Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Filip och Fredrik är både vulgärast och skojigast

Alla mot alla i Kanal 5, med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson som programledare, är skojigare än...
Foto: STINA STJERNKVIST
...SVT:s frågesportsinstitution, med Fredrik Lindström och Kristian Luuk, tycker Expressens Cecilia Hagen.
Foto: Bo Håkansson, Bilduppdraget /SVT / SVT

Ingenting är som det brukar, möjligen utöver att nu har På spåret dragit i gång igen och det känns lugnt och tryggt i dessa tider men hur roligt är det egentligen, tycker ni?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Just jag borde inte ha rätt att tycka något alls i sammanhanget, jag har deltagit i tävlingen en oherrans massa gånger, jag kan därför betraktas som jävig. Vilket väl också kan innebära att just jag har rätt att vara lite kritisk.

Jag älskar frågesporter och har alltid gjort det. Under min uppväxt var alla i min närmiljö mycket bättre på att besvara kunskapsfrågor korrekt än jag och kanske det är för att försöka revanschera mig som jag så villigt ställt upp närhelst jag blivit tillfrågad. Utom just i år, för vem vill sitta i en trång bur för två när coronan härjar, vem i riskgrupp vill åka till Göteborg och bo på hotell? Inte jag. Men tydligen såväl Plura och Claes Elfsberg som Marianne Ahrne. Möjligen har de antikroppar alla tre. De tycks i alla fall ha överlevt, programmen är färdiginspelade och hade någon av dem avlidit hade vi hört det.

Det går knappast att på allvar påstå att det är allmänbildning man håller på med.

Jag älskar alltså frågesporter och det är jag inte ensam om. Det verkar vara en svensk åkomma. Hela hösten har Filip och Fredrik kört sin variant i Kanal 5 vareviga vardagskväll, men där går det inte riktigt till som i På spåret-studion. Jag såg att en och annan klagade på att Sanna Lundell i På spårets startomgång svurit för mycket, något jag inte ens noterade. Men jag har väl härdats av språkbruket hos F&F. Där svärs det så det osar och där excellerar man i det som i min pryda forntid gick under benämningen runda ord.

Dessutom får de som ställer upp finna sig i att bli ömsom mobbade av programledarna, ömsom höjda till skyarna, varje lustig elakhet följs av ett ”vi älskar er, det vet ni!”

I På spåret ställer man i stort sett uteslutande frågor av den typ som kan anses höra till allmänbildningen och själva formen för programmet ändras nästan aldrig, möjligen tillför man någon liten försiktig nyhet en gång per decennium. Ingen tittare behöver oroa sig för att bli utsatt för överrumplande överraskningar, allt är sig likt. Och tonen mellan programledare och de tävlande är jämförelsevis nästintill hövisk.

Hos F&F hittas det ständigt på nya, pigga inslag. Men det går knappast att på allvar påstå att det är allmänbildning man håller på med. En och annan fråga om latinska citat eller fältslag under första världskriget smyger sig understundom in mellan frågor som handlar om att kunna skilja på olika hamburgerkedjors pommes frites eller vilken låten som spelas upp baklänges är eller vem eller vad av ett antal alternativ som är äldre än Magnus Uggla. 

Även kändisarna i burarna beter sig häpnadsväckande lössläppt. Men alla verkar de älska att få vara med. Är det bättre betalt där?

Kändisspännvidden sträcker sig från Jan Guillou och Jonas Gardell till Gry Forsell och Ebba von Sydow och det verkar som om i synnerhet Gry kan svaren på i stort sett allt. Det var det väl inte så många av oss fördomsfulla som anade.

Det finns fler frågsportsprogram än dessa två, men de räknas inte riktigt.

På spåret lär få fortsätta att regera i SVT ännu en tid, men sen står det inte på förrän Filip och Fredrik tar över tronen om de tänker fortsätta. De är vulgärare, de är skrikigare, de är oförskämdare. Men de är faktiskt skojigare också när man väl vant sig.