Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Cecilia Hagen

En nidvisa om Akademien sjungs redan på julkalasen

Men världen utanför den innersta kretsen, utanför det Fanny och Alexanderska lilla livet? Den har vi tillåtit oss att helt ignorera. Till nu, skriver Cecilia Hagen. Foto: Fotograferna Holmberg / TT NYHETSBYRÅN
Akademiledamoten Sture Allén får finna sig i att utgöra själva omkvädet i nidvisan som sjungs på julkalasen, skriver Cecilia Hagen. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Julgranen är klädd och krubban är riggad, med herdar och vise män och smurfar och allt. Änglaspelet funkar efter oändlig möda. Den smala pinnen i mitten satt fel. Spetsen ska peka uppåt, det gjorde den inte. Men nu snurrar och plingar alla änglar som de ska. Julservisen har gått flera varv i maskinen. Och snittamaryllisarna penetrerats till perfektion. (Blomsterhandlaren sa att ingen träpinne behövs i stjälkarna, ett raskt stick med en nål tvärsigenom dem strax under blomman gör susen och det har den gjort.)

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Utanför dörren vaktar en grön liten ren som ser ut som en hund och som kostade svindlande mycket. En rejäl tilltagen julstrumpa har nogsamt tömts och tomten, som inte alls låter som men ändå liknar onkel P, har varit här och skrålat på ett förtjänstfullt vis.

Julen är i princip över i det lokala pörtet.

Så blir det när den minsta julrosens firande redan måst avverkas, det är många som väntar på sin tur att få överösa henne med guld, rökelse och myrra.

Hon har vid sidan om firandet bibringats en hel hoper viktiga jultraditioner. Det ska julhjärntvättas i tid som familjejulanpassat ska bli.

Den viktigaste hon fick öva in var den att är alla chokladbitar man gillar i övre lagret palmoljegodis uppätna, då lyfter man på det och plockar åt sig de särskilda delikatesserna i det undre. Raskt, diskret, i smyg. Hon var mycket läraktig.

Hon åt två köttbullar och en prinskorv och därför kom vi undan med det facila barnpriset 350 kronor

Årets julbord serverades inte i hemmet utan på en närliggande krog. Hon åt två köttbullar och en halv prinskorv och därför kom vi undan med det facila barnpriset 350 kronor för hennes del. Vad det kostade för de äldres ska vi inte gå in på. Men något som hette ”ägghalva med löjrom” fotograferades med mobilen för att vi i efterhand skulle försöka utröna om fler än sju löjromskorn trots allt kunde upptäckas på den. Men icke. De visade sig bara vara sex.

Vilken av alla julklappar som uppskattades mest? Ett pyttelitet japanskt läggspel i plast som fanns dolt längst inne i en smällkaramell. De mer påtagliga skänkerna ignorerades på ett artigt vis.

Det kanske var dumt att ta med en sjuåring på ”Karl Bertil Jonssons jul” på Scala, med hon var tapper och sjöng med när det skulle sjungas med och applåderade när det skulle applåderas och skrattade när vi andra skrattade även om de bästa dorsinska sångtexterna, de om vår tids höginkomsttagare, om influencers och allt vad de heter, gick hennes lilla näsa förbi.

Sista versen i den rätt ömsinta nidvisa som redan sjungs på alla julkalasen

Väl hemma var det dags för traditionell högläsning. Vi tände alla ljusen under eviga förmaningar och plockade fram Elsa Beskows ”Petters och Lottas jul”. Och må hon icke ha blivit traumatiserad för här var alla tanter räddhågsna och alla farbröder bålda och det står väl inte på förrän någon rättrådig bibliotekarie bannlyst den boken från sortimentet.

Akademiledamoten Sture Allén får finna sig i att utgöra själva omkvädet i nidvisan som sjungs på julkalasen, skriver Cecilia Hagen. Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Men världen utanför den innersta kretsen, utanför det Fanny och Alexanderska lilla livet? Den har vi tillåtit oss att helt ignorera. Till nu. För i dag är det Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst och så här låter sista versen i den rätt ömsinta nidvisa som redan sjungs på alla julkalasen och där akademiledamoten Sture Allén får finna sig i att utgöra själva omkvädet:

”Och några försvann för att några fick gå/ arton blev elva och det var för få/Och snart satt han ensam i ljuskronans sken/ Och slutligen blev våran Sture allen.”

Melodi: Alptoppens ros.

God jul, förresten! Ni som har något kvar att fira.