Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Cecilia Hagen

En fullblodsnarcissist – eller kulturens absoluta härskarinna?

Sara Danius på Nobelfesten i måndags. Foto: PELLE T NILSSON / PELLE T NILSSON/STELLA PICTURES STELLA PICTURES

Vi måste prata mer om den, mer om Sara Danius häpnadsväckande nobelblåsa, mycket, mycket mer. För att den var så stor, så stor.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag vill tro att den innehöll svaren på i stort sett allt, att de låg inbakade där längst inne bland de icke de minsta återanvända tjugofem meter sidentaft. Och fanns de inte där, så hade hon gömt dem i sin präktiga svarta väska à la Muminmamman eller om det var drottning Elizabeths vi ansågs skola associera till. Jag är helt säker på att de fanns där, lösningarna på alla problemen, alla gåtorna, allt. Inte minst de slutgiltiga förklaringarna till hur det kunnat bli som det blivit med vår en gång så aktade Svenska Akademi.

Eller så var den bara ett hysteriskt uppblåst ingenting, denna förbryllande kreation, den yttersta symbolen för hela universums ekande tomhet, en sena tiders variant av kejsarinnans nyaste kläder.

En fantastisk skapelse. Med tycke av överdimensionerat nattlinne.

Det var bara den som syntes där uppe på podiet i Konserthuset när priserna skulle delas ut. Den bländade, den tvingade till sig allas blickar, den stack i ögonen, den liksom gallskrek. En illande cerisefärgad fotsid cape över en lysande brandgul klänning av hittills aldrig skådat format. En fantastisk skapelse. Med tycke av överdimensionerat nattlinne. 

 

CECILIA HAGEN: Magdalena Ribbing lärde mig säga ifrån 

 

Ingen har en sådan lyskraft som Sara Danius, tyckte alla de som inte undrade om hon drabbats av galopperande hybris. Ett tydligare försök att överglänsa alla andra har i alla fall aldrig skådats. Drottning Silvia i sin mörkgröna sidenklänning hade inte en chans att konkurrera, det hjälpte inte att hon bar en kaskad av smaragder runt halsen och att plommonstora diamanter dinglande i hennes kungliga örsnibbar. Även Victorias vackra vintage Nina Ricci förbleknade helt och hållet, inte ens den gigantiska ryggrosetten kunde få Sara Danius högljudda fyrmanstält att tystna för så mycket som en miljondels sekund.

Men var det verkligen Sara Danius som befann sig där inne i tygmassorna? Eller var det hennes fullständigt ohanterliga alter ego Gittan Jönsson?

Är hon en fullblodsnarcissist? Eller är hon kulturens absoluta härskarinna? Kan hon rentav vara både och?

Hon är en förvirrande blandning av yttersta ödmjukhet och chockerande hävdelsebegär. Hon inger ömsom djupaste respekt, ömsom skräckblandad förtjusning.

Han tycktes lida. Hon tycktes njuta. Och publiken bara gapade. Vilka egon!

Hon är den bräckliga, ömsinta modern i ena ögonblicket, den grymma drottningen ur Alice i Underlandet i nästa.

Och när hon väljer att skina, då skiner hon starkare än någonsin solen, överskuggar precis alla andra, kungligheter och Nobelpristagare lika. Hon är inte att leka med, Gittan Danius. 

Sara Danius under Nobelbanketten i Stadshuset i Stockholm på måndagskvällen. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Trots att Svenska Akademiens ledamöter inte fick plats på scenen vid årets prisutdelning, tronade hon där. I sin roll som en av Nobelstiftelsens styrelseledamöter. Och hon och hennes anslående utstyrsel tog mycket större utrymme än någon av de andra vid middagens honnörsbord.

Horace, hennes motståndare i den akademiska maktkampen, var en av få övriga akademiledamöter som förmått komma till själva festen. Han fick finna sig i en betydligt blygsammare bordsplacering. 

Han tycktes lida. Hon tycktes njuta. Och publiken bara gapade. Vilka egon! 

Om en vecka är det dags för Svenska Akademiens årliga högtidssammankomst. Mer siden och sammet, mer gnistrande juveler och kunglig glitterglans. Fast vore det inte klädsamt att ställa in just det kalaset denna vända

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!