Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Cecilia Hagen

Ute på den skummande oceanen kunde jag inte sova

Greta Thunberg ombord på Malizia II. Foto: GRETA THUNBERG MEDIA HANDOUT / EPA / TT NYHETSBYRÅN

Jag oroar mig för Greta.

Och för Gretas mamma, inte minst.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Om jag hade ett barn som satt i en liten segelbåt på väg över Atlanten skulle jag inte få en blund i ögonen. 

Om jag själv satt i den där båten skulle jag inte få det heller.

Hon ser så lugn och förtröstansfull ut på alla bilder tagna ute på havet, Greta. Hon är inte ensam i bräcklig farkost och hon verkar inte hetsa upp sig över sådant som hon betraktar som oväsentligheter. Den egna livhanken och dylikt. 

Undrar hur stämningen är ombord. Det har sina sidor att i veckor behöva dela bostad med en handfull människor man inte är van att försöka anpassa sig till i vardagslag. Det räcker så bra med dem man är van att försöka anpassa sig till.

Kriser uppstår i de mest fridsamma omgivningar.

Just denna sommar tycker jag mig ha hört fler än någonsin tidigare klaga över hur det sliter på nerverna att ha gäster eller vara gäst hos andra. Kriser uppstår i de mest fridsamma omgivningar. De äldre tycker att de yngre inte tar hänsyn. De yngre tycker att de äldre är sura och intoleranta. När det drar ihop sig, när påfrestningarna börjar bi outhärdliga, kan man alltid ta en rask promenad på egen hand alternativt jogga ett par varv runt närmaste lilla sjö.

Den möjligheten finns inte på en båt.

En av Gretas följeslagare ombord heter Pierre Casiraghi. Han lär vara en mycket skicklig seglare. Han är son till prinsessan Caroline av Monaco och Stefano Casiraghi. Pappan omkom under en båttävling. Han satt fastspänd i ett fräsande monster till tävlingsbåt som kapsejsade. Jag anar att man blir extra äventyrlig om man alltid har haft alltför mycket pengar att leka med. 

Nu känner jag att jag misstänkliggör denne Pierre, förmodligen är han en äkta idealist, värd all beundran.

Gretas pappa Svante är också med på resan. Det borde innebära att hon känner sig ännu tryggare än hon ändå tycks vara.

Det betyder också att Malena Ernman, Gretas stolta moder, har två personer att oroa sig för om hon vore lagd åt det hållet. 

För oss som är det gäller det att försöka acceptera att man inte kan skydda sina barn från allt i eviga tider. När de har uppnått en viss ålder är man maktlös. 

Somliga av oss lär oss aldrig att tillfullo begripa det.

Att oroa sig är slöseri med energi. Antingen går allt bra och då oroade man sig i onödan. Eller så går det åt pipan och då tjänade den där oron ingenting till. Så bör man försöka tänka.

Om nätterna lämnade jag min hytt och vandrade runt på det jättelika skeppet.

En gång åkte jag båt över Atlanten. Båten hette Queen Elizabeth II och var mycket stor och mycket lyxig. Jag hade till och med egen vattentoalett. Greta avträder i samma hink som resten av besättningen.

Den egna toan räckte inte som trygghet, jag kunde inte sova när jag visste att jag befann mig mitt ute på den skummande oceanen. Om nätterna lämnade jag min hytt och vandrade runt på det jättelika skeppet. Vid fyratiden på morgonen, då alla resenärerna ansågs knoppa, öppnades dörrar till hissar från underjorden och ut strömmade filippinska städare som annars låg undanstuvade i kölsvinet.

Greta städar nog själv om det alls behövs.

Somliga jämför henne med Jeanne d´Arc. Andra med den heliga Therese av Lisieux. Ja, jisses.

Och nu har ett gäng svenska halvkändisar seglats över Atlanten, tv-serien kommer strax. Hoppas de fått bra betalt.

Även Greta lär bli dokumentär. Henne önskar jag all framgång, omvärldens respekt och kärlek och en evigt smärtfri seglats över de sju haven.