Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

”Sluta rasista! Sluta nazista! Sluta terrorista och extremista!”‬‬

Så här skrev jag ordagrant i min förra krönika:‬‬

‪”Hur man ska bli kvitt de mänskliga brunråttorna? Med gift? Jag önskar att jag hade ett svar”.‬‬

‪Den meningen, omformulerad och som ovan helt tagen ur sitt sammanhang, har virvlat runt på Twitter de senaste dagarna och väckt stor ilska.‬‬

‪Och i Svenska Dagbladet har jag fått svara på kritik, hur kan jag uppmana till massmord?‬‬

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så här är det: jag anser inte att man ska avliva mänskliga så kallade brunråttor. Jag gör verkligen inte det. Även om det för ögonblicket känns som om halva mänskligheten tror det. Sådan mordiskhet är mig totalt främmande.‬‬

‪Jag skriver inte nyhetstexter, jag skriver, sen mer än fyrtio år, en sorts krönikor där allt inte alltid ska läsas bokstavligt. Och där framför allt hela texten ska läsas för att man ska förstå sammanhanget, inte bara en liten, lösryckt slamsa av den.‬‬

‪De som följer vad jag skriver är fullt medvetna om detta. Men inte alla andra. Följaktligen blev det jag skrev inte tillräckligt tydligt.‬‬

‪För att tydliggöra: inte ens den rent ideologiskt mest extrema person önskar jag livet ur. Men jag skulle gärna vilja ta kål på den personens åsikter.‬‬

‪Astrid Lindgren. Henne brukar vi alla, i alla läger, ta till när vi vill framstå som särskilt allmänmänskliga och rättrådiga och fina i kanten på ett bra vis.‬‬

‪Så nu gör även jag det. Med viss rätt, tycker jag själv. Jag träffade henne ett antal gånger och vet att om hon varit i livet, då skulle hon ha tagit kraftigt avstånd från vår tids populistiska och extremistiska strömningar.‬‬

‪Snart får vi veta vem som tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Hon fick det aldrig, men hon hade varit värd det. ‬

‪Jag var i hennes värld i somras, i Vimmerby. Där framfördes tolkningar av hennes böcker i fantastiska scenerier.‬‬

‪De två som är allra bäst, eller i varje fall i en genre för sig, satte som vanligt särskilda avtryck i själen.‬‬‪Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio.‬‬ De handlar om det godas kamp mot ondskan, en kamp som pågår och pågått överallt hela tiden.‬‬ ‪Och alla vill vi anses stå på den rätta sidan, eller hur?‬‬

‪Vi vill vara som Bo Wilhelm Olsson, han som blev den tappre Mio.‬‬

‪Vi vill vara som Skorpan Lejonhjärta. Han som ville vara en riktig människa och inte en liten lort.‬‬

‪Vi är däremot inte anhängare till den grymme, riddar Kato. Vi är inte på förtryckaren Tengils sida, Tengil som använda rädslan som kontrollmetod.‬‬

‪De var mycket illusoriska, Tengils soldater där i Vimmerby. När själva föreställningen var över fortsatte de att leva sig in i sina roller och de skrämde nästan slag på alla i publiken när de klev ner från scenen och började vandra mellan bänkraderna, väldiga, hotfulla, robotlika, ondskans marionetter.‬‬

‪Små lortar i själva verket, innanför uniformerna, utan hillebarder, under visiren, på egen hand, en sorts fiktiva föregångare till vår tids organiserade näthatare. Med dem hade Astrid inte haft något som helst tålamod.‬‬

Hon kanske hade tvingat dem att börja läsa hela artiklar i stället och fundera en stund över dem, i stället för små missvisande snuttar ryckta ur sitt sammanhang. Möjligen hade hon rentav fått dem att stava sig igenom någon rolig bok som de sen kunde rekommendera på nätet i positiva ordalag. Hon hade säkert lyckats.

Minns ni den klassiska bilden av Astrid Lindgren? Den där hon står öga mot öga med en skinnskalle, rycker honom i hans hängslen och säger: ”Sluta skinheadsa!”‬

‪Vad hade hon sagt till vår tids motsvarigheter?‬‬

‪Hon hade sagt: ”Sluta rasista! Sluta nazista! Sluta terrorista och extremista!”‬‬

‪Gör det!‬‬