Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Till julen sprack det – må det inte straffa sig

”Vi har varit så duktiga hela det här snart gångna året, de flesta av oss”, skriver Cecilia Hagen, ”vi har nästintill klunkat i oss handsprit.”
Foto: SVEN LINDWALL
”Vi är många som kan oroas lite extra just nu, hålla tummarna för att det gick vägen trots den här julen och hur vi inte kunde låta bli att bete oss”, skriver Cecilia Hagen.
Foto: Kallestad, Gorm / TT NYHETSBYRÅN

Lite fel blev det med det mesta, men sammanfattningsvis ordnade sig allt på bästa sätt till slut. Vill jag gärna påstå.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är förstås den förflutna julhelgen jag syftar på. Den som inte var någon tidigare lik.

Om man inhandlar precis allt via nätet, då får man vara glad om åtminstone ett eller annat blir korrekt, för inget ser riktigt ut i verkligheten som det gjorde på bild.

Den där lilla rosa glittertoppen till lillflickan var rent anskrämlig. Den tuffa, i Spanien tillverkade, jackan var på tok för kort i ärmarna, små spanska nioåringar har kanske kortare sådana än små svenska. Även om de små svenska kan vara häpnadsväckande avancerade. För mitt under julaftonsmiddagen, mellan en tugga prinskorv och ytterligare en tugga skumtomte, la hon ner besticken och sa mycket allvarligt:

– Farmor, när började brösten växa på dig?

Snälla, rara, tänkte jag, fortsätt vara liten, bry dig bara om barnsliga saker.

Men jag svarade att om de någonsin började växa, så var jag många år äldre än du är nu. Vill du ha en skumtomte till?

Tröjan jag började sticka till henne i mars, då när allt ändrades, och som blev klar i förra veckan, den kunde hon ha som klänning och hon bosatte sig i den.

Den blev som den blev, den kan inte returneras. Men nu är det returer jag lär få ägna mig åt den närmaste tiden och det är nog så komplicerat. Förvånansvärt många av de julklappar jag beställt kom i dubbla upplagor och det var uppenbarligen mitt eget fel. Man, eller i varje fall jag, klickar lite slarvigt på tangenterna när jag inhandlar online-prylar. Och kollar ännu slarvigare vad som står i bekräftelsemejlen.

Vi kommer inte att sitta hemma hos goda vänner och vaka in det nya året som vi brukat

Ett antal dubbletter packade jag in som klappar till nära och kära som egentligen inte skulle ha fått något alls. De blev förvånat tacksamma och jag lättad över att slippa returnera just dem nu när allt är lite knepigare att utföra än det brukar vara.

Imorgon är det nyårsafton, men inget kommer att bli sig likt då heller. Vi kommer inte att sitta hemma hos goda vänner och vaka in det nya året som vi brukat, vi kommer att sitta i hemmets soffa i pyjamas och slöglo på Grevinnan och betjänten. Och kanske att vi somnar in långt före tolvslaget. Det enda jag då skulle sakna, det är Kristina Adolphson och hennes sätt att i radion läsa Esaias Tegnérs ”Det eviga”: ”Väl formar den starke med svärdet sin värld…”. Den är viktig, den är mäktig, den ger hopp.

Framtiden? Om den finns? Vi är många som kan oroas lite extra just nu, hålla tummarna för att det gick vägen trots den här julen och hur vi inte kunde låta bli att bete oss. Att vi inte var nog försiktiga, att vi chansade en del. Och att vi ännu inte vet om vi klarade det.

Vi har varit så duktiga hela det här snart gångna året, de flesta av oss. Vi har varit så rädda om andra och varandra. Vi har knappt gått in i en enda affär, vi har hela tiden haft ett munskydd i särskild plastpåse i fickan, vi har tvättat händerna så att de blivit sträva och nariga, vi har nästintill klunkat i oss handsprit. Vi har inte hört till dem som koketterat med att de ”varit busiga” när de struntat i andra och varandra, vi har inte struntat. Men till julen sprack det. Då kramade vi varandra om än inte andra. Men må det inte straffa sig. Och det kommer det inte att göra.

Vi kommer att få ett riktigt gott, för att inte säga mycket bättre, nytt år!