprinsessan Victoria: "Hon var lite tveksam från början, tyckte inte att hon hade så mycket att säga, att hon var för ung. Jag fick övertala henne", berättar Herman Lindqvist för Expressens Cecilia Hagen. Foto: Jörgen Hildebrandt
Cecilia Hagen

"Victoria har förlåtit sina föräldrar"

Publicerad
Uppdaterad
Herman Lindqvist, du jublierar i år. Du har givit ut 50 böcker på 40 år. Hur blir man så skrämmande produktiv?
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
- Egentligen har jag givit ut 49 böcker på 30 år, det var ett tioårigt glapp mellan bok nummer ett och tvåan. När den kom hade jag träffat min hustru Birgitta och det var ett kreativt möte. Alla spärrar lyfte och sen dess har inspirationen flödat.

Din senaste bok heter "Jean Bernadotte - mannen vi valde". Den handlar alltså om Karl XIV Johan som grundlade ätten som ännu sitter på vår tron och som kom till Sverige för nästan 200 år sen. Är det riktigt att han hade orden "Vive la république!" tatuerade på sin kropp?
- Det där är en skröna. Han ville alltid vara prydlig och fin och på den tiden var det bara bovar som var tatuerade. Att det skulle vara sant är lika troligt som om drottning Elizabeth av England skulle komma med en ring i näsan.

Du är inte heller republikan, till skillnad från de flesta journalister (du var ju i alla fall en sådan från början) i din åldersgrupp. Hur kommer det sig?
- Jag har haft mina radikala perioder. Jag var med i Stockholms anarkistklubb när jag var 21, men den bestod bara av gamla farbröder som drack kaffe och åt tårta, så det var inte så så kul.
- Och med tiden, efter att ha verkat som utrikeskorrespondent under 20 år och fått uppleva så många krig och revolutioner och eländes elände, har jag blivit alltmer konservativ.
- Sverige är bevisligen ett av världens mest jämställda och demokratiska länder, och ändå en monarki, alltså är inte det systemet odemokratiskt. Jag tycker om det, jag gillar kontinuitet, jag tycker det är trevligt.

Men någon hovreporter var du aldrig. Var det något du skydde?
- Att det uppdraget haft låg status i Sverige beror på att de flesta journalister är vänsterliberaler. Att jag inte var inkopplad på den verksamheten beror på att jag ständigt arbetade utomlands. Men jag bevakade kungen när han närmade sig mina domäner, både när han besökte Saudiarabien och Kina.


Men numera tycks du stå hovet mycket nära. Nästan vara en del av det. I november kommer din bok - korta texter, många bilder - om Victoria. Hur fick du alls in en fot på Slottet?
- Jag tror att det började med att kungen en gång bad mig skriva hans jultal, han hade väl sett när jag pratade historia i tv.
- Sen blev det så att varje gång jag kom ut med en ny historiebok var jag uppe på Slottet och presenterade den vid en privat föreläsning för de kungliga och hovet.

Och så blev du Victorias egen historielärare. På vems initiativ?
- Hon kom fram till mig på en mottagning på Slottet och sa: "Kan du inte komma och prata historia med mig?". Hon har ju problem med att läsa. Sen träffades vi regelbundet under några år. Vi brukade börja klockan nio om morgnarna och skulle bara hålla på i en timme, men hon var så intresserad att det ofta drog ut rejält på tiden.
- Vi fick en så fin kontakt och vid slutet av varje sejour pratade vi om andra saker, jag blev en slags rådgivare, en mentor för henne. Redan på ett tidigt stadium talade vi om Daniel och jag sa att hon ska följa sitt hjärtas val, då blir hon lycklig vad som än händer, även om monarkin kanske skulle komma att upphöra. Skulle hon istället välja en tysk prins ab und zu något, skulle hon bli dubbelt olycklig i en sådan situation.
- Hon har förlåtit sina föräldrar att de bjöd sådant motstånd, hon säger att föräldrar alltid vill sina barns bästa och de kunde ju inte veta om Daniel skulle bli ett bra stöd i arbetet åt henne. Men hon är mycket medveten om det klassförakt som fanns gentemot honom i kretsarna.
- För två år sen kom hon och hälsade på i Paris och vi drack champagne och hon gav mig en present och höll ett litet tal där hon tackade för att hon inte bara fått lära sig om Sveriges historia av mig utan också om livet och kärleken. Och sen åkte vi alla till La Coupole och åt ostron, det ville hon.

Och nu har du intervjuat henne för din kommande bok. Hur gick det till?
- Vi träffades i hennes arbetsrum på Slottet under ett par dagar i somras. Hon var lite tveksam från början, tyckte inte att hon hade så mycket att säga, att hon var för ung. Jag fick övertala henne.

Det finns några rara barndomsanekdoter i boken, utöver att den barnmorska som hjälpte henne till världen hette Westling i efternamn. Som den om när hon var på picknickar med sina klasskamrater.
- Ja, hon ville helst att barnflickan skulle komma med och inte pappa, det blev en sådan uppståndelse om han dök upp. Och så ville hon ha samma saker som alla andra, ett kycklinglår, en Coca Cola, en pappersservett. Men hon fick alltid en helstekt kyckling, linneduk, sockerdricka, glas och bestick. Hon tyckte, som hon sa, att det var skämmigt.
Och så var det alla de där tårtorna...
- Hon har sådan humor och är så empatisk och pliktmedveten. Ett typiskt exempel på det är när hon var på besök i en avlägsen indisk by där man hört talas om att i Sverige bjuds det på sju sorters kakor, cakes blev det där, tårtor. Sju hade man bakat, de flesta med grädde och det var 34 grader varmt. Och folk trängdes för att se vems tårta hon tänkte smaka på. Så hon blev tvungen att äta av alla. "Jag åt för kung och fosterland", sa hon.

Carl Philip och Madeleine, har du inte haft lektioner med dem?
- Carl Philip har jag inte lyckats få något grepp om och Madeleine är det ingen som säger till vad hon ska göra. Men några lektioner med henne har jag ändå haft.

Spritter det aldrig i din gamla kritiska murveltarm, eller har den förtvinat med åren?
- Kritisk kan man väl vara, men det måste finnas någon anledning till det. Och visst, man kan ha samtal mellan skål och vägg om saker som är fel och tokigt. Det har jag haft med Victoria. Och med kungen också.

Någon undrade om inte din Jean Baptiste Bernadotte i själva verket är ett starkt sakargument för valkungadöme i Sverige.
- I och för sig. Men problemet med monarki eller republik i Sverige är att man aldrig skulle kunna bestämma sig för hur en eventuell republik skulle se ut. En president av amerikansk typ, en som bestämmer så mycket, det går inte ihop med svenskt lynne.
Och en tysk variant, någon gubbe i grå kostym som varit chef för Högsta domstol och som ingen känner till, hur kul är det?

Men kungafjäsk, det är väl ändå något påtagligt och frånstötande?
- Det hade varit lika mycket fjäsk för en president, lika många små flickor med blommor och handsvettiga kommunalråd med fånflin i ansiktet och alla fruar som slåss om att få en plats vid kvällens bankett. Så är det alltid kring makten och glansen.

Du har sålt 1 miljon kåseriböcker, 4 miljoner historieböcker. Det bara rullar på. 51 böcker i november. Och när skriver du din hundrade?
- Det får vi se. Om jag får hålla på lika länge som Alf Henrikson, min stora guru som blev över 90 år, då ska jag nog fixa det. Men det är inget mål i sig, huvudsaken är att de kommer, böckerna.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag