Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Hagen: Schyman är en kristallklar partiledare

Hörde Gudrun Schyman i "Ekots" lördagsintervju och kunde som vanligt  konstatera att hon är vår i särklass mest kristallklara partiledare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Lovar hon att även göra något åt tågeländet, gör kanske jag - som inte flyger - som Benny Andersson: lägger min röst på henne och Fi till hösten. Och därmed är jag - likt så många denna vecka - inne på feminism. Och fittstim. Och då menar jag främst själva ordet, det som Belinda Olsson nu annekterat. Eller om det är SVT.

De brukar lägga beslag på ord. De förbjöd till exempel Viveca Lärn att använda ordet "Saltön" fortsättningsvis när hennes böcker om ön blivit tv. Och förläggaren Albert Bonnier jr är övertygad om att SVT stenhårt skulle hävda samma rätt om han nu försökte ge ut en "Fittstim, del 2".

De flesta vet att det var dåvarande LO-chefen Stig Malm som myntade begreppet, han ska ha sagt så om ett gäng sossedamer. Själv har han alltid skyllt på sin aldrig namngivna chaufför. Oavsett vilket ledde det till att bland andra Margareta Winberg och Mona Sahlin förgäves avkrävde honom en ursäkt och att Gudrun Schyman kallade honom "pittpamp".

Detta hände sig 1992 och så blev det 1998 och tre unga mediedamer tågade upp till bokförlaget DN för att framlägga en idé om en feministisk antologi. Det var dåvarande Expressenjournalisterna Belinda Olsson och Linda Skugge och så var det formgivaren och nuvarande läkaren Britt Zilgs. Precis på väg in till förläggaren Albert Bonnier var det hon som kom på titeln till boken, fick snilleblixten att de skulle använda sig av Stig Malms gamla groda, av ordet fittstim. Och det var detta som fick Bonnier att nappa. Det där med antologi lät väl halvkul, tyckte han, men när han fick höra vad den skulle heta lät det helkul. Nu skulle feministerna göra ordet till sitt, på samma sätt som de homosexuella männen gjort med ordet bög och det bland annat tack vare den bok av Calle Norlén han just givit ut: "Bög, så funkar det!".

Fittstimsboken blev en succé, inte minst med draghjälp från kvällspressen och från Ulf Lundell som blev så förbannad på att ett ilsket kort han skickat efter en recension till en av de medverkande unga damerna som då arbetade på DN, till Karolina Ramqvist, fanns med i boken. Hon i sin tur ska ha gett kortet till Fredrik Virtanen på Aftonbladet - som hon nu är gift med - samtidigt som Expressen köpt första tjing till att publicera utdrag ur boken. Den sålde följaktligen som smör, runt 80 000 ex innan den blev pocket.

Ulf Lundell stämde förlaget efter att ha lämnat det i vredesmod, vann rättegången, fick cirka en tusenlapp i skadestånd, gav ut ny bok på annat förlag, det gick inte bra, återvände till sitt gamla. Eller i varje fall till Bonniersfären. Själva Bokförlaget DN upphörde att existera i den här vevan, men det berodde icke på detta, hävdar Albert Bonnier, utan hade något med att Marieberg köptes tillbaka från börsen att göra. Där tappade jag förstås tråden.

Nå, Belinda Olssons bidrag till boken hette "Askungen suger - om bra i stället för söt". Och hon har med åren visat att hon är bra, om intet annat som programledare för "Debatt".

Vad jag har att säga om hennes program "Fittstim - min kamp"? Att det blir liv i luckan när en kvinna så stenhårt får köra egovinkeln à la Fredrik Lindström med flera. Och att hon - till skillnad från exempelvis honom - aldrig hade fått göra det om hon bara varit jättebra och inte jättesöt dessutom. Så är det men även det kanske går att åtgärda med tiden.

Har du några tips, Gudrun?

PS. Googla Cate Blanchett från röda mattan på Screen Actors´ Guild Awards! "Do you do this to the guys?" Just det.