Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Inom kulturen vet de exakt hur hackordningen ser ut

Sigge Eklunds nya bok sågades, men plötsligt blickade en ”kultursidesgud ner från sin upphöjda plats”, skriver Cecilia Hagen.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Lydia Sandgrens debutroman höjdes av skyarna på flera kultursidor, men inte i Dagens Nyheter.
Foto: Hanna Brunlöf Windell

Det nästintill roligaste som finns för en icke särskilt insatt men ändå intresserad läsare som jag, är att försöka hänga med i och begripa så kallade kultursidesdebatter. Och då särskilt att försöka räkna ut hur de som kivas förhåller sig till varandra rent statusmässigt sett.

För råder det en hierarki någonstans här i världen så är det i dessa kretsar, även om det bara är de själva som är medvetna om hur rangordningen ser ut och ett mycket litet fåtal som alls bryr sig.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ska jag börja med Svenska Akademien? Som dragit ett löjets skimmer över sig alldeles självt, vilket väl alla som inte är direkt insyltade i den måste hålla med om. Och antagligen är det bara institutionen själv, dess verkliga aficionados samt de som hoppas på penninggåvor ur dess överflödande skattkistor, som är måna om att den ska få tillbaka sitt förr så upphöjda anseende. Efter alla turerna kring Jean-Claude Arnault, 74, Katarina Frostenson, 67, med många flera, är de flesta utomstående less på alltihop. Klas Östergren, 65, avhoppad ledamot, försöker nu sparka igång intresset för de interna konflikterna igen. Han har skrivit en bok där hans sida av saken finns återgiven och den vill han förstås kränga nu. Fast igångsparkandet kommer nog att gå så där.

Sen var det tyst en lång stund men efter sommarlovet kvicknade Åsa Beckman till...

Nästa rötmånadsdebatt har rört sig kring Lydia Sandgrens debuttegelsten ”Samlade verk”. Som jag faktiskt läst och som jag, som totalt okvalificerad recensent, ger tre och en halv getingar. Den fick dånande recensioner när den kom i slutet av mars, framför allt av Carl-Michael Edenborg, 52 år, i Aftonbladet och Victor Malm, 30 år, i Expressen. Men Jonas Thente, snart 56, tyckte i DN att boken var underlig och ”en infam parodi på kulturmanligheten”.

Sen var det tyst en lång stund men efter sommarlovet kvicknade Åsa Beckman, 59, bitr kulturchef på DN och främst känd för sina krönikor om sig och sin vänninnekör, till. Hon skred till kollegan Thentes försvar eller om hon främst bara ville få en syl i vädret. Hon tyckte att så himla bra var väl boken ändå inte.

Stort käbbel uppstod och ni får själva försöka räkna ut vem som tryckte till vem och vem som befinner sig var i hackordningen.

Äldre män är ofta benägna att förse sig med beundrande yngre förmågor.

Dags för nästa kulturgurgel. Sigge Eklund, 46, känd för att samarbeta med Alex Schulman, 44, kom nyss ut med en bok med den lite mesiga titeln ”Livets små njutningar” och eftersom S E är så kommersiellt framgångsrik och därför saknar kulturcred, är han lovligt byte. Boken genererade en uppsjö fnys- och föraktomdömen, inte minst från kvinnliga skribenter. Men så, helt plötsligt, fick Per Svensson, 64, och nära nog kultursidesgud, för sig att blicka ner från sin upphöjda plats och strö lite socker i de eklundska såren. Äldre män är ofta benägna att förse sig med beundrande yngre förmågor. Han drog rent av paralleller till Gunnar Ekelöf i sin recension. Men mot slutet av den tog han tillbaka en del, S E var förstås ingen G E, men inte heller på Edward Bloms låga nivå. Snarare en major Tom. Och honom fick jag slå upp så det kan även ni masa er att göra.

Har ni lust, så leta också upp serietecknaren Mats Jonssons mycket roliga på kornet-kommentar till Sandgren- och Eklund-bråken i Arbetet.

Sammanfattningen lyder: vem i hela världen, utöver en mycket liten kultursidesskara, bryr sig alls om allt detta?

Nästan ingen. Utom jag, ständigt lika road av kittlande intriger.


LÄS MER: Glöm pandemin och läs den här romanen 

LÄS MER: Sigge Eklund har alltid fingret i luften