Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Vi tänker på Järnrörspartiet och tar tacksamt en kaka till

”Vi tänker på att det inte har varit någon vinter ännu och är det inte lite, lite konstigt?”, skriver Cecilia Hagen.Foto: Shutterstock
Men vi tänker på något annat i stället, och tar kanske en kaka till.Foto: WOLFGANG KLEINSCHMIDT

Allt blir inte som man tänkt sig. Men mycket blir det. Eller så här: allt blir inte som det påstås skola bli, men alldeles för mycket blir precis så.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Som det här med Järnrörspartiet. Allas – eller i varje fall alla anständiga människors – absoluta fasa för bara ett par år sedan. Om dem sas det så här redan då: långsamt kommer de att bli accepterade, bli till något normalt. Det går nog inte att förhindra. Även de som varit mest emot dem kommer med tiden att säga så här: ”Låt dem hållas, många av dem är faktiskt nästan rumsrena. De är i alla fall inte värre än kommunisterna. Nu tänker vi på något helt annat. Får det vara en kaka till?”

Och då tar vi tacksamt den goda lilla kakan, vi tar två, och vi tänker aktivt på något helt annat. På precis vad som helst.

Vi tänker på att det inte har varit någon vinter ännu och är det inte lite, lite konstigt? Har det någonsin varit så här varmt så här länge? Men det har det förstås, intalar vi oss, det är klart att det har. Det kan statistiken lätt visa bara vi tar oss tid att ta reda på fakta.

Varför alls gnälla över något så positivt som att slippa halka omkring på isiga, oskottade trottoarer? Varför inte glädjas istället, varför inte njuta? 

Men blåser det inte ovanligt mycket, är inte det ett tecken på något vi borde oroa oss för? Att det blåser, här och på månen, skulle det vara ett bekymmer? Inte alls. Håll i hatten bara! Och ta ännu en kaka, ta flera! Och tänk på något lättsamt och trevligt!

Det var Sara Danius som började med släp och nu tar alla efter

Då tänker jag en stund på alla glittriga, glammiga galor som passerat revy i tidningar och tv på sistone. Och på alla glittriga, glammiga galakreationer vi kunnat glädja oss åt att få kika på.

Det ska vara ett släp i år. Det var Sara Danius som började med släp och nu tar alla efter, knycker kulturcred. 

Linnéa Claeson, handbollsspelerskan med regnbågshåret som har ett instagramkonto som heter Assholesonline och som anklagats för att ha överdrivit hur sexuellt trakasserad hon blivit – fick jag med allt? – hon hade släp häromsistens.

Och Emma Molin, hon som ledde Guldbaggegalan, hade ett ännu längre släp. Samt en alldeles förtjusande dansant liten dotter med på scenen. En blivande influencer, ska vi slå vad?

Och Laila Bagge, hon hade tvärtom, kjolen kapad strax under rumpan, lårhöga stövlar och naken glipa emellan. Och en liten Wahlgrenson tryckt intill sig. Ännu en blivande influencer från den familjen, förstås.

Ernest Hemingways hade ett barnbarn som också hette Margaux, döpt efter Chateau Margaux

Och influencern Margaux Dietz, hon hade bara en oknäppt skjorta på sig på en annan av galorna. Till henne hade min ampra faster sagt: ”Klä på dig, flicka lilla, du vill väl inte bli förkyld?” 

Hon beskrivs förresten alltid som lekfull, MD. Googlar man henne tillsammans med det ordet får man hur många träffar som helst. Till och med hennes bostad påstås vara lekfull. 

Ernest Hemingway hade ett barnbarn som också hette Margaux, döpt efter Chateau Margaux, det exklusiva vin föräldrarna drack den kväll hon blev till. Jag anar, jag rentav slår vad om, att föräldrarna Dietz inte heller ville bli förknippade med lådvin.

Så drar jag i väg med rullvagnen att handla – kanske en bag-in-box – och då står det en hel hoper rara, leende, uppenbart ofarliga, välkammade människor i varierande åldrar utanför min lokala galleria. De delar ut reklambroschyrer för sitt parti och folk nickar och ler tillbaka. För nu är vi där. 

Men tänk på något annat, käraste du. Får det kanske vara en kaka till?