Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

"Trading bör man inte hålla på med"

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

FAKTA

Det här är Mats Qviberg


Ålder: 57 år.
Familj: Hustru Eva, barnen Johan, Anna och Jacob. Och första barnbarnet på gång.
Bor: Villa på Lidingö.
Sommarställe: Hus på Smådalarö.
Uppvuxen i: Bromma.
Har: En tvillingbror och en storebror.
Mamma var: Kamrer.
Pappa var: Intendent.
Är själv: Fortfarande förmögen finansman. Styrelseordf i Bilia, styrelseledamot i Öresund, Skistar och Fabege. Ordförande i Sveriges bridgeförbund.
Har just varit: Storägare i HQ Bank och lämnar ordförandeskapet i HQ på den extra bolagsstämman den 28 september.
Utbildning: Civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm.
Karriär: SE-banken åtta år,  Carnegie sex år, startade 1989 Hagströmer och Qviberg som köpte AB Öresund och Custos. Byter nu sina aktier i HQ mot aktier i Carnegie.
Goda egenskaper: Jag är ganska snäll.
Sämre egenskaper: Otålig.
Gör vågen för: Att vi blev klara med affären i dag, fredag. 
Sågar: Finansinspektionen.
Motto: Låt aldrig ett misstag få bli ett misslyckande.

PS
Inför intervjun, just som bandspelaren ska slås på, säger han: ”Vi har samma intresse, du och jag, nämligen att det här ska bli en intervju som är rolig att läsa”. HQ Bank? Pengar åt skogen? Roligt? Vi får väl se.

Mats Qviberg, du har varit huvudpersonen i den gångna veckans blodisande HQ Bank-drama. Hur är det nu, är du en skurk eller är du en hederlig person?
– Det är väl inte jag som ska avgöra det, men jag betraktar mig som en ärlig person. Jag är en av dem som betalat mest skatt av alla i hela Sverige i 30 år, jag har aldrig skatteplanerat eller trixat.
Och hur har du visat din hederlighet i den här för en lekman så svårgenomträngliga ekonomiska härvan?
– I juni stoppade jag in många miljoner av privata
medel för att försöka rädda banken och de pengarna är borta nu. Det måste väl ändå vara en hedervärd insats. Jag har
varit med och orsakat skadan, då ska jag också vara med och reparera den.
Det ska inledas en förundersökning med anledning av misstanke om svindleri i banken. Hör du då till de misstänkta?
–  Nej, jag satt i HQ:s styrelse, inte i HQ Banks. Jag var visserligen storägare i banken, men har inte haft tillgång till alla dess siffror.
(Det är fredag och det är  i ottan. Carnegie har just köpt HQ Bank och därmed räddat de anställdas och kundernas pengar, lättnaden är stor.
I brist på bättre lokal träffas vi hemma hos mig. Han ser sig omkring och säger:

–  Det är trivsamt här. Jag tycker om när det inte är så genomtänkt.)
De senaste dagarnas turbulens har inte satt några som helst spår på honom och han är på ett smittande gott humör.
”Jag har en gudasänd gåva”, har du sagt, ”och det är att jag nästan alltid vaknar glad, hur tråkig gårdagen än varit.” Vaknade du glad i morse?
–  Jag var glad redan i går kväll. Vi säljer HQ Bank och HQ Fonder till en väldigt professionell aktör. De som ändå drabbas är framför allt Sven Hagströmer och jag och så aktieägarna i Öresund och HQ. Men inga andra.
För att fortsätta citera dig: ”Det är synd om den som förlorar ett barn, men det är inte synd om den som förlorar pengar på aktier. Det ingår i spelet om man sparar på börsen.” Det är alltså inte synd om dig eller de andra nu, de förlorade miljonerna till trots?
– Absolut inte. Att tycka synd om någon tycker jag förresten är lite nedsättande.
Tantcharmör. Vi känner inte varandra, men vi har stött ihop ibland genom åren och då har han alltid sagt något som har fått mig att skratta. Nu skanderar han: "När åren börjar ila, klär sig tanterna i lila", när han får syn på mig och jag kan inte låta bli att fnissa. Det är inte alldeles lätt att förhålla sig journalistiskt sval och objektiv till honom. Men jag har i alla fall försökt. Foto: Cornelia NordströmMen att förlora så många hundratals miljoner som du uppenbarligen gjort, kommer det inte att gräma dig till döddagar?
– Jag är jättebra på att lägga saker och ting bakom mig. Och jag sitter inte och och räknar mina pengar, det gör journalisterna så gärna åt mig.
Räknar du inte dina pengar? Men du sysslar ju hela tiden med att förmera pengar. Är de inte reella för dig?
–  Jag har bott i samma hus i 25 år, jag kör Volvo V70, jag är rätt ointresserad av yttre attribut, jag får nästan aldrig habegär efter prylar, jag tror inte att man på dödsbädden ligger och tänker ”Fan, att jag inte köpte en Ferrari ändå!”– jag betalar däremot gärna för upplevelser, för resor eller operabesök eller goda middagar med min familj.
Det låter nästan modest. Men ändå, kan du hämta igen de förlorade pengarna? Eller gör förlusterna att du måste sälja eller spara in på något?
–  Nej, det kommer jag inte att behöva.
Men hur har de här dagarna varit, du har trots allt förlorat ditt livsverk?
– Jag har varit djupt bedrövad och ledsen och störd och alla adjektiv som finns. Jag har jobbat dygnet runt. Men nu har allt ordnats på bästa möjliga vis.
På frågan om hur du alltid har lyckats så bra i affärer brukar du svara: ”Jag har haft en oerhörd röta!” Har du haft en lika oerhörd otur nu?
– Jag tycker att myndigheterna har använt övervåld.
Du anser att alltihop är finansinspektionens fel eftersom de i förra veckan drog in bankens banktillstånd?
– Nej, vi hade gjort ett stort misstag som vi hade rättat till och misstaget bestod i att vi lät en tradingperson hålla på för länge.
Fast hur kunde det bli så? Det är allmänt känt att de personer som håller på med trading, som spelar med aktieägarnas pengar, är psykopater. De är beredda att ta vilka risker som helst, att gå över lik för att skaffa sina ägare och sig själva blixtsnabba jättepengar. Och den som släpper loss sådana galningar, den måste hela tiden ligga steget före kunskapsmässigt. Eller hur?
– Det låter som ett klokt råd.
Som du inte har följt?
–  Man bör inte hålla på med trading. Att det skedde är inte försvarligt.
Men nog borde du vara kapabel att ligga före, att kunna mer?
–  Det kan man tycka. Men det har blivit alltmer komplicerat och jag kände mig bortdribblad.
Sammanfattningsvis: vad innebär det som har hänt för dig, utöver de förlorade pengarna?
– Det är ju en anseendeskada som är omfattande och förtroende tar tid att bygga upp. Det gör man inte på en dag, det är ingen quick fix.
(Precis här får han ett förtjusande, stödjande sms från sin dotter och han visar det för mig. ”Du är bäst pappa!” slutar det. Min ständigt lika misstänksamma journalisthjärna snurrar genast i gång: ”Var det uppgjort på förhand att det skulle komma just nu?”)
Det är lätt att tycka om dig, men hur är du egentligen? Jag har läst och hört följande omdömen: snabbtänkt, fåfäng, charmig, kort stubin, lite barnslig. Känner du igen dig?

– Allt det där kan jag leva med. Fåfäng? Jag tycker om personer som är fåfänga till en viss gräns.
–  Jag hade väl kort stubin när jag var yngre. Det hade varit bra om den hade varit  kortare nu, men den förlängs väl i takt med att testosteronet går ur kroppen.
Du träffade din fru Eva på Handels. Hon brydde sig aldrig om att göra någon karriär. Varför?
– Hon utbildade sig till kontorschef i Götabanken, sen kom barnen. Då valde hon att supporta familjen och är nu ordförande i Nationalmusei vänner.
Och så vet jag att du är en entusiastisk ”Sommar”programslyssnare. Att du sätter betyg på programmen. Vem vann i år?
– Johan Rabaeus var mycket bra. Och så Micael Bindefeld.
(Som förresten ringer en stund senare och gratulerar till att affären är i hamn.)
Du gjorde själv ett ”Sommar”-program 2008 och sen lät du göra cd-skivor av det att skicka till vänner och bekanta som kanske inte hade lyssnat.
– Det var roligt att göra ”Sommar”, men tufft för en som inte är van att skriva på det sättet. Jag skrev förresten en krönika i Expressen i somras där jag sa att jag skulle rösta på KD. Det kommer jag inte att göra nu, sen Mats Odell har hävdat att det var bra att finansinspektionen drog in banktillståndet.
Du har alltid varit frispråkig och stått till mediernas förfogande, något som är ovanligt i din värld. Har det med ditt omvittnade bekräftelsebehov att göra?
– Jag tycker att vi hycklar om det här, att säga att någon har ett bekräftelsebehov är ungefär som att säga: ”Men hallå! Han är nyrik!” Att inte ha ett bekräftelsebehov är sjukt.
– Kärlek är den viktigaste bekräftelsen, liksom behovet att lyckas i sitt yrke. Och det är ganska friskt.
Slutligen, vad har du lärt dig av veckan som har gått?
– Att ju längre man lever, desto mer lär man sig och när man är fullärd ska man dö och det är ju jädrigt trist.