Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Gamla Bettan har värre bekymmer än Meghan

Drottning Elizabeth tillsammans med Meghan och Harry i juli 2018.Foto: MATT DUNHAM / AP/ TT

Stormen tjuter runt husknuten, fönsterrutorna skallrar, himlen är olycksbådande mörkgrå, molnen ilar, vindbyarna sliter i presenningarna runt båtarna på uppläggningsplatsen nedanför kåken och skulle jag våga mig ut skulle jag säkert kunna hitta vintergäcksknoppar i trådgårdsplättens sydligaste hörn. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den lilla plastfiguren på fönsterbrädet som föreställer drottning Elizabeth vinkar för en gångs skulle inte, det krävs en gnutta sol för att det ska fungera.

Jäkla Greta, som det heter numera. Allt anses vara den tappra lilla människans fel. Om det nu inte är Meghans.

Det är hårda tider nu.

Hon fyller snart 94, gamla Bettan, hon hade kunnat vara min mamma. Att hon inte är det ska jag bara vara tacksam för. De verkar inte ha det så där alldeles soligt i familjen Windsor för tillfället.

Hon skulle se det som en uppmaning att abdikera.

Senast jag såg henne satt hon vid ratten till en Land Rover på Sandringhams ägor. Hon var bilkårist under kriget, hon kommer aldrig att släppa ratten frivilligt. Inbitna bilförare har mycket svårt för det, varje vink om att det kanske vore på tiden tas som en grov förolämpning. Hon skulle se det som en uppmaning att abdikera.

Hon hade knutit – eller låtit knyta, de blir ju påklädda livet igenom, dessa brittiska kungligheter – en missklädsam sjal runt huvudet, drottningen. Det betyder att hon är på någorlunda privat uppdrag. Det var en sjal av siden med hundmotiv, den var överströdd med bilder av hundar av olika raser. Själv gillar hon bara en ras: welsh corgi.

Hon kanske hade fått sjalen i julklapp. Rent av från Meghan och Harry. 

De brukar alla fira jularna på Sandringham, ett av drottningens alldeles privata slott. Det var här som Harrys mamma Diana slängde sig ner för en trappa i pur desperation en jul för många år sen. Hon var visst gravid då, kanske med just Harry. Men det gick bra och hon fick den uppmärksamhet hon behövde.

Åren rinner i väg och nu är Dianas lillprins själv pappa. Det lilla barnet är döpt till Archie, ett namn som knappast hade fått sin farmors godkännande om hon varit livet. Archibald hade hon väl till nöds kunnat tåla.

Harrys farmor drottningen såg rätt bister ut där i sin bil. Hon gör ofta det. Man gör det när man är gammal. Även om man är nöjd och tillfreds har ens ansiktsdrag en förmåga att peka neråt. Men hon har förstås ett och annat att vara bekymrad över för ögonblicket. Såväl vad hennes land som hennes familj beträffar. Brexit stundar. Och Megxit.

Betydligt värre är – och borde – det vara med älsklingssonen Andrew.

Jag är inte säker på att Harrys och Meghans lust att lämna landet bekymrar henne på djupet. Låt dem göra som de vill, de kan behöva få hålla sig undan ett tag och det kan vara rätt skönt att slippa ha dem för nära in på livet. Tycker hon nog.

Och just de två torde – eller i alla fall borde – inte skada monarkin så mycket som det antytts. Betydligt värre är – och borde – det vara med älsklingssonen Andrew. Randy Andy. 

Och med maken sen 70 år, Philip 98. Med honom har det aldrig varit lätt. Vid 97 lyckades man förmå honom att, efter en smärre olycka, sluta köra bil.  

Hon har en del att bekymra sig över, drottning Elizabeth. Precis som alla vi andra. Om inte rent fysiskt, så i alla fall på det psykiska planet. Det jämnar liksom ut sig.

Själv tror jag att jag behåller morgonrocken på nu när stormen tilltar. Men är man försedd med en armé av påkläderskor, då ter sig något sådant betydligt mer komplicerat.