Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Cecilia Hagen

Kungen och jag – så har våra vägar korsats

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han fyller alltså 70 år nu, kung Carl XVI Gustaf. Han var 27 år gammal när han tog plats på tronen för 43 år sen.

När och om han fyller 90 kommer han att ha suttit där i 63 år, precis som Storbritanniens drottning Elizabeth precis just nu.

Hon har alltid bemötts med respekt och vördnad, han har inte haft det fullt så lätt.

Vi har ett gemensamt förflutet, kungen och jag. Brukar jag i alla fall påstå men särskilt gemensamt var det i sanningens namn inte.

Och det är en stund sen. Drygt 55 år närmare bestämt.

I mitt medvetande hade han funnits mycket längre än så. Min mamma hängde upp en bild av lillprinsen – jodå, han kallades så långt upp i åren – ovanför min säng när jag var cirka tre år gammal. Hon hade väl sina förhoppningar om att våra vägar skulle korsas.

Vi kunde inte undgå att stöta ihop

Det gjorde de mycket riktigt, vi gick många år i samma skola, internatet i Sigtuna. Han gick två klasser under mig trots att han är två veckor äldre, något jag ofta skrutit om. Men det slutade jag göra när jag fick klart för mig vad dyslexi innebär.

Vi umgicks inte alls men man kunde inte undgå att stöta ihop. Jag höll förstås ögonen lite extra på honom, trots att han var att betrakta som ett batt. Så kallade man, lite nedlåtande, dem som gick i de lägre klasserna.

Jag minns att han var mycket uppskattad av gymnastikläraren Bo Gärtze, betydligt mindre av matteläraren Morgan Kjellerås.

Och jag visste vilka flickor han gick ut med. Att gå ut med någon betydde att man var ihop.

Jag tror han trivdes i vår skola

Det hände redan då, före studenten, att det skrevs artiklar om hans romanser. Det måste ha varit knepigt.

Jag tror ändå att han trivdes i vår skola. Han såg ut att göra det. Han hade nog större frihet där än han haft dessförinnan och skulle komma att få senare i livet. Detta tilldrog sig på den tiden då säkerhetsmän inte var uppfunna.

Hans uppväxt hade inte varit alldeles smärtfri. Materiellt sett hade han haft det utmärkt, men känslomässigt hade det varit fattigare. Hans pappa, dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf, omkom i en flygolycka innan han hunnit fylla ett år och hans mamma Sibylla var en ganska sval och distanserad person. Den yngsta av hans fyra systrar, Christina, och barnsköterskan Nenne Björnberg var de som kom att stå honom närmast.

Vi gifte oss båda 1976

Han gjorde ett lite hämmat intryck och det var kanske hämningarna som ledde till att han med åren kom att bli en utpräglad festprisse. Något lugnade han väl ner sig sen han mött den tyska OS-värdinnan Silvia Sommerlath i München 1972, samma år som hans mor dog. Hon var också tyska. Det kanske gjorde sitt till.

De gifte sig 1976, det gjorde jag med. De är fortfarande gifta. Det är duktigt.

År 1983, när han firade tioårsjubileum som kung och jag arbetat lika länge på Expressen, gjorde jag en intervju med honom uppe på Slottet. Då sa han bland mycket annat så här om pressen:

”Att tidningarna skulle vara snabba att missuppfatta och förvränga, det håller jag inte med om. Men det är klart, det händer väl olycksfall i arbetet. Betänker man å andra sidan hur mycket som skrivs och hur många bilder som tas, så är felaktigheterna rent marginella.”

Möjligen skulle han ha uttryckt sig på ett annat sätt nu.

Cecilia Hagen intervjuar kungen 1983 – och tvingas byta band i spelaren. Foto: Per Kagrell

Då vann han allas respekt

Det tog rätt många år innan han verkade alldeles bekväm på sin tron och sitt verkliga genombrott i kungarollen, om man kan ha ett sådant, fick han först 2004, 58 år gammal och trebarnsfar, när han höll sitt tal till folket efter tsunamin. Det gjorde han på ett så trösterikt och medkännande vis att han vann allas respekt.

Tyvärr har det förekommit några bakslag sen dess, inte minst i samband med publiceringen av boken ”Den motvillige monarken” 2010 och hans sätt att då tackla medierna.

Det sa bara klick! berättade han under presskonferensen inför sin förlovning 1976. Det uttrycket blev ett begrepp. Nu vänder vi blad! sa han vid ett pressmöte under en jaktpaus mitt ute i skogen som en kommentar den så kallade skandalboken. Även det uttalandet har blivit ett begrepp, fast på ett mer negativt vis.

Man må tycka vad man vill om monarki, betrakta statsskicket som en anakronism, men man kan ändå hysa sympati för själve monarken, för människan kungen. Han är, i kraft av att han stått ut med oss alla så här länge och i kraft av sin klädsamt burna ålder värd all uppskattning. Och vore det inte för honom, för att han nu är såväl morfar som farfar, hade vi inte haft några gulliga små kungabarnbarn att sälja tidningar på.

Grattis på födelsedagen kungen och ja må du leva länge till!

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!